Teater på Handels

Publicerad 2017-11-08 14:16:26 i Allmänt,

Varje år arrangeras på Handelshögskolan i Göteborg en stor arbetsmarknadsmässa, där studenter och företag möts för att skapa band och knyta kontakter. Som betraktare utifrån går det inte att undvika det absurda i situationen. Människor utöver det vanliga uppklädda (eller utklädda..?) vandrar runt i korridorer, talandes med varandra på det språk som man förväntar sig att motparten förväntar sig av en själv. Avancerade loggor kontrasteras med enkelt plockgodis och gula och svarta ballonger, som vore det ett barnkalas.
 
Men detta är inget barnkalas. Ska det liknas vid något är det snarare Handels i särklass största (och jämte spexet enda) teateruppsättning. Här har alla en specifik roll att spela; den strama men respektingivande bankpersonen, den anspråkslösa men propra studenten, den ambitiösa karriäristen, och så vidare. Som antyddes ovan finns också en mängd rekvisita på plats. Klädsel, varumärken, hållning - alla dimensioner integreras när framtid möter nutid i näringslivet.
 
Någonstans i detta skådespel finns förstås också lite substans. En speciellt skicklig analytiker, en extra skarp revisor, en extra social marknadsförare att plocka upp av något av alla de konsultbolag som finns representerade på mässan. Utifrån är det förstås svårt att få en inblick i hur urvalsprocesserna för framtida medarbetare ser ut, men det tycks mig svårt att se huruvida en mässa som denna är ett bra sätt att indentifiera framtida kunniga medarbetare eller inte.
 
Fiktionen i det teatrala tycks ligga mässokonceptet i fatet. Om alla spelar skickliga marknadsförare torde företagen inte ha en aning om var de riktiga guldkornen finns, vilket skulle försvåra och fördyra urvalsprocessen. Detta skulle förmodligen innebära mässans död, men där är vi inte. Den tycks snarare växa för varje år som går, med fler företag på plats och allt trängre i korridorerna. Kan det kanske vara så att det är just fiktionen som lockar, att det teatralt spelade är det som egentligen eftersöks av arbetsgivarna?
 
Tanken finner visst stöd hos institutionsteorier av olika slag. Här betonas att individers tänkande är beroende av dess omgivning, så att vad som egentligen är rätt och riktigt i handling och tanke mycket sällan enbart är baserat på kliniska kalkyler utan snarare av vad som av omgivningen uppfattas som legitimt. På så vis formar olika delar av samhället - hemmet, arbetsplatsen, fotbollsklubben och så vidare - sina egna begrepp om vad som uppfattas som rätt, eller kanske rationellt, handlande och tänkande.
 
Här kommer teatern in i bilden. Om det på konsultföretagen har utvecklats en någorlunda gemensam syn på vad en bra medarbetare är, hur den talar, klär sig, för sig, då måste de studenter som vill in i konsultbolagen imitera dessa egenskaper. Gör de inte det kommer de uppfattas som irrationella eller oproffsiga och därmed ej attraktiva på arbetsmarknaden. Med det inte sagt att de inte kan sin sak - en nyutexaminerad, fullfjädrad finansman i T-shirt passar helt enkelt inte in i den bild av proffessionalitet som etablerats i branschen.
 
Här ska tilläggas att det inte är helt enkelt att säga vad en professionell, eller för den delen rationell, yrkesutövning innebär. Vi fattar varje dag olika beslut som vi inte med säkerhet vet konsekvenserna av. Dessutom har vi en sådan uppsjö valmöjligheter att vi omöjligen med säkerhet kan säga att vi handlat rationellt, det vill säga på det sätt som skapat oss största möjliga nytta. För att ordna vår i övrigt åtminstone delvis oordnade tillvaro konstruerar vi gemensamt vad som är ett rationellt handlande genom att etablera normer. En bra bankman slipper välja klädsel, ty kostym är den norm som signalerar ansvarstagande och inger förtroende gentemot kund. En skicklig akademiker klär sitt språk i långa, oförståeliga ord för att visa hur kunnig och skarp denne är. Och så vidare. Detta skapar mellan människor en gemensam bild av vad som är effektivt handlande, en bild som sedan legitimerar de handlingar som utförs inom gruppen.
 
Gällande mässan på Handels kan det dessutom finnas en annan, närliggande men mer konkret förklaring till varför mässan blivit så stor. Delar av den yrkeskår som utbildas på skolan, kanske framför allt marknadsförare och i viss utsträckning managers, kommer i sin yrkesutövning ha stor nytta av sociala färdigheter (eller social kompetens, med ett finare ord). Att vara social innebär i ganska stor utsträckning att man ska kunna anpassa sig till olika typer av sociala sammanhang, något som kräver viss teatral förmåga. Att identifiera de individer som spelar bäst, de skickligaste skådisarna, kan sålunda vara ett ganska effektivt sätt att hitta framtidens framgångsrika medarbetare.
 
Kanske är det omöjligt att skriva ett sådant här inlägg utan att förminska de och det man skriver om på ett eller annat vis. Detta är dock inte min avsikt. Som åskådare är det svårt att inte förundras av tillställningen, och även om jag förenklar och kanske drar förhastade slutsatser tror jag det kan vara nyttigt att klä av, blotta, vissa av de sociala spelregler som vi människor trots allt följer ganska slaviskt. Om inte annat för att det är ganska kul att spekulera kring det. 
 
 
 
// AGCH
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela