Vaka

Publicerad 2016-05-23 22:36:52 i Allmänt,

 
Vårgräset kittlar min bara fot
Luften är alldeles stilla
På sjön vilar svanar utan hast och hot
Ja, om våren är hoppen gilla
 
Kring huvudet tjuter tusen mygg
En humlas surr från äppleträd
Mot horisonten sänker sig en sol så skygg
Och jag virar tätt runt kropp min tunna pläd
 
Jag bävar inför natten
Då svanen lägger sig att sova
Var ska då lugnet finnas i detta land
Där endast vargen håller vad den lova
 
Men ännu en gång ska morgon gry
Svanen sträcker mot himlen stolt sin hals
Och andas in det ljus som vargar sky
Vi ska alla åter dansa vårens vals
 
 
// AGCH

Ordning och kaos

Publicerad 2016-05-18 21:25:00 i Allmänt,

Kriget i Syrien, krisen i Miljöpartiet, hätsk amerikansk primärvalrörelse - listan på nyheter som förbryllar kan göras lång. Varje dag slängs mängder av information mot oss, varav det mesta inte är berättelser man blir glad av. Kombinera det med plugget och du har en kombination som gjord för att vända en hjärna ut och in.
 
Det händer mig då och då, den här hjärnvridningen. Man går in i en period med smärre kaos i huvudet, trötthet och svårigheter att sortera intryck och händelser till sina rätta fack. Ilskan över orättvisor i samhället kommer snabbt upp till ytan och det sociala tålamodet kan tryta fort. I allmänhet blir jag känsligare och mer känslosam, något som inte bara är dåligt men som kan vara lite irriterande ibland. Då, när tankarna snurrar runt och jag har svårt att finna min plats i världen, hjälper det oftast att göra något mycket praktiskt. Den här gången blev det bullbak, en syssla som både är givande under själva bakandet och ger mycket tillbaka efteråt. Medan kanelsnäckorna jäste satte jag mig ned och sorterade bland mina flisor till värld som låg spridda innanför skallbenet.
 
Världen är, har alltid varit och kommer förmodligen alltid vara en orättvis plats. Historien och nyhetsflödet talar sitt tydliga språk; lidande, våld och och diskriminering har funnits så länge människor organiserat sig. Här skulle man kunna kasta in handduken, gå hem och ge upp, men det har inte jag. Det är inte likt mig och jag skulle inte känna igen mig om jag gjorde det. Det finns arbete att göra för att lyfta flyktingars situation, belysa förtrycket mot ickeheterosexuella världen över och för att se till att politiska fångar friges, bara för att nämna något. Lika många som motgångarna är, lika många möjligheter finns till förbättring och jag kan kanske vara en liten bit i puzzlet.
 
Det är inte utan att oroa sig man hör hur inrikespolitiken just nu ser ut. Regeringen, som man för övrigt hör mycket lite av, har ingen lång meritlista efter halva mandatperioden. Kanske säger de för lite för att man ska få reda på vad som görs, med det känns som en snäll tolkning. Arbetslösheten är visserligen på väg ned men det torde vara mer på grund av konjunkturen är den ekonomiska politiken. Bostadsbyggandet går alldeles för långsamt och antalet statliga utredningar som antingen kommer visas kalla handen eller bidra till att staten växer i omfång blir allt fler. Inom kort ska statsministern genomföra en regeringsombildning som kanske får lite fart på folket på regeringskansliet. Förhoppningsvis försvinner också ett par ministerposter som känns minst sagt underliga. Vad sägs om framtidsminister? Här har vi en post som ska se till att det finns politiska förslag också i framtiden från regeringskansliet, för det kan inte de andra ministrarna klara av själva. Man undrar; vad gör egentligen alla de övriga 17 ministrarna om de inte sysslar med framtidsfrågor? Kanske är det inte så konstigt att det går långsamt när en stackare har hand om hela framtiden...
 
Skämt åsido, det finns många andra faktorer som gör att regeringen inte presterar men något måste Löfven göra för att öka tempot. Det är han inte ensam om. Alla partier tycks idag lida av idétorka (utom möjligen Sverigedemokraterna som har sin universallösning klar). Bristen på visioner och bilder av en möjlig bättre famtid blir så otroligt tydliga när Socialdemokraterna rabblar mantran kring utbildning och solidaritet, Moderaterna går i SD-fällan och Folkpartiet (förlåt Liberalerna) kan inte komma på något mer innovativt än att byta namn. Enda lilla strimma av nytänkande det senaste halvåret kommer från Centerpartiet och består i den radikala tanken att en del som kommer hit från Syrien eller Afghanistan skulle kunna hitta sin egen bostad om man fick de ekonomiska förutsättningarna. Här är det enda parti som är liberalare än Liberalerna något på spåren. Samhället är idag alldeles för statscentrerat; om staten inte tror att medborgare och andra människor kan lösa problem på egen hand blir de statliga institutionerna en inlåsningsmekanism som håller invånarna borta från initiativtagande och möjligheter att bygga ett eget liv. Jag kan knappt tänka mig hur det är att sitta på en flyktingförläggning i flera år och vänta på ett besked som kan innebära utvisning... Det finns förstås frågor som kräver att man gemensamt samlar resurser och flyktingfrågan är definitivt en av dem, men staten måste ge individen en chans att klara sig själv.
 
Resonemanget går också in på näringslivet i övrigt. Ett litet privat företag, säg ett jordbruk, kan inte beskattas så hårt att det måste ta in bidrag för att överleva. Sådan är situationen på inte alltför få ställen i nuläget och det är inte hållbart. Förhållandet innebär att makten över en bondes verksamhet flyttas från den som driver företaget till staten eller EU, som godtyckligt kan dra in bidragen om så behagar. Konsekvensen blir ett näringsliv i händerna på staten, vilket inte låter lockande i mina öron. När man vidare betänker att skattesystemet ständigt för resurser från landsbygden (varifrån all mat, trä och andra råmaterial i samhället kommer ifrån) in till städerna blir man än mer fundersam. Hur förhållandena egentligen ser ut skulle vara väldigt intressant att undersöka, men jag misstänker att stora summor strömmar från land till stad via skattesystemet varje år. Här saknas också på idéplanet helt politik från de etablierade partierna, något som kan tyckas anmärkningsvärt då det i framtiden kan bli föremål för betydande ekonomiska klyftor geografiskt. Den som bor på landet vet att det finns idéer och initiativ till företagande, bollen ligger någon annanstans. Fördelning och nivåreglering av skatter i Sverige är dock en liten fråga i sammanhanget. Om vi inte kan hålla sams och respektera varann för de vi är oavsett nationalitet, etnicitet, religion, hudfärg eller sexuell läggning bleknar skattefrågan. Jag hade godtagit också ett medelmåttigt skattesystem om det var till priset att diskriminering och förtryck förpassades till historien.
 
Så går mina funderingar när solen nu sänker sig ned bakom en lätt molnslöja och slickar horisonten. Ska jag ta en bulle till..? Hur som helst är det en skön känsla att så när hittat tillbaka till ordning igen från det tillstånd av smärre kaos som rådit tidigare i veckan. Utlösande faktor bakom mitt uppvaknande var förmodligen en Paramore-skiva jag inte lyssnat på sedan 2013 eller liknande, men som jag råkade fästa mina ögon på igårkväll. Jag lyssnade väldigt mycket på deras musik när jag var 15- 16 år och hade framtiden framför mig. Nu insåg jag att så är fallet också idag - jag är trots allt bara fem år äldre och har mycket kvar att utkräva av mänskligheten innan den blir av med mig. En låt på skivan brand new eys som jag funnit mycket förståelse i genom åren är Misguided Ghosts. Låten kvalar definitivt in som topp fem på listan Axels favoriter genom tiderna och har säkerligen nämnts på bloggen tidigare, men förtjänar att vara med igen. Den svävande musiken, lite drömska sången och en text som letar sig rakt in i hjärtat utan att på något sätt vara smörig eller klyschig gör den till en av mina allra närmsta musikvänner.
 
 
 
 
Ha det nu så bra och se till att ta hand om hjärnan!  : )
 
 
// AGCH
 
 

EU och flyktingen

Publicerad 2016-05-12 20:38:16 i Allmänt,

Det har gått ett par veckor sedan EU ingick avtal med Turkiet kring hanteringen av flyktingfrågan. Avtalet innebär i stora drag att Turkiet får bidrag från EU för att ta hand om flyktingar på turkisk mark samtidigt som EU kan hindra människor att ta sig över havet till Grekland. Avtalet har kritiserats kraftigt från olika håll för att vara inhumant och naivt på så sätt att människor hittar andra farligare vägar in i unionen. Samtidigt hörs röster från konservativt håll att detta var en nödvändig lösning, att det inte var möjligt att göra på något annat sätt. I min värld är det mycket främmande; snarare är det ett tecken på EU:s oförmåga att hantera svåra frågor och ett utblottande exempel på politik som sätter pengar före människor.
     Sedan förra sommaren har flyktingströmmarna från Syrien och Afghanistan tilltagit. Människor flyr från sekteristiskt våld, terror och krig och söker sig mot EU för att där finna en lugn miljö att leva i. Och utåt sett verkar det inte vara några större problem. Europeiska unionen har tillräckliga ekonomiska muskler för att hantera flyktingmottagandet på ett bra sätt och behöver i många fall tillströmningen av fler unga människor som kan bidra till ekonomin på lång sikt. Men när nöden knackar på Europas dörr är det ingen som svarar.
     Vad är det då som gör att vi inte kan ta emot dessa människor, som mer än någon annan torde ha skäl att komma in? Vad är det som gör att Europa bygger högre murar kring sig när människor behöver öppenhet mer än någonsin? Något entydligt svar lär vara svårt att hitta men en delförklaring står att finna i Europeiska unionens politiska struktur. Vid en mer djuplodad analys måste man också beakta de ideologiska strömningar av nationalism, främlingsfientlighet och rasism som vunnit allt starkare stöd i unionens medlemsländer och som påverkar hur enskilda regeringar agerar nationellt och internationellt i flyktingfrågan. Och mitt i allt detta befinner sig människan - hon som vandrat hela vägen från ett krigshärjat och sönderbombat Syrien endast för att inse att den stora porten är låst.
     Demokratin inom EU är mycket tungrodd. För att få igenom en bindande akt genom parlament, ministerråd och EU-kommissionen krävs oftast att alla medlemsländer har samma agenda. I fallet asylpolitik krävs i bästa fall en kvalificerad majoritet på 65 % av rösterna i ministerrådet för att ett förslag ska gå igenom. När varje enskilt land har så mycket att säga till om är det lätt att förstå varför beslutsfattning på EU-nivå är komplicerat och då har ändå inte processerna bakom förslagen nämnts. Allvarliga och viktiga ämnen, så som flyktingfrågan, dras därmed i sträckbänk och beslut skjuts upp gång på gång. Konsekvenserna av denna handlingsförlamning blir att problem som unionen ställs inför gärna får enkla, kortsiktiga och bekväma lösningar istället för de långsiktiga och mer omfattande som egentligen krävs.
     Flyktingfrågan är ett typexempel. Här finns på alla fronter, inte minst hos många medlemsländer, ett behov av en ordentlig genomlysning av ett mottagningssystem som i grunden inte fungerar. Dublinförordningen som idag styr hur EU ska behandla flyktingärenden är mycket dyr för de länder där flyktingar oftast först anländer, då den säger att varje individ ska få sin asylrätt prövad i det första land den kommer till. I de allra flesta fallen handlar det om Grekland eller Italien, två länder med stora politiska och ekonomiska bekymmer som knappast ser fram emot att samtidigt tvingas behandla många tusen asylärenden. Incitament för förändring finns också hos länder som Sverige och Tyskland som gjort mycket (om än inte tillräckligt) för att ge flyktingar ett hem men vars byråkrati inte klarar ansträningen. Mot Sydeuropa, Sverige och Tyskland står bland annat Ungern, vars högernationalister i regeringsställning utnyttjar EU:s demokratiska struktur och därmed än så länge ställer sig i vägen för en helhetslösning. En ny flyktingpolitik kanske trots allt kan röstas igenom i sommar, men det har redan tagit för lång tid och än är inget säkert.
     Istället blir utfallet något helt annat, nämligen ett avtal med Turkiet. Genom att betala Turkiet för mottagning och asylprövning (som förövrigt lämnar mycket övrigt att önska i Turkiet) kan EU stänga den grekiska gränsen för flyktingar och lätta på trycket. Problemet är att avtalet med allra största säkerhet blir helt verkningslöst för EU (desperata människor på flykt ställer alltid åtta meter stege mot en sju meter hög mur) och dessutom kommer innebära ofantliga risker och mycket lidande för de människor som tvingas ta rutten via Libyen för att hitta en fristad i EU. Systemet är uppbyggt så att det är betydligt lättare att skicka en summa pengar till Turkiet och stänga gränsen, än att lägga motsvarande summor på att samordna och organisera ett humant och rättsäkert flyktingmotagande inom unionens gränser. Pengar framför människor.
     Det kan alltså konstateras att den form av demokrati EU tillämpar inte gynnar konstruktivt beslutsfattande i akuta situationer (akut för flyktingarna, inte fullt så akut för EU). Men i de enskilda medlemsländerna finns som sagt också strömningar som milt uttryckt ställer sig frågande till flyktinginvandring. Ungerns styrande konservativa nationalister i partiet Fidesz har tagit intryck av det än mer extrema Jobbik och ser hellre sitt land instängslat med taggtråd än som en del i ett gemensamt flyktingmottagande. Front National i Frankrike vinner stöd hos breda väljargrupper och i Nederländerna hörs Geert Wilders driva tesen att muslimska kvinnor föder barn som vapen i ett demografiskt krig. I Danmark har Danskt Folkeparti lyckats med bedriften att förvrida debatten i ett helt land varpå nu ingen politiker tycks kunna argumentera för ökat flyktingmottagande utan att riskera sitt rykte.
     Rasism och främlingsfientlighet står tillsammans med EU:s demokratiska system i vägen för den humana politik som skulle göra så otroligt stor skillnad för så många människor idag. Och någonstans måste detta mynna ut i kritik mot hur EU idag fungerar. Visst är det en trygghet för varje medlemsland att ha stort inflytande i stora frågor, men i en union där fri rörlighet och handel är grunden måste också ett gemensamt flyktingmotagande vara obligatoriskt. När mycket stora delar av unionens medlemsländer blir politiska gisslan hos en nationalistisk, populistisk och ofta högerextrem minoritet är något väldigt fel.
     Att uppifrån påverka varje medlemslands opinion och parlament är varken genomförbart eller önskvärt. Istället måste lösningen ligga i att reformera EU:s vägar för beslutsfattande. Om så inte sker, om Viktor Orban också i framtiden kan diktera villkoren för unionens flyktingpolitik, då har EU som samarbetsorgan och politisk institution ingen roll att spela. Och det vore att kasta en stor peng i sjön att inte ta tillvara på den potential som EU trots allt besitter. Det är inte friskt att försöka köpa sig loss från det ansvar Europeiska unionen har i flyktingfrågan.
 
 
// AGCH

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela