Vår i Venezuela?

Publicerad 2017-05-19 12:07:00 i Allmänt,

De senaste dagarna har oroligheterna i Venezuela eskalerat. Landet är splittrat mellan olika politiska grupperingar, där socialistregimen är en av dem. Trots landets stora oljetillgångar har ekonomin gått på knä under en längre tid och hyllorna i matbutikerna gapar ofta tomma. Igår rapporterade Ekot om butiksplundringar och upptrappat våld och regimen har vid upprepade tillfällen satt in militär mot demonstranter.
 
Osakerna bakom protesterna är med all säkerhet flera, men den dåliga ekonomin och utbredda korruptionen är garanterat viktiga faktorer. Efter 19 år vid makten har socialistpartiet både hunnit minska fattigdomen och driva upp den igen, samtidigt som korruptionen bland ledande politiker och industrimagnater sticker i ögonen. Inkomsterna från landets största industrigrenar, olja och gruvdrift, tillfaller ett fåtal privilegierade individer medan merparten av befolkningen tvingas söka sig till alternativa inkomstkällor. Dessa är emellertid ofta motarbetade av regeringen, som vid ett flertal tillfällen ingripit för att försvåra för inhemskt företagande. Ett exempel på detta är landets största bryggeri som tvingades lägga ned sin produktion 2016 eftersom regeringen inte tillät företaget växla till sig tillräckliga mängder utländsk valuta för att köpa ingredienser till sin brygd.
 
Med korrupt offentlig sektor och motarbetat privat näringsliv är det lätt att förstå att socialistregeringen inte är populär. Och Maduro, Vennezuelas nuvarande president och efterträdare till Hugo Chavez, ser inte ut att vilja avgå frivilligt. Trots bakslag i senaste parlamentsvalet 2015 där oppositionen vann en majoritet av rösterna har socialistpartiet sökt stärka sin maktposition. Ett kommande presidentval har skjutits på framtiden av regimen, som också implicit hotat med att dra tillbaka oppositionspartiernas lagliga status. Förtryck och alltmer auktoritärt styre bidrar säkerligen också till den folkliga vreden, som ser ut att öka snarare än avta.
 
För ungefär sex år sedan reste sig människor i Nordafrika och mellanöstern mot förtryck och diktatur. Konsekvenserna blev blandade, men det sände en signal till världens auktoritära ledare att befolkningen inte är beredd att acceptera vilka metoder som helst. Till skillnad från till exempel Libyen finns i Venezuela en någorlunda väl förankrad idé om vad demokrati innebär, vilket torde innebära att en övergång från auktoritärt styre till demokratiskt har betydligt bättre förutsättningar att lyckas. Att skaka av sig det tunga socialistiska ok som den venzuelanska regimen idag utgör för ekonomin och samtidigt återupprätta ett legitimt presidentstyre skulle med all sannolikhet vara en lättnad för en befolkning som i många år levt med korruption och förvärrad brist på mat i butikerna.
 
Att tala om en venezuelansk vår är i dagsläget kanske att ta i. Vi vet ännu inte hur långt Maduro är beredd att gå för att klamra sig fast vid makten, hur många människoliv han är beredd att offra. Klart är dock här finns ett frö till förändring som ingjuter hopp och tro på en ljusare morgondag, inte alltför långt ifrån varma majmorgnar och utslagna björklöv som darrar i vinden.
 
 
Omfamnad av solens strålar
Sjunken i djupaste grönt
Träden och marken det nyvakna livet målar
Vinden fylld av maskrosfrön
 
Jag far dit vinden bär
Jag är ett maskrosfrö
Men inte alla har sådan tur
 Inte alla får leva så som vinden lär
Under maktens bojor träden slits isär
Och livet blekna i sin bur
 
Med vind i flygigt hår
Bland soldränkt tusensköna
Tänk att få leva också denna vår
Så fri som maskrosfröna
 
 
 
// AGCH
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela