Kärlekens dilemma

Publicerad 2017-11-23 17:14:00 i Allmänt,

Det finns klyschiga sånger om kärlek, och det finns Honung. Annika Norlin (Säkert!) skrev enligt egen utsago låten som en reaktion på och beskrivning av olycklig, undantryckt kärlek till en människa som var omedveten om de känslor hon hyste. Men texten säger mer än så. Hennes ord sätter fokus på något mycket mer allmängiltigt hos kärlekens natur - det faktum att vi i kärleken till en annan människa aldrig kan, eller i varje fall aldrig bör, ta den andra parten för given och att det ytterst är den andra partens inställning till ens egna känslor som avgör vår relation.

 

Jag är ledsen att jag talar så här

Men när jag ser på dig Höga Visa

Du är skön alltigenom min älskade

På dig finns alla fläckar

Och det här det enda som plågar mig

Helt och fullt kan du aldrig bli min

För aldrig kan jag och aldrig ska jag

Träda in i ditt skin

Och det här är vad som äter mig

Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop

Och det här är vad som äter mig

Att din hud är doppad i honung

 

Text: Annika Norlin

 

Kärleken är individuell, så till vida att det är hos oss själva vi känner den. Den finns inom oss och knager, tär och glädjer. Men den riktas utåt på så vis att (om vi inte enbart hyser kärlek till oss själva) målet för kärleken alltid är skiljt från kärlekens källa, alltid finns utanför den kropp som hyser känslorna. Så är fallet i mellanmänsklig kärlek; när en individ hyser kärlek för en annan är kärlekens källa med nödvändighet skiljt från dess mål. Om objektet för vår kärlek i sig saknar känslor torde detta vara oproblematiskt. Ta till exempel ett barn som visar starka känslor för en nalle - nallen kan kramas hur hårt som helst utan konsekvenser för relationen mellan kärlekens källa och mål (förutom möjligtvis om nallen går sönder, en väl så traumatisk episod kan tänkas). Men i mellanmänsklig kärlek ställer detta till mycket komplicerade bekymmer, speciellt om kärleken ses som exkluderande och därmed begränsad som i till exempel parförhållanden.

I relationen mellan två fria individer uppstår nödvändigtvis spänningar, speciellt så när det kommer till kärlek. Kanske ska vi här ta ett steg till och göra skillnad på kärlek och kärlek, som ju förekommer i så många olika former. Vänskap, en mild form av kärlek, förekommer någorlunda fritt utan att begränsas av den exklusivitet som råder i parförhållanden. Den typ av kärlek som lägger grunden för de flesta parförhållanden, å sin sida, är mer intensiv och kanske bättre beskrivs med ordet åtrå.

Åtrå, denna starka dragning till en annan människa, skiljer sig från det vidare kärleksbegreppet så till vida att åtrån, om den yttras på något sätt, måste vara ömsesidig för att bli allmänt accepterad. Den lockar ur människor de bästa och sämsta sidorna – långtgående givmildhet, svartsjuka, ja till och med våld. För den enskilde genomsyrar åtrån tillvaron och målet för åtrån, den Andre, kommer av naturliga skäl stå i centrum. Denne Andres dom över den som åtrår är just en dom – ett avvisande av dennes känslor blir genom åtrån ett avvisande av personen i sin helhet.

Yttrad åtrå ställer varje relation på sin spets. Den kommer i form av ett ultimatum: Du får mig, fånga mig och bli ett med mig, eller låt mig falla.

Men som Norlin så träffsäkert noterar (efter en lätt omtolkning) är resultatet också av ett jakande svar på ultimatumet en chimär, en bild framkallad av fantasin och upprätthållen av drömmen om evig, ömsesidig kärlek. Inte för att ömsesidig kärlek inte finns, utan för att individerna vare sig de vill det eller inte måste fortsätta leva som två fristående människor. Detta torde vara ett krav för att åtrån, kanske till och med kärleken som sådan, ska kunna frodas och överleva. Om vi, så som Norlin skriver, ”smälter ihop” finns där inte längre någon att älska, vårt mål för kärlek har försvunnit och lämnar efter sig inget utom tomrum.

Det är min personliga uppfattning och erfarenhet att det man lägger märke till hos människor är sådant man inte hittade hos sig själv. En person som svarar annorlunda på frågor, bidrar med tankar man aldrig tänkt förr och kanske också ser annorlunda ut tenderar att sätta sig djupare och mer fast i minnet och göra starkare intryck. Det är ur dessa intryck åtrå stammar – märk väl, inte kärlek som sådan utan åtrå, begär, en stark drivkraft att få vara fysiskt nära och psykiskt närvarande i denne Andres omvärld. Att bli ett med någon torde i en sådan situation döda åtrån (kanske inte nödvändigtvis kärleken, dock), släcka det som utgör gnistan, det som bränner och skrapar i hjärtat.

Trots det finns den alltid där i bakgrunden, önskan att få ha någon helt för sig själv, denna själviska och farligt nyckfulla känsla som lämnad otillfredsställd framkallar känslor av ovisshet, osäkerhet, kanske till och med obehag. Rädslan att det kontrakt som ingicks ska brytas, att man åter ska lämnas fallande, ensam i avvisandet. Häri ligger den intensiva kärlekens paradox; bibehållandet av parternas individuella status möjliggör ett bevarande av åtrån, men lämnar varje annan part öppen att i sin tur rikta åtrå åt andra håll. Den ovisshet som till viss del kommer prägla ett sådant förhållande torde vara en ständig källa till ångest, en ångest som endast kan dämpas genom att starka band av förtroende håller parterna samman. Min upplevelse är att detta ömsesidiga förtroende kan vara mycket starkt och inte nödvändigtvis måste tränga undan heller de starkare formerna av kärlek.

Denna lösning på dilemmat, byggandet av starka band i form av tillit och förtroende till motparten i relationen, kräver något som jag hört kallas relationsarbete. I motsats till hur intensiv kärlek beskrivs i mycken populärkultur (där den ofta lyfts fram som eldig och spontan) är detta arbete något som måste ske i vardagen. Det är ingenting som kommer av sig självt och måste, utan att ”smälta ihop” individerna alltför mycket, ske enträget och regelbundet. Som tur är finns det också mycket att vinna på det – spännande samtal över en måltid, lättande samtal inför nattsömnen, sammanfattande samtal efter en arbetsdag.

Allt detta gäller dock bara de lyckliga få som blivit godkända, de som en gång fångades upp av målet för sin åtrå för att inleda den balansgång en kärleksrelation är. Att leva med vetskapen att den man älskar riktar sin åtrå åt annat håll är förjävligt svårt och den situationen har jag ingen bra lösning på. Dock kvarstår faktum – åtrå har potential att både spränga existerande relationer och lura fram oaktsamt agerande hos alla parter, varför intensiv kärlek bör hanteras mycket varsamt. Vi människor lägger stor vikt vid våra relationer och när de skakar, då skakar också vi. Eller med andra ord: kär lek är svår lek.

 
 
Allt Gott,
 
AGCH
Jag är ledsen att jag talar så här Men när jag ser på dig: Höga Visan Du är skön alltigenom, min älskade På dig finns alla fläckar Och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min För aldrig kan jag, och aldrig ska jag Träda in i ditt skinn Och det här är vad som äter mig: Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop Och det här är vad som äter mig: Att din hud är doppad i honung

https://www.letssingit.com/s%C3%A4kert-lyrics-honung-72l91kj
LetsSingIt - The Internet Lyrics Database
Jag är ledsen att jag talar så här Men när jag ser på dig: Höga Visan Du är skön alltigenom, min älskade På dig finns alla fläckar Och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min För aldrig kan jag, och aldrig ska jag Träda in i ditt skinn Och det här är vad som äter mig: Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop Och det här är vad som äter mig: Att din hud är doppad i honung

https://www.letssingit.com/s%C3%A4kert-lyrics-honung-72l91kj
LetsSingIt - The Internet Lyrics Database
Jag är ledsen att jag talar så här Men när jag ser på dig: Höga Visan Du är skön alltigenom, min älskade På dig finns alla fläckar Och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min För aldrig kan jag, och aldrig ska jag Träda in i ditt skinn Och det här är vad som äter mig: Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop Och det här är vad som äter mig: Att din hud är doppad i honung

https://www.letssingit.com/s%C3%A4kert-lyrics-honung-72l91kj
LetsSingIt - The Internet Lyrics Database

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela