Islamofobi i en fransk småstad

Publicerad 2017-03-19 21:42:00 i Allmänt,

Islamofobi, alltså hat mot och rädsla för muslimer, är inget nytt. I högerextrema och fascistiska kretsar har idéströmningar med Islam som Västs fiende existerat under mycket lång tid, också i Sverige. Resonemanget tar sin utgångspunkt i att muslimska individer, oftast flyktingar som kommit till Europa efter att ha flytt krig och våld i sina hemländer i Nordafrika och Mellanöstern, egentligen är här på erövringståg. Genom något som ofta beskrivs som demografisk krigföring utmålas muslimska mödrar som dödliga krigare och männen som brutala våldsverkare och inte sällan våldtäktsmän. Retoriken byggs upp kring en tänkt konflikt där beslöjade kvinnor och män med svart skägg är onda och oskuldsfulla västerlänningar är goda. Med sin dramatik och konfliktdynamik är den obehagligt effektiv. 
 
På diskreta forum på nätet har den här typen av tankegångar länge varit accepterade, men de har sällan sett dagens ljus i den offentliga debatten. På senare år har dock ett antal partier etablerat sig runt om i Europa som helt eller delvis bygger sin politik runt den så kallade Eurabiska konspirationen. Sverigedemokraterna i Sverige har ett tunnt skal som då och då spricker och blottar islamofobins fula ansikte. Sympatisörer till Front National i Frankrike medverkar dagligen till hets mot muslimer och i Nederländerna vill Gert Wilders förbjuda koranen och byggandet av moskéer. Ideologin sprider sig till allt bredare folklager och i Frankrike väntas Front Nationals ledare Marine LePen vinna första valomgången i det kommande presidentvalet.
 
I förmiddags sändes på Godmorgon Världen i P1 ett reportage från just Frankrike, där invånare i en liten fransk stad vid namn Frejus vittnade om hur skepticismen mot muslimer ökat markant sedan Front National vunnit styret i kommunen i det senaste kommunalvalet. Ett porträtt av misstänksamhet och hat som slår kilar i lokalsamhället, bygger mentala murar och skapar spänningar. Inte bara mellan idéer eller sätt att leva utan mellan människor, mellan grannar.
 
Jag tycker inte om att slå på stora trummor, men ibland går det inte att undvika. De spänningar som islamofobin tycktes skapat i den lilla staden har historien dömt som allt annat än ofarliga. Nu måste förstås inte alla etniska motsättningar sluta i folkmord men i mången folkmord genom historien har retoriken, uppdelningen i Vi och De och utmålandet av De som fundamentalt annorlunda, farliga och omänskliga varit en viktig ingrediens. Vid folkmordet i Rwanda 1994 sändes propaganda på radion där tutsier beskrevs som kackerlackor. I krigets Balkan blev nationalitet och religion motiv för mord.
 
Även om det är högst osannolikt att en liten fransk stad förvandlas till ett Europeiskt Kigali är det illa nog att samhället på strukturnivå alltmer genomsyras av islamofobins förenklade och dömande världsbild. Den samhälleliga kostnaden för att muslimer i Väst stigmatiseras och degraderas till fientliga krigare på väg att störta vår stolta civilisation bärs av oss alla. Arbetsmarknaden behöver alla ingenjörer, matematiker, ekonomer den kan få och att banktjänstemän från Syrien kör taxi i Sverige är inget annat än djupt resursslöseri. Och de som idag inte har den kompetens som eftersträvas på arbetsmarknaden ska få en ärlig chans att genom skolan skaffa sig det och sedan bemötas som vilken annan arbetssökande som helst. Integration är utmanande och kostar förstås samhället resurser på kort sikt, men med tiden betalar det av sig och på vägen vinner man ett öppet samhälle där alla individer ges möjlighet att bidra. Med arbete och tänkande efter bästa förmåga.
 
Med glasögon hos en nationalekonom är rasism, som islamofobin måste sägas vara, inte bara en ideologi med potential att skapa mänskligt lidande och delade samhällen. Det är systematisk ineffektivitet som inte bara går ut över individen utan över hela samhället. Så måste vi se på de idéer som idag samlar så mycket stöd i parlament runt om i Europa - som något som på ett eller annat sätt drabbar oss alla. Om det inte räcker med att en enskild grupp på godtycklig grund utmålas som Västs kollektiva fiende borde samhällets och ekonomins funktionssätt vara argument nog.
 
Självklart är inte all arbetslöshet bland invandrade svenskar orsakad av islamofobi, det är inte det jag säger. Det är en ingrediens som tillsammans med bostadssegregation, språkhinder med mera skapar både sociala och ekonomiska kostnader för samhället. Och det måste vi ta i om vi vill bevara öppenhet, humanism och materiellt välstånd i breda befolkningsgrupper i framtiden. 
 
Nu till något helt annat. Sällsynta är korta, pricksäkra skildringar av vänskaper som bryts upp. Av kampen som pågår inombords, av längtan och saknad. Av den vackra stund då man inser att man kommit över allt och att detsamma gäller motparten. En sådan hittade jag idag. Skör och känslig punk när den är som bäst - här är ett par rader ur Mimikrys låt Alderland.
 
Och jag vill inte skaffa nya vänner
Men du har hittat nya rum och liv att leva med
Jag hatar att jag känner det jag känner
Men jag vill inte va här utan er
 
 
 
 
Hoppas ni haft en fin helg. Ta hand om er!
 
 
 
// AGCH
 
 

Skratta och vara glad

Publicerad 2017-03-16 15:42:00 i Allmänt,

Ibland går saker snett. Av någon outgrundlig anledning brukar det alltid i mitt fall vara något som arbetar med ettor och nollor som ställer till det. Som nu, när jag bestämt vet att jag anmält mig till tentan i makroekonomi men likväl inte gjort det. Bortblandad av Ladok (universitetets anmälningsplatform) och lämnad åt ödet i frågan om jag får skriva tenta eller inte nästa vecka finns inte mycket annat att göra än att från ovan se ned på sig själv och förundras över hur dum man kan vara. Varför inte dubbelkolla allt en extra gång när man får ett mail som påminner om att anmäla sig till tentan, och så vidare.
 
Men tentor är världsliga ting och de ska inte tynga sinnet i onödan. I härlig självömkan och milt bubblande ilska över mitt handlande knåpades följande korta rader ihop, som terapi och reflektion över hur tragikomiskt livet stundom kan vara. Läs och njut, inget är mer upplyftande än att älta sin egen olycka! ; )
 
 
Livet är en komedi
En tragisk fars att leva i
Inget veta, inget kunna
Är allt det mig förunna
 
Men då och då tänds ett ljus
En lykta mitt i svarta natten
Men ack, det var blott ett bus
Grannens barn som jaga' katten
 
Tänk att ingen vill en väl
Och allt ska bara falla
Tusen val i varje vägskäl
Varav ett är gott att kalla
 
Men se så, inte ska du väl gråta
"Försök, ta i och allt går bra"
Alla flitiga ska gud förlåta
Och alla andra i smutsen dra
 
Blod och svett, men ingen tur
Bakom varje hörn ligger de på lur
Murphys advokater med ödet som svärd
Ingen fattig kommer undan denna värld
 
Så äntligen stundar vår och allt blir grönt
Och nog är det väl ändå ganska skönt
Att stanna upp och åt sig själv få skratta
"Vilken idiot, din jävla kratta!"
 
 
// AGCH
 

Vårsol

Publicerad 2017-03-11 18:33:26 i Allmänt,

Vintern har varit lång, alltför lång. När man gått till skolan vid åtta på morgonen är det mörkt och när man åter släpps ut från byggnaden vid fyra har inte mycket till dagsljus nått ögonen. Men liksom alla andra år har den mörka tiden ett slut. Idag har solen strålat intensivt från en klar himmel och jag har tagit mig tid att vara ute. Lite småfix här och där, men mest har ansiktet fått lapa sol.
 
Lite underligt är det, att mörkret påverkar en så mycket. Varje vinter känner jag av samma fenomen; dag in och dag ut lite trött och nedstämd, lite som att vara i dvala men ändå vaken, på halvfart. Med dagsljuset kommer energin och lusten att göra tillbaka, då kommer det driv jag saknat under vintern. Tyvärr är våren också den allra vackraste årstiden, den tid då naturen vaknar till liv och blommor och insekter tävlar om vem som först kan fasa ut vintern. Det är ingen lätt uppgift att sätta sig ned vid skrivbordet och plugga när snödroppar och årets första humla väntar på att bli upptäckta utanför fönstret...
 
Som tur är står mig jobbet inte över öronen för tillfället, varför jag idag kunnat ta in varje knutta vår som presenterats mig. Slappt sittandes mot en stenmur med solen i ansiktet, tungt liggandes på mage i gräset för att känna doften av vårlig jord, hoppandes på stenar nere i hagen, och så vidare. Som det ska vara. Inte särskilt produktivt på det sätt samhället vill, men lycka för mig själv. Våren kan ingen ta ifrån mig.
 
Än är det bara mitten av mars. Det hinner komma och gå många dagar som denna innan vår övergår i sommar, och den är ju inte så dum den heller. Huvudsaken är vintern nu är på väg bort och framför mig ligger den härligaste tiden på året. Nu finns mening inte bara i det man gör, utan också runt omkring i det man ser, känner och hör. Vintern ska genomlevas, våren levas, och det ser jag fram emot.
 
Även om mina kinder är varma och kroppen mör av utevistelsen är det en belåten trötthet. När man går och lägger sig efter en dag ute i friska luften är det med en skön och komplett känsla i kroppen som övertrumfar nästan varje dag av plugg eller andra göromål, oavsett prestation. Personligen tror jag det är lite som att hitta hem efter en lång vistelse på annan ort - allt faller på plats, lägger sig tillrätta i sina fack och man känner trygghet och lugn komma åter. Det är hos våren jag hör hemma.
 
Hoppas ni haft en skön dag idag och att livet rullar på i lagom fart. Och ta hand om er!
 
 
// AGCH
 
 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela