Ordning och kaos

Publicerad 2016-05-18 21:25:00 i Allmänt,

Kriget i Syrien, krisen i Miljöpartiet, hätsk amerikansk primärvalrörelse - listan på nyheter som förbryllar kan göras lång. Varje dag slängs mängder av information mot oss, varav det mesta inte är berättelser man blir glad av. Kombinera det med plugget och du har en kombination som gjord för att vända en hjärna ut och in.
 
Det händer mig då och då, den här hjärnvridningen. Man går in i en period med smärre kaos i huvudet, trötthet och svårigheter att sortera intryck och händelser till sina rätta fack. Ilskan över orättvisor i samhället kommer snabbt upp till ytan och det sociala tålamodet kan tryta fort. I allmänhet blir jag känsligare och mer känslosam, något som inte bara är dåligt men som kan vara lite irriterande ibland. Då, när tankarna snurrar runt och jag har svårt att finna min plats i världen, hjälper det oftast att göra något mycket praktiskt. Den här gången blev det bullbak, en syssla som både är givande under själva bakandet och ger mycket tillbaka efteråt. Medan kanelsnäckorna jäste satte jag mig ned och sorterade bland mina flisor till värld som låg spridda innanför skallbenet.
 
Världen är, har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara en orättvis plats. Historien och nyhetsflödet talar sitt tydliga språk; lidande, våld och och diskriminering har funnits så länge människor organiserat sig. Här skulle man kunna kasta in handduken, gå hem och ge upp, men det har inte jag. Det är inte likt mig och jag skulle inte känna igen mig om jag gjorde det. Det finns arbete att göra för att lyfta flyktingars situation, belysa förtrycket mot ickeheterosexuella världen över och för att se till att politiska fångar friges, bara för att nämna något. Lika många som motgångarna är, lika många möjligheter finns till förbättring och jag kan kanske vara en liten bit i puzzlet.
 
Det är inte utan att oroa sig man hör hur inrikespolitiken just nu ser ut. Regeringen, som man för övrigt hör mycket lite av, har ingen lång meritlista efter halva mandatperioden. Kanske säger de för lite för att man ska få reda på vad som görs, med det känns som en snäll tolkning. Arbetslösheten är visserligen på väg ned men det torde vara mer på grund av konjunkturen är den ekonomiska politiken. Bostadsbyggandet går alldeles för långsamt och antalet statliga utredningar som antingen kommer visas kalla handen eller bidra till att staten växer i omfång blir allt fler. Inom kort ska statsministern genomföra en regeringsombildning som kanske får lite fart på folket på regeringskansliet. Förhoppningsvis försvinner också ett par ministerposter som känns minst sagt underliga. Vad sägs om framtidsminister? Här har vi en post som ska se till att det finns politiska förslag också i framtiden från regeringskansliet, för det kan inte de andra ministrarna klara av själva. Man undrar; vad gör egentligen alla de övriga 17 ministrarna om de inte sysslar med framtidsfrågor? Kanske är det inte så konstigt att det går långsamt när en stackare har hand om hela framtiden...
 
Skämt åsido, det finns många andra faktorer som gör att regeringen inte presterar men något måste Löfven göra för att öka tempot. Det är han inte ensam om. Alla partier tycks idag lida av idétorka (utom möjligen Sverigedemokraterna som har sin universallösning klar). Bristen på visioner och bilder av en möjlig bättre famtid blir så otroligt tydliga när Socialdemokraterna rabblar mantran kring utbildning och solidaritet, Moderaterna går i SD-fällan och Folkpartiet (förlåt Liberalerna) kan inte komma på något mer innovativt än att byta namn. Enda lilla strimma av nytänkande det senaste halvåret kommer från Centerpartiet och består i den radikala tanken att en del som kommer hit från Syrien eller Afghanistan skulle kunna hitta sin egen bostad om man fick de ekonomiska förutsättningarna. Här är det enda parti som är liberalare än Liberalerna något på spåren. Samhället är idag alldeles för statscentrerat; om staten inte tror att medborgare och andra människor kan lösa problem på egen hand blir de statliga institutionerna en inlåsningsmekanism som håller invånarna borta från initiativtagande och möjligheter att bygga ett eget liv. Jag kan knappt tänka mig hur det är att sitta på en flyktingförläggning i flera år och vänta på ett besked som kan innebära utvisning... Det finns förstås frågor som kräver att man gemensamt samlar resurser och flyktingfrågan är definitivt en av dem, men staten måste ge individen en chans att klara sig själv.
 
Resonemanget går också in på näringslivet i övrigt. Ett litet privat företag, säg ett jordbruk, kan inte beskattas så hårt att det måste ta in bidrag för att överleva. Sådan är situationen på inte alltför få ställen i nuläget och det är inte hållbart. Förhållandet innebär att makten över en bondes verksamhet flyttas från den som driver företaget till staten eller EU, som godtyckligt kan dra in bidragen om så behagar. Konsekvensen blir ett näringsliv i händerna på staten, vilket inte låter lockande i mina öron. När man vidare betänker att skattesystemet ständigt för resurser från landsbygden (varifrån all mat, trä och andra råmaterial i samhället kommer ifrån) in till städerna blir man än mer fundersam. Hur förhållandena egentligen ser ut skulle vara väldigt intressant att undersöka, men jag misstänker att stora summor strömmar från land till stad via skattesystemet varje år. Här saknas också på idéplanet helt politik från de etablierade partierna, något som kan tyckas anmärkningsvärt då det i framtiden kan bli föremål för betydande ekonomiska klyftor geografiskt. Den som bor på landet vet att det finns idéer och initiativ till företagande, bollen ligger någon annanstans. Fördelning och nivåreglering av skatter i Sverige är dock en liten fråga i sammanhanget. Om vi inte kan hålla sams och respektera varann för de vi är oavsett nationalitet, etnicitet, religion, hudfärg eller sexuell läggning bleknar skattefrågan. Jag hade godtagit också ett medelmåttigt skattesystem om det var till priset att diskriminering och förtryck förpassades till historien.
 
Så går mina funderingar när solen nu sänker sig ned bakom en lätt molnslöja och slickar horisonten. Ska jag ta en bulle till..? Hur som helst är det en skön känsla att så när hittat tillbaka till ordning igen från det tillstånd av smärre kaos som rådit tidigare i veckan. Utlösande faktor bakom mitt uppvaknande var förmodligen en Paramore-skiva jag inte lyssnat på sedan 2013 eller liknande, men som jag råkade fästa mina ögon på igårkväll. Jag lyssnade väldigt mycket på deras musik när jag var 15- 16 år och hade framtiden framför mig. Nu insåg jag att så är fallet också idag - jag är trots allt bara fem år äldre och har mycket kvar att utkräva av mänskligheten innan den blir av med mig. En låt på skivan brand new eys som jag funnit mycket förståelse i genom åren är Misguided Ghosts. Låten kvalar definitivt in som topp fem på listan Axels favoriter genom tiderna och har säkerligen nämnts på bloggen tidigare, men förtjänar att vara med igen. Den svävande musiken, lite drömska sången och en text som letar sig rakt in i hjärtat utan att på något sätt vara smörig eller klyschig gör den till en av mina allra närmsta musikvänner.
 
 
 
 
Ha det nu så bra och se till att ta hand om hjärnan!  : )
 
 
// AGCH
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela