Om människan och naturen - ett perspektiv

Publicerad 2017-08-30 11:47:00 i Allmänt,

”Naturen är god”. Så står det att läsa under locket på ett smörpaket av mycket välkänt märke. Vid en första anblick kan utlåtandet kännas ganska självklart, för visst tycker vi om naturen, det skog och mark ger oss i form av mat och upplevelser. Vid en närmare granskning framträder dock en betydligt mer komplex bild, där människans relation till naturen står i centrum.

Natur i bemärkelsen miljö är inget entydigt begrepp. I naturen ligger för de flesta något som är främmande det mänskliga livet, en kontrast till civilisationen. Gammalt är det också – ordet natur går vad jag hört att spåra tillbaka åtminstone till antiken och det är inte omöjligt att det är äldre än så.  Dess ursprung kan jag i brist på kunskap bara sia om, men min gissning blir ändå en bärande del av kommande resonemang.

Att natur inte klart kan definieras precist tror jag har en logisk förklaring. När människan levde som jägare och samlare, och därmed helt i samklang med det vi idag nog skulle kalla naturen, torde det inte funnits något värde i att definiera ett naturbegrepp. Omgivningen var som den var, fylld av skogar, berg och floder men att ge allt detta ett samlingsnamn tycks mig överflödigt (mig veterligen är språket bland de mer effektiva institutioner människan skapat – nya ord kommer och går allteftersom nya fenomen uppkommer och dör).

Detta förändrades dock dramatiskt när människan började bruka jorden och samlas i byar och städer. När mänskligt liv allt klarare definierades av hennes egna uppfinningar, byggnader och produktionssätt uppstod en spricka mellan det som uppfattats som mänskligt civiliserat och det som ligger utanför människans direkta kontroll. Denna vildmark, där övriga livsformer och dess processer ger karaktär åt miljön, var tvungen att namnges. Inte i sig själv, utan som kontrast, som motsats till civilisationen. Naturen föddes.

Vad naturen idag omfattar är egentligen av mindre betydelse. Viktigare för min betraktelse är att sätta begreppet i ett sammanhang. För att återknyta till inledningen; hur kommer det sig att naturen inte bara finns där utan också helgas, beskrivs som ”god”? Också jag inser förstås att texten på ett smörpaket i första hand är reklam och vill säga oss att innehållet är gott och kommer från naturen, men påstående hade tappat kraft och laddning om det inte låg i vår kultur att betrakta naturen just som god.

Idag lever merparten av befolkningen i städer. Vi lever i stort våra liv skilda från den jord som föder oss och den vildmark som en gång var vårt hem. I allt större omfattning så – under industrialiseringens effektivisering av produktionen och de dramatiska förändringar av vårt leverne som följde i dess spår har det som till ytan ligger utom vårt direkta inflytande nästan mystifierats. Att ta en skogspromenad är idag meditation och friluftsliv ses kanske i något överdriven grad som något eftersträvansvärt.

Personligen tror jag naturens dragningskraft finner sin motor inte i sig själv utan i det som en gång definierade henne, nämligen människan. Eller närmare bestämt den industrialiserade människans livsföring, som hon inte är riktigt nöjd med. Så här: Människan vill till sin natur (en annan betydelse av samma ord) vara fri i bemärkelsen att hon vill styra sitt liv och fatta egna beslut. Industrialismens produktionssätt kräver dock inställelse, punktlig närvaro och inte sällan mycket styrda arbetsuppgifter. Detta är en nödvändighet för effektiv produktion, men ramar samtidigt in det mänskliga livet i ordning och total förutsägbarhet. De flesta av oss går till jobbet efter schema. Vi äter och sover när vi kommer hem och sedan bär det vid givet klockslag av till jobb.

Frihet och självbestämmande har dessutom vunnit status som dygder i det moderna, tydligt liberalt influerade samhället. Det är fint gå sin egen väg, vara unik och fatta egna beslut. Här krockar dock våra ideal med det industrialismens liv vi ställs inför. Monotonin och förutsägbarheten tär och för att stå ut finner vi vår tillflykt i naturen. Naturen präglas ju, som människans skapade motsats till civilisationen, av allt det civilisationen inte står för. Oförutsägbarhet, kaos om än i något ordnad form. Fjärilar landar och lyfter tillsynes godtyckligt från grässtrån, humlor byter blommor i sin jakt på nektar. En hare passerar plötsligt genom skogsbrynet och en bit bort skäller en råbock. Inget av detta har människan direkt inflytande över och samtidigt har detta naturliga inget inflytande över henne. I naturen är hon fri - fri från tider att passa, arbetsmoment att utföra, plikter att uppfylla. Den skenbara oordningen lockar, ger spänning åt en i övrigt förutsägbar och tråkig tillvaro. Naturen är den materiella världens svar på fritiden, hyllad och lovordad för sin spontanitet och sina hälsofrämjande egenskaper i skarp kontrast till arbetets och civilisationens tvångströja.

Så till knäckfrågan: Gör detta naturen god? Påståendet från smörpaketets insida hävdar alltså att naturen, som måste definierats som motsats till civilisationen, innehar vissa specifika, inneboende egenskaper. Men kan något som endast är en mänsklig konstruktion verkligen sägas besitta egenskaper i sig självt? Svaret torde vara nej, eftersom endast individer med handlingsförmåga står i begrepp att utföra goda handlingar och på så vis bli ”goda”. Lägg därtill att naturen objektivt sett inte är en enhet utan ett samspel av miljoner arter och exemplar av levande växter och djur och epitetet ”godhet” blir än mer långsökt i sammanhanget.

Återigen står svaret på frågan istället att finna hos konstruktören, människan själv. Även om naturen i sig inte kan vara god, kan den uppfattas som det i kontrast till civilisationen. I min värld är detta den enda logiska förklaring till varför naturen dyrkas, så till den milda grad att ett modernt mejeriföretag lyckas ta billiga poänger med den i marknadsföringssyfte. Vi är helt enkelt inte riktigt nöjda med vår tillvaro och i vår misströstan över monotoni och förutsägbarhet flyr vi till naturen. Vad än detta innebär.

 

 

 

// AGCH

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela