Musikhjälpen och vikten av utbildning

Publicerad 2016-12-15 09:27:00 i Allmänt,

Musikhjälpen är ett arrangemang som Sveriges Radio och SVT och då kanske främst P3 kör varje år för att uppmärksamma och samla in pengar till något speciellt ändamål. Konceptet går ut på att låta folk skänka pengar genom att önska låtar som sedan spelas i radio. Detta sänds dessutom live dygnet runt på antingen radio eller SVT play. Årets ämne är barns rätt att också i krig få tillgång till utbildning.

Med lite dåligt samvete kan jag konstatera att de flesta aktioner av denna typ går mig förbi, men det här tycker jag är riktigt bra. Skolan är grunden för den mesta fattigdomsbekämpning och är extra viktig i konfliktområden, som annars riskerar att fastna i stagnation och underutveckling också efter att konflikten tagit slut.

Få företeelser berövar människor liv och välstånd på ett så brutalt sätt som krig. Att det dessutom ofta drabbar redan fattiga områden gör inte saken bättre. Konflikterna i Kongo, Uganda, Syrien och andra någorlunda fattiga länder hjälper inte direkt situationen till det bättre, i länder vars befolkning också utan våldet i vissa fall kämpar för att överleva.

För att förstå varför utbildning är så viktigt måste man också ha en bild av hur fattigdom ofta uppkommer. I utvecklingsekonomisk litteratur, som försöker förklara varför fattigdom uppkommer och hur den ska bekämpas, lyfts ofta problem med staters styrning och förvaltning upp. Korruption och andra typer av politik som tjänar till att berika makten ekonomiskt på andras bekostnad skapar system som till sin natur håller människor kvar i fattigdom. Exempel kan vara regler kring vem som får låna pengar, regler kring import och köp av utländsk valuta eller rena stölder av skattepengar.

Till detta kan i många fall läggas den så kallade naturresursförbannelsen, som många länder i Afrika söder om Sahara är en del av. I länder som Kongo och Zambia finns det så gott om naturresurser (diamanter och olika typer av mineraler respektive koppar) att myndigheter och privata aktörer i dessa länder satsar allt på utvinning av dessa råvaror. Exporten skapar stora intäkter för staten, men eftersom det stora flertalet invånare befinner sig inom jordbruket får dessa inte del av vinsterna. Lägg till det att de statliga pengarna i högre utsträckning går till att stabilisera regeringens maktposition än att investera i tillväxtskapande utbildning och infrastruktur (vägar, internet) och vi inser att fattigdomsbekämpning i dessa länder är svårt. De stora naturtillgångarna skapar alltså strukturer som kraftigt missgynnar fattigdomsbekämpning trots att de skulle kunna vara en källa till utveckling och välstånd.

Korruption och den så kallade naturresursförbannelsen är alltså två i sig inte helt oberoende orsaker bakom den bitvis långsamma utvecklingen i Afrika. Motsatsen finner vi i östra Asien, där utvecklingen i breda, arbetskraftsintensiva sektorer som industrin gjort att det välstånd som skapats spridits bättre över stora delar av befolkningen. Sydkorea och Kina är två länder som genom satsningar på just industrin lyckats lyfta levnadsstandarden markant.

För fattigdomsbekämpningen kan utbildning spela en rad roller. Det stora problemet korruption skulle kunna härledas till någon form av demokratiskt underskott, där pengar snarare än lagar och regler styr hur myndighetsutövning går till. Kunskap är ju som bekant makt och genom utbildningen får människor ett medel för att ställa krav på makthavare. På sikt kan det bidra till att skapa strukturer i samhället som gynnar tillväxt snarare än den centrala politiska maktens berikande av sig själv. Nu är fenomenet korruption betydligt mer än brist på utbildning, men det är åtminstone en faktor som man inte bör bortse från.

För många afrikanska länder, inte sällan konfliktdrabbade, kan utbildning också spela en annan mer direkt ekonomisk roll. Genom att bredda befolkningens kunskaper öppnar man också dörren för andra sektorer än endast jordbruk och utvinning av diverse naturresurser. När konflikten upphört kan de unga som genomgått utbildning stå för en kunskapsbas som i sin tur kan möjliggöra tillväxtskapande investeringar. Om man på så vis lyckas gå runt ensaktorsekonomin, som främst berikar de som kontrollerar naturresurserna, kan det välstånd som skapas komma det stora flertalet till del.

Nu är det ju självklart inte bara barn i konflikter som behöver utbildning. Också i låglöneländer som Bangladesh skulle utbildning kunna spela en stor och viktig roll för att lyfta människors levnadsstandard, även om resonemangen kring hur kanske inte skulle se exakt likadana ut som i fallet Kongo.  Att rikta uppmärksamheten mot just barn i krig är dock helt berättigat, eftersom just den situationen är så otroligt utmanande. För att konfliktdrabbade områden på lång sikt ska kunna resa sig upp ur den misär som kriget ställer till torde alltså utbildning vara av central betydelse. All cred till Musikhjälpen som väljer ett så viktigt och bra tema!

 

// AGCH

 

Kommentarer

Postat av: AMC, farmor

Publicerad 2016-12-15 11:23:35

Klargör ordet "BEHJÄLPLIG". meningen svårförståelig för mig. I övrigt en bra sammanfattning av läget.
Gillar nästan allt Du skriver, kollar varje dag. Kram farmor,

Svar: Tack för kommentaren farmor! Menar att konflikterna i dessa områden inte hjälper ländernas befolkning att lyfta sig ur fattigdom. Kul att du gillar det mesta som jag skriver :)
// Axel
Axel Christoffersson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela