Mot det kontantlösa samhället - nätverk och dödsbringande urvalsspiraler

Publicerad 2018-01-29 14:33:00 i Allmänt,

I P1-programmet Godmorgon, Världen! sändes igår ett intressant reportage om hur kontantanvändningen stadigt går ned i Sverige. Enligt en intervjuad docent i industriell ekonomi vid KTH kan kontanthantering i genomsnitt vara olönsamt för butiker redan 2023 om utvecklingen fortsätter i samma takt som nu. Tekniknyfikenhet nämns som en delförklaring i programmet (vi är ju väldigt duktiga swischare), liksom stöldrisken som kontanthantering innebär. Baksidan är att digitala pengar är beroende av ett fungerande IT-system och därmed känsligt för till exempel IT-terrorism eller något så banalt som strömavbrott. Dessutom riskerar de digitala pengarna att utesluta vissa grupper av konsumenter (före detta fångar, skuldsatta eller i övrigt mindre bemedlade grupper som inte har råd att betala bankernas kortavgifter, och så vidare) från viktiga konsumentmarknader, varför själva pengaanvändningen kan vara på väg att bli en klassfråga. Men vilka drivkrafter finns egentligen bakom utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle och hur kommer det sig att opinionen mot kontanterna ändå är ganska stark?

För att komma närmare ett svar på den frågan kan vi vända oss till två teorier förankrade inom nationalekonomin, nämligen de om nätverk och snedvridet urval (vanligaste översättningen av engelskans ”adverse selection”). Tanken är att jag ska börja med en kort förklaring av varje teori och därefter tillämpa dem på frågan om kontanthantering och -användning i ekonomin. Redan nu ska också betonas att jag inte läst någon forskning på ämnet, så tillämpningen som komma skall är helt grundad på mina egna tankar och funderingar. Ni får helt enkelt granska argumenten kritiskt och dra de slutsatser och lärdomar ni finner lämpliga.

Vi börjar med nätverksteori. Tanken bakom nätverksteorin är att nyttan av vissa produkter eller tjänster inte enbart är beroende av dess egna kvaliteter eller egenskaper utan också av storleken på kretsen av dess användare. Detta låter kanske krångligare än vad det behöver vara, men tanken är egentligen ganska enkel. Vi vänder oss därför till paradexemplet på teorin, nämligen telefonen.

Telefonen måste sägas vara en fantastisk uppfinning. Med den kan man idag inte bara ringa nästan vem man vill utan också dela bilder fritt till miljoner människor på nätet och (av speciell betydelse i detta sammanhang) skicka pengar till den man känner för. Men alla de fina egenskaper telefonen idag har hade inte varit något värda om antalet användare varit begränsat. Instagram med tre användare hade aldrig blivit vad det är idag, inte för att Instagram hade varit sämre som app utan eftersom nyttan av den är beroende av hur många som använder den. Samma resonemang kan tillämpas på telefonens kärnfunktion, nämligen möjligheten att ringa. Om antalet personer du kan ringa är väldigt få är själva tjänsten ganska värdelös, men allteftersom antalet möjliga kontakter ökar blir också nyttan av att köpa telefon större.

Kontanter, för att återvända till vår frågeställning, har ungefär samma egenskaper som telefoner. Nyttan av kontanter (och faktiskt pengar i allmänhet, men det får vi diskutera någon annan gång) är helt beroende av att de är allmänt accepterade som betalningsmedel. För att illustrera kan vi se framför oss ett mycket realistiskt scenario där andelen kontantanvändare minskar. Varje gång ett företag upphör med att hantera kontanter blir antalet möjliga användningsområden för existerande fysiska pengar mindre, och därför bör också värdet av existerande kontanter minska något. Detta gör att en liten grupp konsumenter överger de fysiska pengarna för digitala. Nu hanterar färre konsumenter kontanter än tidigare, varför nyttan för kvarvarande kontanthanterande företag att ta emot kontanter sjunker något. Några fler näringsidkare övergår därför till kontantlösa utbyten, med direkt följd att kvarvarande kontanter får färre användningsområden och därmed lägre värde.

Kontentan av kontanterna är att när tillräckligt få individer ägnar sig åt betalning med papperspengar har värdet av dem på samhällelig nivå blivit så litet att varken företag eller myndigheter har någon vinning av att hantera kontanter. I en ekonomi där arbete är dyrt och teknik billigt blir förstås praktiskt penninghantering i längden ineffektivt och nätverksegenskaperna förutspår dess undergång.

En möjlig drivkraft bakom processen mot det kontantlösa samhället finner vi alltså i exemplet ovan. Vi ska nu titta närmare på en annan process som också den kan resultera i någon form av systemkollaps. Snedvridet urval kan mynna ut i de mönster vi redan beskrivit men drivs av något annat: det är inte slumpen som avgör vilka individer som lämnar ett system på nedgång.

Det klassiska exemplet från ekonomutbildningen på snedvridet urval är försäkringsbolaget ur bolagsperspektiv. Vi tänker oss här att ett försäkringsbolags intäkter (i form av försäkringspremier) och utgifter (i form av skadeersättning) i utgångsläget är i balans, det vill säga lika stora. Företaget går varken med vinst eller förlust. Nu höjer bolaget av någon anledning premierna. Detta får som följd att de kunder som är minst benägna att betala för försäkringen, alltså de som löper minst skaderisk, lämnar försäkringsbolaget för andra försäkringslösningar. Kvar hos försäkringsbolaget finns de kunder som kostar företaget mest i skadeersättning, samtidigt som kundflykten gör att bolagets intäkter (med stor sannolikhet) minskar istället för ökar i och med premieökningen. Företaget går nu med förlust och måste återigen höja premierna, något som sätter igång ännu en runda snedvridet urval. Slutet av processen är inte ljus; försäkringsbolaget måste gå med vinst men eftersom de mest gynnsamma kunderna ur bolagsperspektiv hela tiden är de första som lämnar riskerar vi att hamna i en sits där ingen erbjuds försäkring. Processen brukar på engelska kallas ”adverse selection death spiral” och kan om den gäller till exempel sjukförsäkring vara oroväckande bokstavlig.

Nu behöver man ju inte köpa kontanter (även om inflationen gör det kostsamt att hålla dem), men resonemanget kan i mina ögon ändå tillämpas på frågan om kontanthantering. Frågan vi måste ställa oss är: När vi använder allt färre kontanter för att utföra ekonomiska transaktioner, vilka är då de första att gå över till alternativa pengar och vilka håller fast vid kontanthantering?

Magdalena Andersson, Sveriges finansminister, satte i reportaget jag länkade till i inledningen fingret på svaret. Hon säger här att alla tjänar på att kontanthanteringen minskar eftersom kontanthantering inbjuder till penningtvätt och skatteflykt. Det har det förstås alltid gjort, utan att svenskar för den delen tvättat pengar mer än något annat folk. Men inställningen får ändå viktiga konsekvenser. Allteftersom färre och färre använder kontanter blir andelen filurer och fuskare av de som fortfarande gör så större och större. Misstron mot kontantväsendet, som ju nu blivit en alternativ valuta för de som vill kringgå lagens långa arm, breder ut sig. Ur detta föds på gott och ont (se inledningen) opinion mot kontantväsendet och processen mot det kontantlösa samhället snurrar vidare med allt högre hastighet.

Nu har vi behandlat två processer som båda tydligt pekar åt samma håll – dödsdomen över kontanterna verkar vara klubbad. Men denna dödsdom är fastställd utan domstolsförhandling. Kanske beror det på att finansministeriet och Skatteverket är skeptiska mot betalningar som inte lämnar spår, kanske beror det på att folk i allmänhet inte skulle sörja om kontanterna försvann, men faktum kvarstår: vi håller på att avskaffa ett av de mest traditionstyngda fundamenten för den moderna ekonomin, och det i princip helt utan politisk debatt. I ett samhälle som kanske redan är alltför känsligt mot digitala störningar och med klassperspektivet i bakhuvudet – vilka konsekvenser får egentligen övergången till kontantlöshet? Är vi medvetna om vad som sker eller är det något som bara händer framför våra ögon? Frågorna bör diskuteras nu; 2023 kan vi ha tippat över kanten.

 

 

// AGCH

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela