Om maktfördelningen mellan kön

Publicerad 2017-11-10 15:38:11 i Allmänt,

Vid födseln är vi alla likar. Inget nyfött barn kan klara sig själv. Beroende av den omvärld som först och främst utgörs av föräldrar och nära släktingar växer barnet upp: det lär sig tala föräldrarnas språk, lär sig härma deras beteenden, lär sig tyda de sociala koder som finns i dess omgivning. Beroendeställningen är dock densamma, oavsett levnadsstandard, sammansättning eller härkomst hos familjen barnet föds in i. Genom hela den nyfödda individens liv ska det omgivande samhället forma och omforma det som utgör dess person. Den så kallade socialiseringsprocessen är långtgående och får avgörande konsekvenser för vilken plats i samhället barnet senare ska ta, vilka beslut det ska fatta och vilka intressen det ska försvara. Men vid födseln fanns inga sådana intressen – då var vi alla likar.

Makt kan till sin natur endast utövas där ojämlikhet härskar. Genom socialiseringsprocessen får individen mål och medel att navigera i en sådan omgivning. Vi lär oss vår plats i samhället, anpassar oss till de förhållanden som råder runt omkring. På så vis förs normer och värderingar över generationsgränser och befäster de roller som redan finns. Men processen är inte av Gud given.

Genom historien har makt tagit många uttryck: i slaveri, i tvångsarbete, i ståndssamhälle och klassamhälle. Och, inte minst, i relationen (eller relationerna) mellan könen.

Relationen mellan kvinna och man har under de senaste 3000 åren aldrig varit problemfri. Redan de gamla men ack så inflytelserika grekerna cementerade mannens överhöghet och förbjöd kvinnan från maktens kanske viktigaste arena – utövandet av politik i en stat med våldsmonopol. Den västerländska staten och dess angelägenheter har sedan dess av tradition och hävd varit de med penis utsmyckades ensak; enbart korta inspel i form av exceptionellt mäktiga drottningar och kvinnor ur samhällets toppskikt har historiskt brutit mönstret. Detta har dock inte inneburit att makten som sådan aldrig ifrågasatts. När Jean Jaques Rousseau under andra hälften av 1700- talet bröt med traditionen och ifrågasatte om ojämlikhet var av naturen given kritiserade han samtidigt makten. I Franska revolutionen 1789 tvangs en monark av guds nåde ned från tronen och gjorde plats för parlament och i sinom tid något som liknar folkstyre.

I den liberala demokratin uppnåddes maktdelning mellan olika politiska intressen. Men eftersom kvinnor, frånsett de senaste 100 åren, i princip helt saknat tillträde till de politiska institutionerna har frågan om ojämlikhet mellan kvinnor och män hamnat i skymundan i de politiska rummen. I parlamenten har diskuterats maktfrågor mellan socioekonomiska grupper – klasskamp och liberalism – men sällan ojämlikhet mellan könen. Underliggande maktstrukturer, inklusive den mellan kvinnor och män, har under lång tid lämnats oberörda, förgivettagna, av naturen givna. Lägg därtill att demokratins institutioner (parlament och rättsväsende) enbart förmår påverka sociala maktstrukturer i begränsad omfattning och vi måste inse att det som varit och är kvinnliga intressen länge fått stå tillbaka för mannen.

I frågans kärna står våldet. Kampen om staten och den maktdelning i form av demokrati som den medfört är ytterst en fråga om vem som ska kontrollera statens våldsmonopol. Men våld är, som historien med brutal tydlighet visar, en ingrediens i alla ojämlika maktförhållanden. Våldet både upprätthåller och manifesterar makt. Ojämlikheten mellan män och kvinnor och den makt som män i denna relation uppburit har ofta medfört bruk av våld. Sexuellt våld är vardag för kvinnor i krigshärjade områden, där det fungerar som ett vapen för att pacificera civilbefolkningen och befästa och visa maktens överhöghet. Men våld och trakasserier av sexuell karaktär förekommer, som tydliggjorts inte minst under Me Too-kampanjen, också i det sedan Andra Världskriget från krig förskonade Väst. Här visar sig ojämlikheten i tafsande, ovälkomna och opassande inbjudningar och ibland i rena övergrepp. Det stora flertalet våldshandlingar av detta slag begås av män, mot kvinnor.

Ur Upplysningens tankegods om jämlikhet har begreppet om alla människors lika värde sprungit. Detta finns manifesterat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som 1947 skrevs under av en mycket stor del av världens stater. Efterlevnaden av dessa rättigheter, där rätten till kropp och sexualitet är av allra största vikt, har alltid varit bristfällig. För att bryta detta förhållande måste ojämlikheten och den makt som alltid kommer därur ifrågasättas och motas. Normer måste belysas, socialiseringsprocesser anpassas. Frågan om mäns våld mot kvinnor är och förblir en fråga om jämlikhet, där maktdelning, precis som i övriga samhället, måste vara det yttersta målet. Utan jämlikhet mellan könen kommer vi aldrig lösa frågan om mäns våld mot kvinnor.

Rousseau med flera gav oss demokrati och mänskliga rättigheter. Nu är det verkligen dags att därtill lägga jämlikhet mellan könen. Vid födseln är vi alla likar.

 

// AGCH

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela