Islamofobi i en fransk småstad

Publicerad 2017-03-19 21:42:00 i Allmänt,

Islamofobi, alltså hat mot och rädsla för muslimer, är inget nytt. I högerextrema och fascistiska kretsar har idéströmningar med Islam som Västs fiende existerat under mycket lång tid, också i Sverige. Resonemanget tar sin utgångspunkt i att muslimska individer, oftast flyktingar som kommit till Europa efter att ha flytt krig och våld i sina hemländer i Nordafrika och Mellanöstern, egentligen är här på erövringståg. Genom något som ofta beskrivs som demografisk krigföring utmålas muslimska mödrar som dödliga krigare och männen som brutala våldsverkare och inte sällan våldtäktsmän. Retoriken byggs upp kring en tänkt konflikt där beslöjade kvinnor och män med svart skägg är onda och oskuldsfulla västerlänningar är goda. Med sin dramatik och konfliktdynamik är den obehagligt effektiv. 
 
På diskreta forum på nätet har den här typen av tankegångar länge varit accepterade, men de har sällan sett dagens ljus i den offentliga debatten. På senare år har dock ett antal partier etablerat sig runt om i Europa som helt eller delvis bygger sin politik runt den så kallade Eurabiska konspirationen. Sverigedemokraterna i Sverige har ett tunnt skal som då och då spricker och blottar islamofobins fula ansikte. Sympatisörer till Front National i Frankrike medverkar dagligen till hets mot muslimer och i Nederländerna vill Gert Wilders förbjuda koranen och byggandet av moskéer. Ideologin sprider sig till allt bredare folklager och i Frankrike väntas Front Nationals ledare Marine LePen vinna första valomgången i det kommande presidentvalet.
 
I förmiddags sändes på Godmorgon Världen i P1 ett reportage från just Frankrike, där invånare i en liten fransk stad vid namn Frejus vittnade om hur skepticismen mot muslimer ökat markant sedan Front National vunnit styret i kommunen i det senaste kommunalvalet. Ett porträtt av misstänksamhet och hat som slår kilar i lokalsamhället, bygger mentala murar och skapar spänningar. Inte bara mellan idéer eller sätt att leva utan mellan människor, mellan grannar.
 
Jag tycker inte om att slå på stora trummor, men ibland går det inte att undvika. De spänningar som islamofobin tycktes skapat i den lilla staden har historien dömt som allt annat än ofarliga. Nu måste förstås inte alla etniska motsättningar sluta i folkmord men i mången folkmord genom historien har retoriken, uppdelningen i Vi och De och utmålandet av De som fundamentalt annorlunda, farliga och omänskliga varit en viktig ingrediens. Vid folkmordet i Rwanda 1994 sändes propaganda på radion där tutsier beskrevs som kackerlackor. I krigets Balkan blev nationalitet och religion motiv för mord.
 
Även om det är högst osannolikt att en liten fransk stad förvandlas till ett Europeiskt Kigali är det illa nog att samhället på strukturnivå alltmer genomsyras av islamofobins förenklade och dömande världsbild. Den samhälleliga kostnaden för att muslimer i Väst stigmatiseras och degraderas till fientliga krigare på väg att störta vår stolta civilisation bärs av oss alla. Arbetsmarknaden behöver alla ingenjörer, matematiker, ekonomer den kan få och att banktjänstemän från Syrien kör taxi i Sverige är inget annat än djupt resursslöseri. Och de som idag inte har den kompetens som eftersträvas på arbetsmarknaden ska få en ärlig chans att genom skolan skaffa sig det och sedan bemötas som vilken annan arbetssökande som helst. Integration är utmanande och kostar förstås samhället resurser på kort sikt, men med tiden betalar det av sig och på vägen vinner man ett öppet samhälle där alla individer ges möjlighet att bidra. Med arbete och tänkande efter bästa förmåga.
 
Med glasögon hos en nationalekonom är rasism, som islamofobin måste sägas vara, inte bara en ideologi med potential att skapa mänskligt lidande och delade samhällen. Det är systematisk ineffektivitet som inte bara går ut över individen utan över hela samhället. Så måste vi se på de idéer som idag samlar så mycket stöd i parlament runt om i Europa - som något som på ett eller annat sätt drabbar oss alla. Om det inte räcker med att en enskild grupp på godtycklig grund utmålas som Västs kollektiva fiende borde samhällets och ekonomins funktionssätt vara argument nog.
 
Självklart är inte all arbetslöshet bland invandrade svenskar orsakad av islamofobi, det är inte det jag säger. Det är en ingrediens som tillsammans med bostadssegregation, språkhinder med mera skapar både sociala och ekonomiska kostnader för samhället. Och det måste vi ta i om vi vill bevara öppenhet, humanism och materiellt välstånd i breda befolkningsgrupper i framtiden. 
 
Nu till något helt annat. Sällsynta är korta, pricksäkra skildringar av vänskaper som bryts upp. Av kampen som pågår inombords, av längtan och saknad. Av den vackra stund då man inser att man kommit över allt och att detsamma gäller motparten. En sådan hittade jag idag. Skör och känslig punk när den är som bäst - här är ett par rader ur Mimikrys låt Alderland.
 
Och jag vill inte skaffa nya vänner
Men du har hittat nya rum och liv att leva med
Jag hatar att jag känner det jag känner
Men jag vill inte va här utan er
 
 
 
 
Hoppas ni haft en fin helg. Ta hand om er!
 
 
 
// AGCH
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela