Svärdet

Publicerad 2017-01-12 20:51:03 i Allmänt,

I tider som dessa står orden i centrum. De mjuka, vassa, snälla, farliga skapelser som alltid finns i vår närhet och som vi aldrig riktigt når, aldrig kan kontrollera. Men det finns de, vars ord blir vassare än andras, ibland också farligare. Ord som hotar, förödmjukar, förvanskar. Ord som lägger upp dimridåer framför ögonen på dess åhörare och i blindo driver publiken till att upprepa det som just sagt. "Lock her up, lock her up!".
 
Ord sprider sig. Det har de alltid gjort och kommer alltid att göra. För länge sedan satt vi runt lägerelden och lyssnade till historier som alla hade något att lära oss. Idag är det förmodligen vanligare att orden når oss via något socialt medium, där envägskommunikation går snabbare än någonsin. Envägskommunikation, därför att våra sociala hjärnor väljer att umgås med likar. Snart sjunger alla samma sång; "Lock her up, lock her up!".
 
Orden är demokratins svärd. De har alltid tjänat sin kämpe i vad sak denne än tjänar; de har alltid blint lydit sin herre och följt i dennes fotspår. Och de som följt ordet har också följt herren, ledaren. Så samlas skarorna, lyssnar och blir förförda. Inte av logik, inte av fakta, utan av ord, även om de tomma borde ebba ut i natten. Talaren kliver upp på podiet och möts av massorna. Han vet vad de vill höra, och de får höra det. Orden är ledarens svärd och snart skanderar de alla - "Lock her up, lock her up!".
 
Svärdet är tveeggat. Orden håller oss ifrån bomber och triggar nävar. De göder hat och skapar kärlek, utan minsta tillstymmelse till eftertanke. De saknar i sig mening och moral och vinner sin legitimitet i det sammanhang de yttras, ges sin betydelse av den mun som talar. De sparkar både uppåt och nedåt men följer oftast strömmen, ty svärdet är tungt och ett hugg är svårt att stoppa. Och tillslut, när kören är tillräckligt stor och talaren tillräckligt mäktig, då låser de in henne.
 
Ordet är demokratins svärd och i brist på bättre vapen måste det nyttjas. Så när övergrepp kommer till allmänhetens vetskap slår ordet tillbaka och pendeln vänder. En ny talare tar vid, med nya idéer och visioner men med samma medel - ordet. Åhörarna samlas på arenor, torg och framför sina skärmar, lyssnar och tar in. Tillsammans ekar snart orden genom cyberrymden - "Lock him up, lock him up!".
 
Men i längden vinner ingen på krig. Och här behövs ironiskt nog orden mer än någonsin - endast med dessa kan klyftor mellan människor överbryggas och förståelse skapas. Meningsskiljaktligheter kommer alltid finnas och ska alltid höras men orden måste inte vara dödliga. De dimridåer av betrodd lögn, av missbruk av ord och fakta, måste upphöra och ersättas av något som liknar samförstånd. Inte kring sakernas tillstånd, för det ska alltid diskuteras, men kring ordens innebörd. När vi enats om det kan vi återigen börja prata om det som är och alltid varit kärnfrågan; hur samhället ser ut, var makten återfinns och hur vi kan få det bättre i framtiden.
 
Liksom de flesta av oss skulle tänka till en extra gång innan vi avfyrar en pistol, måste vi ha respekt för det vapen som ordet faktiskt utgör. Det är ett dyrbart medel som om det används riktigt räddar liv och förgyller samhällen, men som i händerna på fel personer har potential att skapa stort lidande. Historien lär oss att ändamålen mycket sällan helgar medlen.
 
Jag skulle vilja avsluta med en dikt som mina ögon en dag surfade över: Ord av Alf Henriksson. Läs och begrunda.
 
 
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!
 
 
 
// AGCH
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela