Om att värdera framtida generationers välstånd

Publicerad 2018-12-07 12:21:00 i Allmänt,

Mycket har sagt och skrivits om klimatfrågan den senaste tiden. Tongångarna börjar bli riktigt gälla – nu känns det som om frågan faktiskt finns på riktigt. Konsekvenserna av klimatförändringarna inträffar gradvis och även om tecken på nutida skador finns är det framtida generationer som kommer ta den tyngsta smällen. Frågan om hur samhället bör möta klimathotet, hur mycket resurser som ska satsas och så vidare, är i hög grad beroende av hur vi värderar framtiden. Och det är inte helt enkelt, speciellt inte i så långsiktiga frågor som klimatfrågan.

Några av er har kanske hört talas om det så kallade ”marshmallow-experimentet”. Det går ut på att man placerar ett barn framför en tallrik med en marshmallow på och ställer barnet inför ett val. Antingen äter barnet upp godisen direkt, eller också väntar hon X antal minuter för att sedan få tugga i sig två marshmallows. Det visar sig att barn inte sällan har ganska dåligt tålamod; för många räcker inte den dubbla belöningen för att avhålla sig från konsumtion i nuet.

Vuxna människor torde ha bättre tålamod än barn, men vad jag vet finns mycket lite som tyder på att vuxna skulle ha perfekt tålamod. Ingen vettig människa hade druckit alkohol, i varje fall inte större mängder, om exempelvis livskvalitén dagen efter eller den långsiktiga effekten av träning på allvar tagits med i beräkningen. Vi är helt enkelt ganska kortsiktiga. Eller med andra ord: värdet av nuet - nutida konsumtion och nutida upplevelser - värderas högre än framtida konsumtion och framtida upplevelser.

För att tillämpa samma resonemang på klimatfrågan måste vi göra en kullerbytta till. Eftersom klimatförändringen orsakar kostnader för samhället går det att visualisera som utebliven konsumtion eller levnadsstandard. Detsamma gäller investeringar i utsläppsminskande teknik eller produktionssätt – här flyttas resurser från aktiviteter som skapar nytta för människor idag till lösningar för att möjliggöra högre konsumtion i morgon. Vi kan alltså tänka på problemet på exakt samma sätt som i marshmallowexperimentet, men istället för att jämföra nivåer av konsumtion idag med nivåer av konsumtion i framtiden jämförs här nivåer av utebliven konsumtion.

Om vi vill beakta detta när vi räknar på investeringar i utsläppsreducerande åtgärder behöver vi en siffra som beskriver värdet av framtida konsumtion jämfört med konsumtion idag. Denna siffra brukar kallas diskonteringsränta och säger oss hur mycket av konsumtionens värde som ska räknas bort i takt med att konsumtionen kommer längre och längre in i framtiden. Om denna ränta hänförs ur marshmallow-experimentet skulle den förmodligen bli ganska hög; en individ som väljer att äta en marshmallow nu istället för två om en timme har i den situationen en diskonteringsränta på åminstone 50 % i timmen givet att individen måste sitta tiden ut. Mer representativ forskning tyder dock på att den ligger någonstans mellan 0,5 och 3 procent per år (ett väldigt brett spann), åtminstone i seriösare sammanhang än godis- eller alkoholkonsumtion.

Valet av diskonteringsränta får stora effekter på hur vi uppfattar eller värderar de skadeverkningar som klimatförändringarna medför. Ett litet exempel kan här vara på sin plats. Låt oss anta att klimatförändringar orsakar kostnader för ett kustnära samhälle om 10 000 kronor år 2118. När vi idag tar ställning till dessa kostnader och använder en diskonteringsränta om 0,5 procent uppfattas den framtida kostnaden idag som 6058 kronor ( 10 000 * 0,995^100 ). Om diskonteringsräntan istället sätts till 3 % uppfattas den framtida kostnaden endast som 476 kronor ( 10 000 * 0,97^100 )!

Om vi tar ställning till vår otålighet medför detta med andra ord att vi värderar framtida kostnader (och därmed framtida generationers välstånd) betydligt lägre än kostnader som uppkommer idag. I många fall är det sunt, inte minst på ett personligt plan eftersom vi inte lever i all oändlighet. Men är detta tillvägagångssätt godtagbart i klimatfrågan?

I den så kallade Brundtlandrapporten från 1987 definieras hållbar utveckling på följande vis: ”Hållbar utveckling möjliggör för nuvarande generationer att möta sina behov, utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (fritt översatt från engelska, Our common future, kap 1 § 49). Om vi tar fasta på sista delen av meningen och tar den på allvar är det svårt att på ett moraliskt plan hålla fast vid höga diskonteringsräntor – våra av otålighet frammanade värderingar av framtiden tycks inte rymmas inom begreppet hållbar utveckling. Om alla generationer ges samma betydelse, som antyds i formuleringen ovan, kan vi inte längre hänvisa till vår otålighet utan måste erkänna framtida generationers konsumtion (eller kostnader för klimatanpassning) som betydelsefull. En konsekvens av detta måste i så fall också vara att diskonteringsräntan som används vid utvärderingen av vilka investeringar som ska göras för att minska utsläppen bör vara 0; om så inte är fallet kommer vi systematiskt undervärdera framtida generationer och tillåta oss att göra intrång i deras möjligheter att leva ett gott liv. Om vi tar hänsyn till vår otålighet undervärderar vi framtida nytta av utsläppsreducering, åtminstone ur hållbarhetssynpunkt.

 

För den som är mer intresserad av det här ämnet kan jag varmt rekommendera kapitel 13 ur en text från OECD med titeln Cost-Benefit Analysis and the Environment – Recent Developments. Den är inte så ”färsk” längre (utkommen 2004) men den ger en god och efter omständigheterna pedagogisk ingång i frågor av den här karaktären. Att skriva sakligt om miljöfrågor i allmänhet och klimatet i synnerhet är utmanande och inspirerande eftersom den är en mix av naturvetenskaplig forskning, ekonomi och etik. Hoppas att jag inte enbart rör till det utan också bidrar med någon tidigare otänkt tanke eller spännande perspektiv!

 

 

// AGCH

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela