Spårvagnssignaler

Publicerad 2018-10-31 15:15:00 i Allmänt,

Vi lever i en hörlursförsedd tid. Detta märks först och främst på spårvagnarna, där detta hinder för mellanmänsklig, muntlig kommunikation håller på att förändra de sociala koder som styr hur vi beter oss. Ett roligt exempel på detta observerade jag idag på väg hem från ett seminarium på universitetet.
 
Situationen såg ut som följer. Jag åkte baklänges på en plats där två par säten står vända mot varandra. Mittemot mig och följaktligen åkandes framåt (vilket i sammanhanget är helt irrelevant) satt en yngre man och en tjej, gissningsvis i gymnasieålder. Mannen, som hade hörlurar intryckta i öronen och mobilen i handen, satt innerst. När vi passerade hållplatsen SKF lade mannen ned mobilen i jackfickan och började greja med en väska som han hade med sig. Tjejen som satt bredvid honom (utan proppar i öronen) började genast rätta till sin väska och förbereda sig på att släppa ut mannen, varpå mannen faktiskt öppnade munnen och sade att han inte alls skulle av än och att hon därför kunde sätta sig ned i lugn och ro.
 
Varför detta agerande? Jo, eftersom muntlig kommunikation är så svårt när en eller flera parter lyssnar på annat i hörlurar har interaktionen på spårvagnen bytt form. Istället för att kommunicera med ord kommunicerar vi med signaler. Dessa signaler, exempelvis "nu lägger jag ner mobilen så nu ska jag gå av vid nästa hållplats", är förstås väldigt behjälpliga till vardags. Vi vill ju inte orsaka onödiga störningsmoment eller hindra någon från att gå av bara för att vi lyssnar på musik på vägen hem, eller hur? Underhållande blir det först när signalerna, som i princip tycks inbegripa alla handlingar som avviker från att snällt sitta still på sin plats, tolkas fel. Då tvingas vi tillbaka till gammalt, hederligt samtal för att räta ut de frågetecken som det subtila signalerandet orsakat. För en person som visserligen tycker det är njutbart att lyssna på musik på vägen hem men som också tycker det skulle vara sorgligt om det offentliga samtalet bokstavligen dog ut är detta väldigt skönt. Det är en garant för att hörlursanvändningen aldrig kommer leda till total, lokal isolering. Allt gott så!
 
 
 
// AGCH
 

Samtidslyrik

Publicerad 2018-10-23 08:33:08 i Allmänt,

Samtidskonst

Är den moderna människan

och hennes förtvivlade försök

Att skapa konstgjord mening

i meningsfattig samtid
 
 
Eller..?
 
 
 
 
// AGCH
 

Alla goda ting är tre

Publicerad 2018-10-18 18:36:00 i Allmänt,

Språket vi använder oss av för att kommunicera med varandra kommer aldrig helt kunna efterlikna eller avbilda verkligheten. Hur vi än vänder och vrider på ord kommer du och jag aldrig ha exakt samma uppfattning om vad en bil är, exakt vilken färg grön är, och så vidare. Att kommunicera genom språk blir därför något av en utmaning, speciellt då innehållet i det som kommuniceras är beroende av språkliga nyanser eller detaljer för att fylla sitt syfte. Ett sådant fall är vetenskap. För att en text ska vara vetenskapligt funktionsduglig måste dess innehåll eller budskap kommuniceras eller förpackas på ett sådant sätt att läsaren förstår vad forskaren säger. Men språket är inget neutralt medium för informationsöverföring. Också i händerna på forskare blir språket ett instrument för tyst övertalning; ett verktyg som på samma gång förmedlar budskap och gör mottagaren mer vänligt inställd till innehållet. Ett ibland övertydligt exempel på detta är den utbredda användningen av trefalder inom akademin.
 
Jag vet inte hur många gånger jag under de senaste två månaderna stött på utsagor i stil med "våra bidrag till fältet är tre", "vi ger tre exempel på..." eller "dessa tre kategorier förhåller sig till...". Den uppmärksamma läsaren lägger här märke till att också jag ger tre exempel, något som går igen i litteraturen. Speciellt i sektioner som är lite extra komplicerade tycks det som om författarna gärna staplar (tre) bestämmande ord eller exempel på varandra för att åskådliggöra det fenomen som undersöks på bästa möjliga sätt. Ett extremt exempel hittar vi här:
 
"This is a plot that does not fit well with the effective-education story, in which validation is seen as a tool for identifying, documenting, and formalising knowledge, skills, and knowledge in a manner that connects to the standards, norms, and criteria used within the public education system."
 
Källa: Diedrich, A., Walter, L., & Czarniawska, B. (2011). Boundary Stories. Constructing the validation centre in West Sweden. Scandinavian Journal of Public Administration, 15(1), 3–20. Se sidan 15 för sammanhang.
 
Jag har all förståelse för att bestämning eller beskrivning av ett fenomen kan kräva fler än ett ord. I fall som dessa börjar man dock undra om inte de tre exemplen är med enbart av skälet att man önskar tre exempel. Tre på varandra följande ord låter häftigt. Det blir en skön rytm i texten som gör läsaren mer mottaglig för innehållet oavsett vad innehållet är. Denna misstanke blir extra stor när en av trefalderna faktiskt bara innehåller två ord: "knowledge, skills and knowledge". Kanske var kunskapen extra viktig just i detta sammanhang. Mer troligt är dock att författarna, förmodligen omedvetet, helt enkelt staplade tre ord på varandra för att uppnå önskad språklig effekt.
 
En akut fråga som uppkommer när vi nu gjort denna betraktelse är hur många andra trefalder som lika gärna kunde varit två eller kanske ett ord. Detta är ingen lätt fråga. Som skribent har man alltid möjligheten att skriva "runt" det man berättar om, berätta ur olika perspektiv och med olika ton. Hur många nyanser som krävs för att beskriva ett fenomen är inte skrivet i sten. Det kan vara ett ord, två, tre eller tio. Om skribenten väljer ett ord riskerar man att missa möjlighet till rytmskapande och dynamik i texten. Nyanser kan förloras men i gengäld belönas läsaren med tydlighet och säkerhet i det ord som författaren lägger sin tillit till. När antalet bestämmande ord växer ökar nyanserna men också antalet möjliga tolkningar och därmed osäkerhet och otydlighet för läsaren. Att antalet exempel eller bestämningar påfallande ofta landar i just tre styrs inte av någon magisk naturlag utan är snarare ett berättartekniskt grepp vars användning är godtycklig. Det kan vara berättigat men måste verkligen inte vara det.
 
Hur mycket saklighet, eller kanske snarare precision, försvinner i jakten på det retoriskt tilltalande språket? Det är förstås omöjligt att säga, men blotta misstanken att retorik kan gå före den vetenskapliga uppgiften att så effektivt och precist som möjligt förmedla innehåll gör frågan relevant. Även om användandet av trefalder inte måste maskera brist på substans finns en viss risk att vår strävan efter språklig attraktivitet får kompensera för något vi mindre gärna vill se: innehållslig enfald.
 
 
 
// AGCH
 
 
 

Konstighet

Publicerad 2018-10-03 00:15:00 i Allmänt,

Jag håller på att förlora min konstighet. Dagar kommer och dagar går. Jag går, i cirklar. Gör som jag alltid gjort, gör det jag ska. Inte mindre, inte mer. Håller mig till familjen, de bekanta medan världen sluter sig omkring min kropp och skärmar av min blick. På bussen sitter de tysta. I kafeterian sitter de tysta. I klassrummet sitter de tysta. Jag är en av dem. Jag känner blickar i nacken. Jag ser dem, bödlarna, även om de inte finns. Jag är rädd, rädd att inte få plats. Och rädd, rädd, rädd att förlora min konstighet. Däri ligger mitt liv.
 
 
 
 
 
// AGCH
 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till tankar i gränslandet mellan ekonomi, politik och filosofi.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela