Om skolsystemet, Skolinspektionen och läraryrkets status

Publicerad 2018-04-23 08:28:00 i Allmänt,

I söndags sändes ett mycket intressant reportageGodmorgon, Världen! om hur man höjer ett yrkes status. Där berördes bland annat lärarkåren. Som faktorer som påverkar yrkets status nämndes lönenivån, men också de yrkesverksammas kontroll över sin arbetssituation och graden av självständighet i yrkesutövningen.

Att läraryrkets status gått ner de senaste 25-30 åren torde det inte råda några tvivel om. Från att ha varit en auktoritet både för barn och lokalsamhälle har lärarna idag en betydligt svagare position. Skolan brottas dagligen med disciplinbekymmer hos både elever och föräldrar, något som knappast beror på att lärare skulle vara mindre kompetenta idag än tidigare. Förklaringen finns snarare att söka i skolsystemets utformning och lärarens plats i detsamma.

Gemensamt för de flesta yrken med högt anseende är att graden av självständighet i yrkesutövningen är stor samt att individuella insatser anses göra skillnad. Läkare, ingenjörer och den luddiga grupp som brukar kallas entreprenörer kan samtliga förknippas med dessa båda kriterier. Branscherna där dessa yrkeskategorier är verksamma litar till att individerna gör ett gott jobb och löser de problem och utmaningar de är satta att lösa.

Så inbillar jag mig att det också var i skolan, även om skolan förstås också på 70- och 80-talen drogs med problem. När dessa problem (främst stigande kostnader och en alltför stelbent byråkrati) skulle lösas i början på 1990-talet valde den S-ledda regeringen att kommunalisera skolan. Kommunalisering valdes dels eftersom att man ansåg att kommunerna visste bättre än staten hur utbildning skulle bedrivas lokalt, dels eftersom man ansåg att den centrala Skolöverstyrelsen blivit alltför mäktig och svårstyrd. När så regeringen Bildt tillträdde 1991 drevs ännu en reform igenom, nämligen uppöppnandet för statligt subventionerade friskolor. Systemet var tänkt att öka valfriheten för elever och föräldrar samtidigt som konkurrens mellan kommunala skolor och friskolor skulle pressa allmännyttan till att öka kvaliteten och sänka kostnaderna.

Följden av denna sista reform, som behållits av samtliga regeringar med mindre justeringar, är att Sverige har ett av de mest liberala utbildningssystemen i världen. I princip vem som helst kan starta skola så länge man har lärare och elever. Här finns dessutom möjlighet för fristående aktörer att göra vinst – om man pressar kostnaderna tillräckligt mycket tillfaller mellanskillnaden av total tilldelad skolpeng och skolans kostnader ägaren. Detta har gjort att det finns drivkrafter i systemet som inte nödvändigtvis premierar kvalitet; istället blir till exempel betygsinflation (det är lättare att locka elever om de om går på skolan får bra betyg) ett stort problem.

För att göra någonting åt detta inrättades Skolinspektionen, som ytterst skulle se till att lärarna i detta nya utbildningslandskap gjorde sitt jobb. Att det behövs en statlig myndighet för att kontrollera en profession som utbildats åtminstone fyra år på universitet kan tyckas märkligt, men beror ytterst på att lärarna idag sitter inklämda mellan skollagen (och den myndighetsutövning som betygssättning innebär) och varje skolas behov av att se bra ut utåt. Eller för att uttrycka det annorlunda: Det finns idag så starka drivkrafter mot vinst och elevfrieri att trycket på lärarna uppifrån att tumma på kvalitet och rättssäkerhet gör att Skolinspektionen har skäl att misstro den individuella lärarens bedömning. Ytterst är detta en lojalitetskonflikt – läraren ska vara lojal dels mot arbetsgivaren, dels mot läroplan och skollag men då dessa båda parter kan ha olika intressen slits läraren mellan de båda.

Detta är en rävsax för lärarkåren. Intressekonflikten mellan vinstintressen (i praktiken konkurrens mellan skolor) och myndighetsutövning gör att lärarkårens självständighet måste beskäras, med följden att lärarens yrkesutövning blir styrd och kontrollerad. Och om staten själv inte kan lita på att lärarkåren gör ett gott jobb, varför ska då elever och föräldrar göra det?

Personligen tror jag att detta är mycket viktig orsak bakom läraryrkets tapp i prestige och jag skulle väldigt gärna lyssna till hur politiker till både höger och vänster ser på saken. Jan Björklunds förhoppning om att högre löner och större löneskillnader ska lyfta läraryrkets status verkar i mina ögon väl naiv – bekymren är mer komplicerade än så.

 

// AGCH

 

Repet

Publicerad 2018-04-16 19:32:00 i Allmänt,

Att älska

Är att vara

Beroende

 

Bunden fast vid livet

Hängandes över avgrunden

Snälla, släpp inte repet

Snälla släpp mig inte

 

Av rädsla att bli

Konsumerad

Du släppte

och jag föll

 

Mjuk var botten

När du släppte repet

och jag var fri

 

Du såg mig i ögonen

Med repet i hand

Är beroende misstänkt

Likt att älska

 

 

// AGCH

 

Gates, Jobs och Sinbad Sjöfararen - Berättelser om rikedom

Publicerad 2018-04-15 12:38:12 i Allmänt,

I sagoboken Tusen och en natt finns en mycket besynnerlig historia om Sinbad Sjöfararen, en (fiktiv) mycket rik affärsman och handelsresande från Baghdad. Berättelsen börjar med att Sinbad Bäraren, namne med Sjöfararen men av betydligt enklare härkomst och yrke, utmattad sätter sig att vila utanför Sinbad Sjöfararens palats. Via sina undersåtar får den rike affärsmannen reda på att det sitter en bärare utanför hans murar som klagar över livets lott, varpå den fromme handelsresanden bjuder in Bäraren att deltaga i Sjöfararens måltid. Bäraren, som förundras över denna väldiga ansamling rikedom, berömmer Sjöfararen för överflödet och generositeten. Sjöfararen låter därefter Bäraren veta att han alls inte skäms över sin rikedom och lovar att under tre middagar på lika många dagar berätta hur han tillskansat sig alla dessa ägodelar.

Så får vi följa med Sinbad Sjöfararen på tre fantastiska resor, där mannen överlever diverse skeppsbrott, bemästrar människor i sin omvärld och överlistar odjur. Mot alla odds kommer han levande hem från alla handelsfärder, och varje gång med nya skatter och med förnyad tro på att Gud står vid hans sida. Bäraren lyssnar, äter och fascineras över sin värds väldiga bravader som gjort honom till den bemedlade herre han nu var.

När Sjöfararen färdigställt sina tre berättelser och den tredje måltiden avslutats vänder sig Bäraren till Sjöfararen med vördnad i tonen och medger att han sannerligen är värd all den rikedom som finnes i dennes besittning. Och inte heller kunde han tänka sig att för sin egen del göra anspråk på mer än han själv ägde, ty mot bakgrund av de väldiga strapatser som Sjöfararen genomlevt var hans eget dagliga slit inte mycket för världen. Bäraren tackade djupt för berättelsen och Sjöfararens generositet, varpå Sjöfararen lovade att Bäraren skulle ha en plats vid hans bord om han någon gång behövde. De skiljdes åt på god hand.

Sensmoralen vi tar med oss från Sinbad Sjöfararen är således att varje människa har sin plats på samhällsstegen och att den hierarki som för tillfället existerar är rättmätig. Den rike är inte rik av en slump utan har slitit ont för varje krona, dinar eller dollar som finnes i dennes besittning och den fattige behöver inte ställa några frågor.

Trots att sagan är mycket gammal kan vi konstatera att genren, berättelser som hyllar och beundrar välbärgade individers livsgärning, är minst sagt modern. Ta bara den uppsjö dokumentärer som gjorts om Steve Jobs, som i mångt och mycket kretsar kring kopplingen mellan individens handlingar och affärsmässig framgång. Tonen är inte sällan mycket dramatisk och dramaturgin genomtänkt, precis som hos Sinbad Sjöfararen.

Med detta vill jag inte säga att Steve Jobs inte tillfört samhället något värde, för det har han säkerligen gjort. Dessutom hade han säkerligen slitet häcken av sig för att komma dit han kom. Poängen här är istället att han knappast var ensam om det – ingenjörer, datatekniker och grundforskare inom IT har med all sannolikhet lika stor del i den förmögenhet Jobs innehade men lär knappast blivit kompenserade i samma omfattning. Självklart gäller detsamma i princip alla stora förmögenheter, inte minst Jobs konkurrent Bill Gates som förmodligen i än högre omfattning lever på andras gärning.

Från ekonomhåll är här en vanlig invändning att den fördelning av resurser som uppstår på marknaden är effektiv, det vill säga maximerar samhällets nytta. Argumentet, som i många avseenden är starkt och har mycket att tillföra samhällsdebatten, lider dock av det är mycket svårt att testa om det är sant. I praktiken motiverar på sätt och vis marknaden sig själv – om marknaden är effektiv bör vi införa marknad, och när vi infört marknad blir fördelningen effektiv. Detta är föga övertygande, speciellt eftersom det dels kan ifrågasättas huruvida marknadsutfallet i alla avseenden verkligen är önskvärt (ur till exempel rättvise- eller demokratiperspektiv), dels eftersom marknaden i praktiken sällan helt efterliknar det vi avser med marknad.

Jag skulle vilja påstå att gemensamt för de flesta stora förmögenheter är, förutom grundforskares och ingenjörers bristande förmåga att ta betalt, att grundarna på ett skickligt sätt lyckats styra sina företag till marknadspositioner som präglas av allt annat än det som gör marknaden så eftersträvsvärd: konkurrens. Enligt klassisk nationalekonomisk teori är det samspelet mellan utbud och efterfrågan som genom den konkurrensutsatta marknaden skapar gynnsamma förutsättningar för produktion av livets goda – varor och tjänster. Utan konkurrens besitter enskilda aktörer på marknaden något som kallas marknadsmakt.

Makt är som bekant mycket användbart. På den typiska marknaden används makt till att göra vinst – den som kan undvika konkurrens kan höja eller sänka priset lite efter eget behag för att maximera profiten. Det som gjorde Jobs, Gates, eller för den delen Mark Zuckerberg till miljardärer var alltså knappast att de uppfunnit något nytt (i den mån de verkligen gjort det), utan att de genom smart agerande på marknaden lyckats sätta sig i gynnsamma positioner för maktutövande. Det är mycket svårt att koppla en Appletelefon till en Windowsdator, varför Iphoneägare måste köpa Macbook och vise versa. Detta begränsar effektivt konsumenternas valmöjligheter – om du valde telefonen Iphone kommer det finnas kostnader förknippade med andra val av dator än Macbook. Apple kan höja priset på datorn med motsvarande denna kostnad och mellanskillnaden hamnar i aktieägarnas plånböcker. Jobs ägde många aktier. Smart, men knappast särskilt hjältemodigt. I samma anda vill Zuckerberg se Facebook som den globala aktören för demokrati och mellanmänsklig kommunikation och får på köpet ensamrätt till en enorm plattform för marknadsföring och säljbar kundinformation. En bra affärsidé för Zuckerberg, men inte nödvändigtvis den bästa för samhället.  

Vid en närmare granskning finns det med andra ord starka skäl att ifrågasätta det legitima bakom mycket stora förmögenheter. Detta visste Sinbad Sjöfararen, som genom sin fantastiska historia kväste de eventuella tankar på orättvisa och eventuellt motstånd som Bäraren bar på. Samma roll spelar de dramatiska berättelser om nutida företagsledare som med jämna mellanrum når bred publik. Huruvida detta är filmernas och böckernas syfte ska jag låta vara osagt (en bra historia är ju en bra historia oavsett vem som betalar för att få den publicerad), men att de legitimerar en åtminstone delvis illegitim fördelning av materiella medel råder det inga tvivel om.

Om vi vill göra idén om ett mer jämlikt samhälle folklig måste vi spräcka myten om rikedomen. Vi får inte blint tro på Sjöfararens berättelser.

 

 

// AGCH

 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela