Språkliga klyftor

Publicerad 2016-10-16 18:20:00 i Allmänt,

Radion har stått på under i princip hela dagen idag. Nyheter, På minuten och en lång kulturdokumentär har hunnits med, varav det sistnämnda är något ovan lyssning. Att det är så beror delvis på att jag tycker många kultur program är väldigt pretentiösa i sitt sätt att beskriva världen, något som mycket väl kan sägas om också denna. En mycket spretig historia om en amerikansk 1920-talsmodell som tydligen var USA:s första supermodell. Här blandas mängder av perspektiv, vissa mycket intressanta, men gemensamt är att språket hela tiden är svävande. Det är bitvis svårt att hänga med, vilket beror både på de tvära kasten och ordvalen som aldrig formas för att landa direkt hos åhöraren.
     Komplicerade förhållanden måste få beskrivas. Så sker också, men ibland går sökandet efter klyftiga formuleringar och pittoreska beskrivningar för långt. Stora delar av kulturprogrammen på P1 är i mina öron avståndstagande från den "vanliga" lyssnaren, som om man vill visa den fina kulturbegåvning som skiljer kulturarbetare från allmänheten. Problemet är emellertid inte endast SR:s kulturredaktions utan återfinns på många håll i samhället. En i träsket nedgången bransch är den akademiska, där fina ord ibland (eller ganska ofta) i min mening överanvänds. Om det beror på att man vill trycka ihop texten till max eller visa sin status i språket låter jag vara osagt, men det bidrar till att vidga klyftan mellan allmänhet och forskning.
     Vad får då detta för konsekvenser för samhället i stort? Flera företeelser och händelser den senaste tiden tyder på att allmänheten tappar förtroende för det som anses vara samhällets elit. Forskare och kulturarbetare på centrala positioner anses sakna vanligt folks perspektiv, något som märks i politiken. Trump har kommit dit han gjort mycket på grund av sin kritik av den politiska och ekonomiska eliten. I kampanjandet innan Brexit sade en lämna-förespråkare att folket tröttnat på experterna och gå sin egen väg. Att forskning och statsradio tillämpar ett språkbruk som ibland kan te sig otydbart kan inte sägas underlätta för att bygga förtroende mellan olika grupper i samhället.
     Förtroende behövs mer än någonsin. Globaliseringen ställer stora krav på beslutsfattandet som är mer komplicerat än någonsin. Samtidigt beror samhällets utveckling på att vi klarar av att hantera dessa utmaningar. Flyktingfrågan löses inte på nationell nivå, så inte heller fattigdom, globala inkomstklyftor eller klimatet. Häri finner vi lite av en paradox; samtidigt som världens förhållanden kräver globala beslut som vilar på kunskap och insikt tycks förtroendet hos väljarkåren för beslutsfattare minska. Globaliseringen kan dessutom bidra till fenomenet - det är svårt att se varför beslut som fattas på andra sidan jorden ska vara legitima hos mig.
     Lösningen på problemet kan inte vara att helt mota bort politiken från den globala arenan. Rättmätig kritik kan visserligen riktas mot till exempel EU där detaljstyrning av lagar blir till dumhet när samma lagstiftning ska gälla i länder med fundamentalt olika förutsättningar, men det finns som sagt frågor som inte löses nationellt. Att Public service och delar av den akademiska världen ter sig frånvänd den vanliga medborgaren underlättar således inte. Men om språket är en del av problemet måste det också vara en del av lösningen. En medvetenhet om vilka ord som används och i vilka sammanhang skulle kanske vara ett steg på vägen. Jag önskar att kulturredaktionen på P1 lyssnar på sina program förutsättningslöst, sätter sig in i lyssnarens situation och kanske ser att det ibland kanske blir lite för flummigt. Ett folkligt berättande skapar allmänbildning och det förtroende som så väl behövs nu.
 
Livet i kampingstugan utanför Lerum knatar på som vanligt. Visserligen tycker jag att studierna ibland blir för abstrakta, att jag inte riktigt ser vad jag gör om dagarna, men internationell ekonomi är i alla fall intressant. När böckerna inte slukar min uppmärksamhet försöker jag skriva på en berättelse som långsamt börjar ta form, sticka eller ta mig ut på en springtur. Träningen har blivit lite lidande sedan skolan började eftersom förra kursen kändes så stressig, men nu kanske jag äntligen börjat komma igång igen. Det finns dock tillfällen då annat än träning prioriteras. När man kommer hem en sen fredagseftermiddag, trött och utsliten, då finns det inte mycket som slår en bit mat följt av vila. Har man riktigt tur kanske det också finns en skottsk stout i kylen, det förgyller alltid tillvaron!
    
Hoppas ni mår fint och att höstmörkret inte smittar av sig på sinnesstämningen. Ha det så bra! :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela