Alla goda ting är tre

Publicerad 2018-10-18 18:36:00 i Allmänt,

Språket vi använder oss av för att kommunicera med varandra kommer aldrig helt kunna efterlikna eller avbilda verkligheten. Hur vi än vänder och vrider på ord kommer du och jag aldrig ha exakt samma uppfattning om vad en bil är, exakt vilken färg grön är, och så vidare. Att kommunicera genom språk blir därför något av en utmaning, speciellt då innehållet i det som kommuniceras är beroende av språkliga nyanser eller detaljer för att fylla sitt syfte. Ett sådant fall är vetenskap. För att en text ska vara vetenskapligt funktionsduglig måste dess innehåll eller budskap kommuniceras eller förpackas på ett sådant sätt att läsaren förstår vad forskaren säger. Men språket är inget neutralt medium för informationsöverföring. Också i händerna på forskare blir språket ett instrument för tyst övertalning; ett verktyg som på samma gång förmedlar budskap och gör mottagaren mer vänligt inställd till innehållet. Ett ibland övertydligt exempel på detta är den utbredda användningen av trefalder inom akademin.
 
Jag vet inte hur många gånger jag under de senaste två månaderna stött på utsagor i stil med "våra bidrag till fältet är tre", "vi ger tre exempel på..." eller "dessa tre kategorier förhåller sig till...". Den uppmärksamma läsaren lägger här märke till att också jag ger tre exempel, något som går igen i litteraturen. Speciellt i sektioner som är lite extra komplicerade tycks det som om författarna gärna staplar (tre) bestämmande ord eller exempel på varandra för att åskådliggöra det fenomen som undersöks på bästa möjliga sätt. Ett extremt exempel hittar vi här:
 
"This is a plot that does not fit well with the effective-education story, in which validation is seen as a tool for identifying, documenting, and formalising knowledge, skills, and knowledge in a manner that connects to the standards, norms, and criteria used within the public education system."
 
Källa: Diedrich, A., Walter, L., & Czarniawska, B. (2011). Boundary Stories. Constructing the validation centre in West Sweden. Scandinavian Journal of Public Administration, 15(1), 3–20. Se sidan 15 för sammanhang.
 
Jag har all förståelse för att bestämning eller beskrivning av ett fenomen kan kräva fler än ett ord. I fall som dessa börjar man dock undra om inte de tre exemplen är med enbart av skälet att man önskar tre exempel. Tre på varandra följande ord låter häftigt. Det blir en skön rytm i texten som gör läsaren mer mottaglig för innehållet oavsett vad innehållet är. Denna misstanke blir extra stor när en av trefalderna faktiskt bara innehåller två ord: "knowledge, skills and knowledge". Kanske var kunskapen extra viktig just i detta sammanhang. Mer troligt är dock att författarna, förmodligen omedvetet, helt enkelt staplade tre ord på varandra för att uppnå önskad språklig effekt.
 
En akut fråga som uppkommer när vi nu gjort denna betraktelse är hur många andra trefalder som lika gärna kunde varit två eller kanske ett ord. Detta är ingen lätt fråga. Som skribent har man alltid möjligheten att skriva "runt" det man berättar om, berätta ur olika perspektiv och med olika ton. Hur många nyanser som krävs för att beskriva ett fenomen är inte skrivet i sten. Det kan vara ett ord, två, tre eller tio. Om skribenten väljer ett ord riskerar man att missa möjlighet till rytmskapande och dynamik i texten. Nyanser kan förloras men i gengäld belönas läsaren med tydlighet och säkerhet i det ord som författaren lägger sin tillit till. När antalet bestämmande ord växer ökar nyanserna men också antalet möjliga tolkningar och därmed osäkerhet och otydlighet för läsaren. Att antalet exempel eller bestämningar påfallande ofta landar i just tre styrs inte av någon magisk naturlag utan är snarare ett berättartekniskt grepp vars användning är godtycklig. Det kan vara berättigat men måste verkligen inte vara det.
 
Hur mycket saklighet, eller kanske snarare precision, försvinner i jakten på det retoriskt tilltalande språket? Det är förstås omöjligt att säga, men blotta misstanken att retorik kan gå före den vetenskapliga uppgiften att så effektivt och precist som möjligt förmedla innehåll gör frågan relevant. Även om användandet av trefalder inte måste maskera brist på substans finns en viss risk att vår strävan efter språklig attraktivitet får kompensera för något vi mindre gärna vill se: innehållslig enfald.
 
 
 
// AGCH
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela