Något speciellt, och så Moderaterna...

Publicerad 2017-01-27 19:08:00 i Allmänt,

Då och då finns tillfälle att skriva lite speciella inlägg. I mitt fall är det oftast förhållanden i omvärlden som packar på, men denna gång gäller förändringen mig som person.
 
I torsdags hade jag en lång dag. Räkneövning på förmiddagen följdes upp med mer räknande tillsammans med en kurskamrat. Klockan 16.30 snurrade siffror och bokstäver runt i huvudet och skapade en otydbar soppa av variabler, konstanter och likhetstecken. Just en sådan eftermiddag är det skönt att slänga sig på spårvagnen och när man kommer hem sjunka ned i en stol och andas ut. Så dock inte denna dag. Istället väntade årsmöte med Utrikespolitiska föreningen i Göteborg, där jag förhoppningsvis skulle väljas in i styrelsen som en av magasinet Utblicks chefredaktörer.
 
Något dramatiskt möte var det inte. Dagordningen betades av punkt för punkt som brukligt och när kvällen var slut satt jag så i styrelsen. Det innebär att jag i framtiden kommer ägna betydligt mer tid åt skrivarankutet arbete än jag gjort innan. Av den anledningen lär bloggande bli än mer sporadiskt än det brukar, vilket för mig förstås i detta läge är något positivt. Förhoppningsvis kan jag medverka till att fler och bättre intressanta texter når en bredare läsekrets, ett uppdrag jag verkligen ser fram emot.
 
Utblick är, för den som inte känner till den sedan tidigare, en studentdriven tidning under Utrikespolitiska föreningen i Göteborg. Vi är politiskt obunda men allt annat än opolitiska; den som öppnar tidningen kan vänta sig artiklar som anlägger flera olika perspektiv och vinklar på för samhället aktuella ämnen. Och bäst av allt - texterna är längre än 140 tecken, vilket gör analysen mer djuplodande än den vi vanligtvis möter på våra skärmar (inte har ni läst DN..?).
 
Nu skulle jag kunna avsluta här och nöja mig med att konstatera att jag kommer skriva mindre här i fortsättning. Nu har det ju dock hänt saker i inrikespolitiken som inte låter sig smita okommenterade förbi. Moderaterna gjorde för drygt en vecka ett utspel, där man öppnar för samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott. I och med detta drag bröt man isolationen av ett parti som vid bildandet öppet stod för nazistiska åsikter och som, om man skrapar lite med nageln på ytan, fortfarande är otäckt lik sig själv 25 år tidigare.
 
Vadå säger någon, ska inte alla prata med alla? Är inte allas åsikter lika mycket värda? Frågorna tycks vara av retorisk karaktär men kräver ett längre svar. Sverige har åsiktsfrihet, något vi ska värna om. Det finns däremot åsikter som skapar slitningar mellan olika värden, som vi alla borde vara angelägna om ska skyddas. I detta fallet är det Sverigedemokraternas åsikter, som Moderaterna i och med sitt utspel gav än mer legitimitet, som går på tvärs med alla människors lika värde. Om vi vill leva i ett fritt och öppet samhälle kan vi inte ha en invandringspolitik som gör principiell skillnad mellan europeer och andra invandrare. Vi kan inte ha ledare som genom genom hätska tal och retoriska grepp målar upp konflikter mellan människor baserat på hudfärg och ursprungsland (förlåt, jag menade kultur). Det är detta Moderaterna nu göder, tillsynes utan att djupare reflektera över de åsikter de närmar sig. Ett litet steg i taget, det märks knappt...
 
För borgerlighetens del torde detta innebära att samarbetet i alliansen läggs på is eller åtminstone kraftigt vingklipps. Centerpartiet, det enda av allianspartierna som stått för human flyktingpolitik under året, har markerat kraftigt mot Moderaterna. Också Liberalerna har också tagit avstånd från beslutet att närma sig SD. Sammantaget ser vi framför oss en svagare borgerlighet, som Kinberg Batra hoppas ena med moroten att tillsammans få regera med stöd av Sverigedemokraterna. Om så blir fallet kan vi vänta oss högerextremt inflytande på makten. Sverigedemokraterna är tillräckligt stora för att sätta press på en borgerlig regering i beroendeställning.
 
Istället sätter jag mitt hopp till centern och Liberalerna, som förhoppningsvis kan bilda majoriteter på annat håll. Ett givande och tagande med ett regerande Socialdemokraterna låter lockande, men frågan är hur lätt det är att sammanfoga Centerpartiets nyliberala hållning med sossarnas vänsterpolitik. Må de ta sitt förnuft till fånga, för alternativen är inte många. Att socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister ska kunna regera utan stöd från annat håll tycks inte långsiktigt hållbart, oavsett vad man tycker om deras politik.
 
Se nu till att ta hand om er och njut av det sista av den lilla vinter som är kvar. Kanske är det bara kyla och kanske vore det skönare om det blev vår direkt, men ändå... Ha det så gott!
 
 
 
// AGCH
 

Is och mossa

Publicerad 2017-01-23 18:03:00 i Allmänt,

Med krasande steg mot skogen
Kängor i kargt, fruset gräs
Och luften frisk och hög
 
En fågel kvittrar i träd där borta
Ackompanjerad av en stilla bris
Ljuder sällsamt över sten och stock
Över lav och blåbärsris
 
Alla världens små underverk
De väntar på sin upptäckt
All gnistrande kristall av is som mossa bär
Själva livet i sin vinterdräkt
 
Ja se, jag hittar alltid hem
Hem till mina små
Gläntor där solen glimma i frusen mossa
Till stubbar och fallna löv
Till skog och himmel blå
 
 
 
// AGCH
 
 
 

Världscup i Ulricehamn

Publicerad 2017-01-22 16:43:09 i Allmänt,

Ulricehamns kommun har drygt 23000 invånare. En vanlig helg. Men denna helgen var ingen sådan. Efter år av förberedelser och mycket imponerande arbete från arrangörer, kommunen och ideella hölls i helgen världscuptävlingar i längdskidor på Lassalyckan. Evenemanget har lockat 30000 besökare dagligen (!), något som gjort tävlingarna till en nationall medial och dessutom kunglig angelägenhet. Sportkrönikörer och andra tyckare har tävlat i beröm och hela helgen blev en enorm succé. Själv fick jag uppleva stämningen på läktarna under lördagen, där vi tillsammans försökte ropa fram Hanna Falk till något som blev hemmahoppets bästa distanslopp i karriären. Vilken dag!
 
Men ett evenemang av den här karaktären uppkommer inte av sig självt. Och om alla arbete (det är mycket arbete) skulle finansieras av besökarna skulle publiksiffran inte så ut som den gjorde. Utan kommunens hjälp och stora möjligheter till sponsring hade biljettpriserna varit betydligt högre, något som visar hur viktigt det är att engagera stora delar av samhället, också näringslivet, när stora event ska ros i hamn. Om sporten ska fortsätta vara en folkrörelse där engagemang sätter gränserna istället för tjockleken på plånboken är kreativa finansieringslösningar ett måste.
 
När det gäller en världscup i längdskidor fungerar detta bra. Stora företag vill synas på platser som Lassalyckan en helg som denna och har därför inga större problem att bidra med pengar mot visuell exponering på arenan. Värre är det då med idrott i mindre sammanhang, där den mediala uppmärksamheten är mindre och publiktrycket lägre. Här finner vi kanske också de största värdena i idrotten. Ungdomsidrott av olika slag där människor med olika bakgrund och förutsättningar får möjlighet att aktivera sig tillsammans är svårt att sätta ett pris på, men är erkänt viktigt för exempelvis integration och folkhälsa.
 
Detta är lite av en paradox. Pengarna finns där uppmärksamhet skapas, men behövs ibland bättre någon annanstans. Hur man löser detta problem är något av en politisk vattendelare som kokar ned i den klassiska diskussionen kring politik och ekonomi - vilken makt ska politiken ha att fördela ekonomiska resurser, vilken roll ska demokratin spela i ekonomin och var ska gränsen dras mellan det privata och allmänna angelägenheter?
 
Svaren på frågora kräver mer än ett blogginlägg; det är något som ständigt måste stötas, blötas och diskuteras. Av historien får vi dock några tydliga fingervisningar. En lösning skulle kunna vara att utvidga den offentliga sektorn genom till exempel skattehöjningar och på så vis ge politiken mer makt över hur samhällets resurser ska fördelas, varpå skattemedel kan tillföras motionsidrotten. Detta är klassisk vänsterpolitik, som låter behjärtansvärd men som kommer med en hel del komplikationer. Två dimensioner kan här ses.
 
Det första perspektivet beaktar hur materiella resurser skapas på bästa sätt. Samhällsekonomin, vår sammanlagda produktion av varor och tjänster som bidrar till vårt välbefinnande, gynnas onekligen av marknadens förmåga att på kort sikt effektivt fördela resurser dit de skapar mest överskott, varför ett inskränkande av den ekonomiska friheten genom högre skatt riskerar att på sikt urlaka den jord som göder ideell idrott. Det andra mer filosofiska perspektiv jag kan skönja ifrågasätter vem som egentligen har eller bör ha den ekonomiska makten i samhället. Här spelar demokratin en viktig roll på så sätt att den motiverar varför vi överhuvudtaget ska ha en offentlig sektor. Utan demokrati är det svårt att se upptagande av skatt som något annat än stöld, då allmänheten i så fall saknar inflytande över hur skatten ska användas (även om också diktatorer förstås kan göra gott med skattemedel). Det kan dock ifrågasättas om demokratin är en heltäckande garant för att offentligt insamlade medel inte innebär en tydlig centralisering av makten. Även om kommunfullmäktige är folkvald fattas beslut med majoritetsprincip, vilket innebar att någon alltid hamnar utanför. Inte heller politiken kan gynna alla.
 
Framför oss kan vi se en skala, där helt fri marknadsekonomi och centraliserad, offentlig planekonomi är ytterligheter. Marknadsekonomin skapar visserligen ett överflöd av resurser på kort sikt (miljöfrågan är problematisk), men misslyckas med att fördela kakan på ett rättvist och humant vis. Vi får kanske en lyckad världscup i längdskidor, men ingen idrott för barnen. Gällande planekonomin kan den på pappret klara av att dela kakan i lika stora delar, men vad spelar det för roll om ingen kaka finns att skära av? Resultatet måste vara en kompromiss, där politikens fina fördelningsmöjligheter kombineras med marknadens effektiva resursanvändning.
 
Någonstans där hittar vi det svenska samhället. Visst har vi många bekymmer också i vår del av världen, med gängkriminalitet och ekonomisk och social oro i förorter, med avfolkning av landsbygd och så vidare. Men få människor i landet lämnas vind för våg i utsatta situationer och många av oss lever ett förhållandevis gott liv. Många företag vill vara med och finansiera världscup samtidigt som de flesta barn ges möjlighet att prova på skidåkning, om de nu vill. Hur stappliga de än må vara!
 
 
 
// AGCH
 
 
 
 
 
 

Svärdet

Publicerad 2017-01-12 20:51:03 i Allmänt,

I tider som dessa står orden i centrum. De mjuka, vassa, snälla, farliga skapelser som alltid finns i vår närhet och som vi aldrig riktigt når, aldrig kan kontrollera. Men det finns de, vars ord blir vassare än andras, ibland också farligare. Ord som hotar, förödmjukar, förvanskar. Ord som lägger upp dimridåer framför ögonen på dess åhörare och i blindo driver publiken till att upprepa det som just sagt. "Lock her up, lock her up!".
 
Ord sprider sig. Det har de alltid gjort och kommer alltid att göra. För länge sedan satt vi runt lägerelden och lyssnade till historier som alla hade något att lära oss. Idag är det förmodligen vanligare att orden når oss via något socialt medium, där envägskommunikation går snabbare än någonsin. Envägskommunikation, därför att våra sociala hjärnor väljer att umgås med likar. Snart sjunger alla samma sång; "Lock her up, lock her up!".
 
Orden är demokratins svärd. De har alltid tjänat sin kämpe i vad sak denne än tjänar; de har alltid blint lydit sin herre och följt i dennes fotspår. Och de som följt ordet har också följt herren, ledaren. Så samlas skarorna, lyssnar och blir förförda. Inte av logik, inte av fakta, utan av ord, även om de tomma borde ebba ut i natten. Talaren kliver upp på podiet och möts av massorna. Han vet vad de vill höra, och de får höra det. Orden är ledarens svärd och snart skanderar de alla - "Lock her up, lock her up!".
 
Svärdet är tveeggat. Orden håller oss ifrån bomber och triggar nävar. De göder hat och skapar kärlek, utan minsta tillstymmelse till eftertanke. De saknar i sig mening och moral och vinner sin legitimitet i det sammanhang de yttras, ges sin betydelse av den mun som talar. De sparkar både uppåt och nedåt men följer oftast strömmen, ty svärdet är tungt och ett hugg är svårt att stoppa. Och tillslut, när kören är tillräckligt stor och talaren tillräckligt mäktig, då låser de in henne.
 
Ordet är demokratins svärd och i brist på bättre vapen måste det nyttjas. Så när övergrepp kommer till allmänhetens vetskap slår ordet tillbaka och pendeln vänder. En ny talare tar vid, med nya idéer och visioner men med samma medel - ordet. Åhörarna samlas på arenor, torg och framför sina skärmar, lyssnar och tar in. Tillsammans ekar snart orden genom cyberrymden - "Lock him up, lock him up!".
 
Men i längden vinner ingen på krig. Och här behövs ironiskt nog orden mer än någonsin - endast med dessa kan klyftor mellan människor överbryggas och förståelse skapas. Meningsskiljaktligheter kommer alltid finnas och ska alltid höras men orden måste inte vara dödliga. De dimridåer av betrodd lögn, av missbruk av ord och fakta, måste upphöra och ersättas av något som liknar samförstånd. Inte kring sakernas tillstånd, för det ska alltid diskuteras, men kring ordens innebörd. När vi enats om det kan vi återigen börja prata om det som är och alltid varit kärnfrågan; hur samhället ser ut, var makten återfinns och hur vi kan få det bättre i framtiden.
 
Liksom de flesta av oss skulle tänka till en extra gång innan vi avfyrar en pistol, måste vi ha respekt för det vapen som ordet faktiskt utgör. Det är ett dyrbart medel som om det används riktigt räddar liv och förgyller samhällen, men som i händerna på fel personer har potential att skapa stort lidande. Historien lär oss att ändamålen mycket sällan helgar medlen.
 
Jag skulle vilja avsluta med en dikt som mina ögon en dag surfade över: Ord av Alf Henriksson. Läs och begrunda.
 
 
Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!
 
 
 
// AGCH
 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela