Trump blir näste president i USA

Publicerad 2016-11-09 16:11:16 i Allmänt,

Klockan 03.15 svensk tid gick jag upp för att följa valet i USA. Med goda förhoppningar - Hillary Clinton hade länge varit favorit i opinionsundersökningar och experttips. Detta kom dock snart på skam. Redan när jag gick upp hade Trump ett övertag som bara stärktes allteftersom den republikanske kandidaten tog fler och fler så kallade swing states (stater som kan vända utgången i valet). Mediabevakningen av valet i USA har i Sverige varit massiv vilket gjort att jag inte skrivit så mycket på ämnet, men av det jag skrivit vet ni att jag inte är odelat positiv till det Trump står för. Ur den nyckfulle, New York-bördige affärsmannens mun har sexistiska grodor flugit, där har uttalanden av kraftig islamofobisk karaktär sett dagens ljus och där igenom har invandrare från Mexiko kallats mördare och våldtäktmän.
 
Inte underligt att många reagerat kraftigt på nattens valresultat. Fenomenet Trump står vid sidan av Brexit som tydligt monument över populismens framfart. Det som tidigare inte varit möjligt att säga offentligt går idag hem hos vanligt folk. Lögnen har fått helt ny politisk innebörd. En sanning från det något oklart definierade etablissemanget ses som vinklad, medan lögnen kan visa på avståndstagande från detta onda och vinner således legitimitet. Inte nödvändigtvis som lögn i sin strikta bemärkelse, men utifrån perspektivet att det är en radikalt annorlunda beskrivning av verkligheten.
 
Så ser vi att språkbruk, retorik och debatt i västvärlden långsamt förskjuts och blir alltmer brutal. Vi ser det i Sverigedemokraternas Sverige, vi ser det i Le Pens Frankrike och vi ser det i (bokstavligt talat) Donald Trumps USA. Att de värderingar som uttryckts under Trumps kampanj är obehagliga råder det i min värld inga tvivel om. Inte heller råder det några tvivel om att det är obehagligt att så många är villiga att blunda för dem. Men vad finner vi bakom Trumps ord, om vi börjar sätta oss in i den politik han kan tänkas föra? Om vi bortser från de generella populistiska och främlingsfientliga strömningarna, vad blir kvar av Trump i termer av välfärd och ekonomi? Jag ska här försöka mig på en översiktlig analys.
 
Vi börjar på mitt huvudområde, nämligen ekonomin. Ett av Trumps allra mest framträdande budskap under valrörelsen är att han ska ta tillbaka amerikanska jobb som flyttat utomlands. Under en längre tid har arbetskraftsintensiv industri som inte lyckats effektivisera genom teknikutveckling flyttat verksamhet till länder med mer fördelaktiga lönenivåer. Detta är ett faktum som påverkat den amerikanska medelklassen, som fått se sina traditionella jobb delvis försvinna. Dessa har dock i väldigt stor utsträckning ersatts av andra inte till exempel en växande servicesektor. Idag har Staterna den lägsta arbetslösheten sedan krisen 2008 och ekonomin ser ut att gå ganska bra.
 
Vad behöver då fixas? Då den amerikanska medelklassens självbild stukats i samband med flytten av industri utomlands är det i mångt och mycket detta Trump vill sätta stopp för. Hur gör man då det? Svaret står att finna i olika typer av handelshinder, så som tullar eller andra restriktioner. Detta gör att det blir dyrare för utlandet att exportera till USA, vilket i sin tur driver upp priserna på importvaror. I det läget blir det lönsammare att producera dessa varor inom landet - man slipper ju det tullpåslag som import hade medfört. På så vis hoppas man att fler producenter ska välja att behålla jobben i USA och kanske till och med kunna höja lönerna då man kan ta ut ett högre pris för varorna.
 
Vad är då problemet med det här? Den första och starkaste invändningen gäller huruvida detta verkligen gynnar den amerikanska medelklassen, som det var tänkt. Samtidigt som amerikanska jobb i viss utsträckning bibehålls inom landets gränser vid införandet av tullar eller andra hinder för import stiger ju priserna på konsumtionsvaror, givet att det är dessa som tullarna gäller. Den effektivitetsvinst (vi bortser här från dåliga produktionsförhållanden på många ställen i till exempel Asien och fokuserar helt på USA) som utlokaliserandet av produktion hade medfört i form av billigare importvaror måste de facto nollställas om Trumps handelspolitik ska ha avsedd effekt, varför nyttan av de arbetstillfällen som uppkommer på samhällsnivå med all sannolikhet kommer ätas upp av de högre priserna. Detta lämnar människor anställda inom andra sektorer med lägre reallön, något man sällan hört i valrörelsen.
 
Den andra invändningen är att de flesta  tullar och handelshinder missgynnar global ekonomisk utveckling. Detta torde inte vara något attraktivt argument för Trump som vill se "America first", men för övriga världen lär det vara desto viktigare. Om möjligheten att göra affärer med Staterna minskar, om export dit blir dyrare och mer omständigt, då hämmas utvecklingen i länder som står USA nära ekonomiskt. Detta gäller inte minst Sverige, där exporten (som står för ungefär 50 procent av BNP) redan mattas något. För länder på uppgång som till exempel Sydkorea och Kina blir detta också ett hinder som sänker tillväxten vilket i sin tur riskerar att få spridningseffekter. Sammanfattningsvis kan man säga att handel i betydelsen "producera där det görs bäst, konsumera där det önskas mest" gynnar världsekonomin och handelshinder är inte en väg mot detta.
 
Ett annat sätt att skapa amerikanska jobb som Trump vill använda är att satsa stort på utbyggnaden av infrastruktur; vägar, broar, telekommunikationer och så vidare. Detta ska göras utan att låna. Istället hoppas man att det offentliga i sammarbete med det privataska löser finansieringen och på så vis skapar "tusentals nya jobb inom byggsektorn, stålindustrin och andra sektorer" (fritt översatt från Trumps hemsida). Huruvida detta är rimligt att tro på återstår att se, men det måste sägas vara ett minst sagt ambitiöst löfte.
 
Fler säkra arbetstillfällen står istället militären för, som Trump anser är kraftigt eftersatt. Den ska bemannas och rustas upp för att till fullo möta de krav som Pentagon och andra intressenter ställer. Detta ska finansieras med effektiviseringar inom försvarsorganisationen. Att försvarsorganisationen idag är så ineffektiv att det skulle kunna finansiera en reform av den magnituden låter orimligt - det tycks i sammanhanget mer troligt att det kommer behöva tillskjutas medel från försvarsbudgeten, alltså skattepengar.
 
Inom vård, skola och omsorg har Trump en till synes ganska tunn politik. Han uttrycker en vilja att det ska bli billigare att utbilda sig och hoppas att fria skolval ska bidra till bättre utbildning och lägre kostnader för samhället. Tjugo miljarder dollar kan tänkas omfördelas inom det federala utbildningssystemet för att finansiera fria skolval för alla, samtidigt som övriga kostnader som detta medför ska täckas av delstaterna. Siffrorna verkar vara tagna ur luften och någon genomförandeplan finns inte i sikte, varför reformen till viss del liknar friskolereformen som genomdrivits i Sverige. Också inom vården ska valfrihet gynnas och Obamacare fasas ut till föremån för ett system där arbetsgivare betalar sjukförsäkringen. Detta menar Trump ska öka tillgängligheten och sänka kostnaderna.
 
Vi leker nu med tanken att vi väger samman dessa reformer och skapar en bild av kostnaden. Breda infrastruktursatsningar tenderar att vara en dyr historia och att dessa till stor del finansieras privat låter för bra för att vara sant. Militären torde också den sluka en del resurser och att dessa återfinns i form av slöseri inom organisationen vill nog inte Pentagon veta av. Lägg därtill lättare reformer inom skolan och vi inser att detta inte är gratis. Vad kommer då pengarna ifrån?
 
Trump vill sänka skatterna. Brett över hela brädet dessutom. Lägg därtill vissa extra skattelättnader som barnfamiljer föreslås få för att ha råd med barnomsorg och ett par andra avdrag för att underlätta för andra extra utsatta. En kort överblick av skattepolitiken ger vid handen att Trump inte kommer få in tillräckligt med pengar för att finansiera sina vallöften så vida inte den kommande presidenten väntar sig dra in miljarder på tullinkomster (som inte nämns i Trumps skattepolitik). Vi kan alltså konstatera att puzzlet inte går ihop; Trump måste antingen svika vallöften, höja skatten eller öka statens redan stora statsskuld. I min värld ter sig det första mest troligt, även om jag vet mycket lite om Trumps benägenhet att låna pengar.
 
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att även om Trumps ekonomiska politik kanske kan få ett och annat jobb att stanna i Staterna skulle den positiva effekten förmodligen raderas ut av högre priser på de varor som tull tas ut på. Dessutom lär den restriktiva handelspolitiken verka negativt för omvärlden som får sämre förutsättningar för tillväxt. På det inrikespolitiska planet vill Trump stärka militären och bygga ut infrastruktur, men för dessa satsningar saknas det i realiteten tillräcklig finansiering. Skatterna ska sänkas i princip för alla, vilket tvärt om torde ge mindre utrymme för reformer. Syndromet är typiskt populistiskt och följer en önskan om att både äta kakan och ha den kvar. Vi har sett det förr, inte minst i Brexit-omröstningen i somras. Domen faller alltså tung på Trumps politik och det ska bli mycket spännande att se vad som händer i framtiden.
 
 
 
// AGCH
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela