I natt jag drömde...

Publicerad 2016-03-02 20:31:44 i Allmänt,

Drömmar är underliga. Sällan är de logiska och eventuella bdskap brukar man göra bäst i att lägga bakom sig. De senaste nätterna har jag dock upplevt en scen ett flertal gånger, en scen jag tror vill säga mig något.
 
Jag ska åka iväg någonstans, kanske till skolan men det är inte bestämt i drömmen. Vad som dock är bestämt är att jag tappat bort min hatt. I vissheten att den ligger där på rummet i någon låda eller liknande letar jag frenetiskt utan resultat. Därefter, en bra bit in i drömmen (eller till och med en annan natt, både och har inträffat) hittar jag hatten och konstaterar nöjt i drömmen att den är tillbaka.
 
Där skulle man kunna tro allt är frid och fröjd, hatten är tillbaka och drömmen fick ett lyckligt slut. Problemet är dock just det, att drömmen tar slut. I verkligheten är hatten fortfarande borta, ute på en resa jag nu inte har kontroll över. Medan hatten är ute och far har drömmarna tvingat mig att äta upp det jag skrev här för ett par månader sedan. Det faktum att jag hittat min hatt i drömmen har fått mig att inse att jag behöver en hatt, en riktigt fin att fästa mig vid. Man får tycka vad man vill om tingdyrkan, den del av mig som är hatten måste tillbaka.
 
Hur bär man sig då åt för att hitta sin alldeles egna hatt? Detta är ingen lätt fråga som förmodligen kommer kräva en del grubbel i framtiden. När jag var yngre hade jag oftast jeanshatt, måttligt snyggt men väldigt personligt. Gärna ljusa och glada färger, lite gult och grönt skadar inte. En lite mer tillbakadragen nyans, mörkblått eller mörkt brunt är kanske stiligare och mer gångbart med övriga kläder, men är det värt att offra den extra gnistan i färgen? Min andra hatt hade en ficka på sidan där man kunde samla små fina stenar på klassutflykterna, en funktion som jag uppskattade mycket. Även om jag kanske inte ska lägga grus i min nya hatt skulle det vara ganska käckt att ha ficka på den också. Och var ska den införskaffas? En tanke som slagit mig är att min partners kusin är duktig på att göra huvudbonader, det skulle vara häftigt att ha en specialgjord till mig...
 
Att växa in i en hatt tar tid. Upp till ett år innan den sitter perfekt på huvudet, inpassad till minsta detalj. Därför är det också lite extra tråkigt att behöva byta när man varit kompis med hatten en längre tid. Nu måste processen dock gås igenom igen och det är inget jag har någonting emot. Bara det görs med Den rätta hatten.
 
Med insikten att en ny hatt måste hittas hoppas jag slippa hattdrömmarna i framtiden. Det är trots allt något av en besvikelse att vakna och inse att hatten återigen är borta. Men å andra sidan, det finns betydligt värre drömmar rörande betydligt mer livsviktiga saker än huvudbonader...
 
Hoppas ni har det bra och att allt närt och kärt är på rätt plats. Ha det så gott!
 
 
 
// AGCH
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela