Om mänskliga höns

Publicerad 2018-11-14 10:18:00 i Allmänt,

Vi gillar ägg och höns är dumma. Det låter som en bra kombination för utnyttjande av hönans arbetskraft. På senare tid tycks det dock som om vår syn på höns har förändrats. Äggindustrin har förstås insett detta, varför lägre ”exploateringsgrad” av höns nu för tiden är ett försäljningsargument. Betrakta följande skrivelse, hämtad från ett äggpaket av känt ekologiskt märke:

”Smakrika ägg från svenska, KRAV-certifierade gårdar. Värpta av frigående höns med plats att vara sig själva.”

Det ligger något mycket vackert och tillfredsställande i den formuleringen. Här går det att känna igen sig – i en stressig vardag där mängder av sysslor och hållpunkter trycker ihop dagen; i klassrum och kontorslandskap där allas blickar kontrollerar alla och ingen riktigt kan vara sig själv. Vi behöver utrymme, både tidsmässigt, rumsligt och socialt för att på riktigt kunna vara oss själva.

Idén om att ”vara sig själv” kommer oundvikligen med frågor om vad som egentligen inryms i jaget. Hur skapar vi vår identitet och vad utgörs den av? Hur upprätthåller vi den kontra omvärlden för att inte smälta in i massan? Det här är svåra existentiella frågor som vi människor brottas med dagligen, medvetet eller omedvetet.

Frågan är dock om höns gör det.

Mot bakgrund av senare studier av vissa fåglars mentala förmåga[1] gör vi kanske klokt i att inte döma hönsen på förhand. Korpar, som tycks vara bland de smartaste av våra befjädrade vänner, är dock inte höns. Även om höns må se dummare ut än de är får man nog ställa sig tveksam inför huruvida de verkligen besitter tillräckligt med kognitiv kapacitet för att upprätthålla en medveten självbild. Med det sagt tror också jag att höns mår bra av stora ytor att röra sig på och att trängsel verkar stressande. Men inte på grund av att de saknar plats att ”vara sig själva”.

Vad säger oss då skriften på äggkartongen? För det första är det ett osedvanligt levande exempel på hur vi människor projicerar oss själva, det vill säga våra föreställningar om livet och de vardagsproblem som kommer med denna, på andra levande (och ibland döda) ting i vår omgivning. Denna högst mänskliga egenskap får hunden att framstå som en lite bättre vän och katten att verka lite smartare. Fullt så trovärdigt är det dock inte att bestycka hönor med identitet. Det är en varningssignal. Äggfabrikörens försök att överföra mänskliga egenskaper till höns bör tas med en nypa salt. Eftersom försäljningsargumentet ”vi är goda eftersom vi ger hönsen mänskliga arbetsförhållanden” blir bättre ju mänskligare hönsen framställs blir inte hönsfabrikören den mest trovärdiga källan för att lyfta frågan om höns har självbild. För det andra säger texten alltså något om den som utformat förpackningen – de vill sälja ägg, och gärna med goda marginaler.

Tills forskare studerat frågan om höns självmedvetenhet noggrannare får texten på äggpaketet leva med att vara monument över människans tendens att överföra sin egen värld och sina problem på andra. Och ska man nu göra det är höns ett av de mest innovativa och talande mål jag sett på länge. Heja!

 

 
 

// AGCH



[1] Se till exempel Emery, N.J. & Clayton, N.S. (2004) om korpars välutvecklade hjärnor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela