Träd ses inte växa

Publicerad 2016-09-29 14:42:59 i Allmänt,

När jag döptes fick jag ett träd, en kastanj, som planterades på baksidan av huset där jag vuxit upp. Där har det stått, i sol och regn, i glädje och sorg i tjugoett år. Medan jag lekt på gräsmattan bredvid, åkt skidor på snön, gått ur grundskola och gymnasium har trädet i långsamt tempo växt sig större och större. Ibland har jag förstås stannat upp och reflekterat, det finns bilder på mig själv och trädet från och med min första födelsedag, men för det mesta har det gått mig obemärkt förbi. Idag är trädet många gånger större än jag själv och det utan att jag egentligen sett det hända.
 
Ingen som följer med i nyhetsflödet kan ha undgått rapporteringen kring Nya Tider och Bokmässan i Göteborg. Snabb bakgrund: Nya Tider är en tidning grundad av människor som för bara några år sedan var aktiva i nynazistiska organisationer, där partiet Nationaldemokraterna hade en central roll. Vavra Suk, idag Nya Tiders chefsredaktör, var partisekreterare i partiet och en av dess ledande gestalter. Tidningens koppling med förintelseförnekare, nynazister och andra element i den högerextrema miljön är väl belagd, varför det inte är underligt att Bokmässans beslut att ge dessa individer en monter fick hård kritik. När sedan SVT i Aktuellt skulle göra ett inslag av historien låter de Vavra Suk brett lägga ut språket och han framstår som vilken välvillig demokrat som helst, närmast oemotsagd av programledaren som i bästa fall framstår som okunnig.
 
Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna var fram till år 2001 samma parti. Efter ND:s utbrytning har Sverigedemokraterna sett sina opinionssiffror stiga och idag besitter det parti som så sent som 1996 tågade med hakkorsflaggor 48 mandat i Sveriges riksdag. Den 11 september i år gick Liberalernas (tidigare Folkpartiet) ledare Jan Björklund ut och sade att regeringen, bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet i fortsättningen bör bjuda in Sverigedemokraterna till blocköverskridande samtal. Parallellt med Sverigedemokraternas framgångar har också andra partier börjat anamma den högerextrema retoriken. Ebba Busch Thor (Kristdemokraternas ledare) lät i sitt sommartal hyllningarna av "Sverige" dugga tätt utan att egentligen lyckas definiera vilket Sverige det var som menades. Moderaterna står numera för en betydligt mer restriktiv flyktingpolitik än den som fördes för bara två år sedan och flera partier står bakom ett lagstiftande om tillfälliga uppehållstillstånd som standard.
 
Så såg det inte ut för tjugoett år sedan då kastanjeträdet planterades. Inte heller såg det ut så när är mitt politiska medvetande började formas i tolvårsåldern. Då hade det varit fullständigt otänkbart att ett liberalt parti i Sveriges riksdag skulle uppmana en regering att föra officiella samtal med högerextremister med bakgrund i nazismen. Lika otänkbart hade det varit att på bästa sändningstid i Public Service låta en chefsredaktör för en tidning med mycket starka kopplingar till nazism och judehat stå närmast oemotsagd med en bild av sig själv som förkämpe för demokrati och yttrandefrihet.
 
Träden växer utan att vi märker det. Det har inte skett någon revolution de senaste femton åren, inga stora, samhällsomstörtande händelser har inträffat. Istället har debattklimatet långsamt förskjutits och inkluderat nya grupper, grupper som för femton år sedan sågs som rent samhällsfarliga. Idag sitter samma individer med putsad fasad på stolar i Riksdagen, talar i soffor på TV och kan läsas på debattsidor i nationell press.
 
Vi vet av historien vilken kraft som finns i högerextrem ideologi, där uppmålade konflikter mellan vi och dem slår kil i samhällen och dess invånare. Hur grannar som tidigare levt i samexistens vänds mot varandra. Hur människor delas in i fack baserat på hudfärg, ursprung, religion och kultur och godtyckligt tilldelas människovärde efter detta. Vi vet hur mycket lidande dessa idéer har på sitt samvete och ändå låter vi trädet växa. Även om det är svårt måste vi se de små signalerna, de närmast omärkbara förskjutningarna i samhällsdebatten som med tiden får konsekvenser i flertalet människors vardagliga liv. Ingen vet förstås hur samhället ser ut om tjugo år, om Sverigedemokraterna och Nya Tiders företrädare fått sin vilja igenom och i så fall i vilken omfattning, men blotta tanken att dessa grupper får allt mer inflytande borde räcka. Världen behöver inte ett högerextremt experiment till.
 
Om vi nu inte lyckas identifiera denna förändring, om det är för svårt för det mänskliga ögat att se högerextremismens utveckling, då måste vi lyfta blicken. Se tillbaka tio, tjugo år och observera hur samhället ställde sig till dessa grupper. Se tillbaka 80 år och betrakta de processer som då var igång i Europa och vilka konsekvenser de fick. Kanske kan vi då inse hur absurd dagens situation är och hur mycket som blivit fel. Träd behöver näring för att växa, kastanjer som högerextremism.
 
 
 
// AGCH
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela