Dags att summera...

Publicerad 2016-12-28 21:40:36 i Allmänt,

...ett år som varit en riktig berg- och dalbana. Jag minns knappt hur det började. Mycket plugg har det förstås varit, många utmanande kurser men allt har än så länge gått bra. Hösten var tuff med långa förkylningar och mycken trötthet, men också den fick ett skönt slut. Ett mycket lärorikt och utmanande sommarjobb inom äldrevården som gav många insikter, och så vidare.
 
Det var det korta historien. Om vi ska gå på djupet, och då vet ni att politik väntar, måste Brexit och Trump upp för bearbetning. Många inlägg detta år har dock redan handlat om dessa både omtumlande händelser, varför jag nu nöjer mig med att nämna dem. 2016 går till historien som det år då populism förenat med utbrett kunskapsförakt på allvar blev en kraft i politiken, där demokratin blev spelplan för ibland direkt demokratifientliga agendor. Än vet vi ingenting om vad Trumps administration kommer göra med världen, men många yttranden av och runt omkring Trump väcker oro. Parallellt med utvecklingen i USA ser vi hur främlingsfientliga och rasistiska krafter vinner mark i Sverige och Europa, där högerextremisten Norbert Hofer var snubblande nära att vinna presidentvalet i Österrike samtidigt som Front Nationals ledare Marine le Pen i Frankrike ligger bra till i Frankrikes dito. I Sverige har tonläget i den offentliga debatten tagit flera steg i otäck riktning i och med att Public Service och de stora tidningarna alltmer anammat högerextrem retorik och obetänksamt låtit företrädare för rasistiska grupper oemotsagt tala ut. 2016 var inget roligt år, i varje fall inte politiskt.
 
Stämningen i omvärlden påverkar mig så till vida att humöret delvis hänger samman med nyheternas rubriker. Det gör tillvaron något svängig - extra mycket så eftersom delar av mina studier har kopplingar till världspolitiken. För att då och då komma undan Ekots sändningar använder jag olika typer av verklighetsflykt, något som är både bra och dåligt. Dåligt eftersom man känner sig disorienterad och till slut ganska ensam när man på olika sätt vänder sig ifrån sin omvärld, bra eftersom man tillfälligt finner vila från händelser som ibland är jobbiga att ständigt exponeras mot. Musik, Pokémon och viss läsning är typexempel på sysslor som alla haft sin roll att spela under året.
 
Apropå musik. 2016 har berövat världen många skickliga och omtyckta musiker - Prince, David Bowie och George Michel kommer aldrig ta ton igen. Ännu ett namn som gått i graven, om än mer bildligt eftersom ingen person lämnat jordelivet här, är Kent. Jag har aldrig varit något jättefan av rockbandet från Eskilstuna. Deras enligt mig bästa skiva ligger inne på rummet och jag har mina favoriter på Spotify, men jag började inte gråta när deras död förkunnades på Facebook. Allteftersom hösten gått har jag ändå börjat inse att gruppen också inom mig kommer lämna lite av ett tomrum.
 
För ungefär en och en halv månad sedan var Sara och jag i Mölmö och såg Kents allra sista spelning i Sveriges tredje största stad. Det var en på många sätt speciell upplevelse; bandet bjöd på ett av de mest välregiserade och bokstavligt talat ödesmättade gigg jag någonsin varit på. Kanske vore allt annat konstigt med tanke på omständigheterna, men det var ändå en imponerande uppvisning. Sveriges största rockband är störst av en anledning och även om det inte var den bästa spelning jag varit på är det en jag sent kommer glömma.
 
Efter nästan två timmar av populariserade indiehits (bara det är en bedrift) framförda med klinisk musikalisk precision hade bandet ännu inte riktigt tagit planet upp i luften. Då ljuder ur högtalarna de första, försiktigt skälvande ackorden till "Mannen i Den Vita Hatten", avslutningsspåret på skivan Du, jag och Döden och en av mina absoluta favoritlåtar. Under vad jag tror var närmare tio minuter tryckte Kent in sitt budskap i mig - detta var första och enda gången jag skulle höra en av mina allra käraste låtar på riktigt. Och det berör.
 
Mannen i Den Vita Hatten är på skiva 6:37 lång. En till en början lågmäld och ängslig skapelse som exploderar ut i natten och väcker tonårsfunderingar kring liv, vänskap, kärlek och död. Funderingar som jag, trots min beaktansvärda ålder av 21 (inte tonåring), fortfarande dras med dagligen. Det är för mig en koncentrerad och kraftfull biografi som någon annan skrivit åt mig, ett förkroppsligande av känslor jag känner och tankar jag tänker. Ofta tänker jag att jag är för gammal för sånt tjafs, att jag borde satsa på min personliga utveckling och framtida arbetsliv och inte ödsla energi på att våndas över diverse sociala relationer. Det med viss rätt, för det kommer inte mycket konstruktivt ur det förutom det något ynkliga i att då och då tillåta sig tycka synd om sig själv. Nu är jag är ingen socialdarwinist som hatar svaghet utan tycker själv det kan vara befriande att låta sig försvinna ner i en låt eller film och gråta över något jag egentligen borde gråtit över tidigare, men man mår inte bra av ältande. Och som i ett magiskt trick, ett trollslag av skaparen, går låten mot sitt slut och ställer allt till rätta.
 
Någonstans där vill jag avsluta 2016. Med att se upp mot stjärnorna och konstatera att vi alla är väldigt små. Vad vi gör idag och i morgon betyder egentligen inte så mycket, vi är ändå bara små insekter i en glasburk ständigt sökandes meningen med livet. Där, i burken, ska vi slåss för en dräglig tillvaro och för ett gott liv, men vi måste också se utanför glasväggarna. Först då kan man släppa meningslösa funderingar över beslut som förmodligen ingen annan än en själv bryr sig om, först då kan man se bortom de svarta nyhetsrubrikerna och hitta det hoppfulla i tillvaron. Och om mening inte står att finna i glasburken är det ingen stor grej. Det kan låta knäckande men för mig är det en tröst. Vi ska alla en gång dö.
 
 
 
 
 
// AGCH
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela