Fattigdom i juletid

Publicerad 2015-12-23 17:26:00 i Allmänt,

Ute faller mörkret och vinden viner runt knuten. Även om det är varmt för årstiden är jag glad över att ha tak över huvudet, mat på bordet och ljus att värma mig med. Det är inte alla som har det, något som blir extra tydligt julen närmar sig.
 
I dagens Sverige är fattigdom något som syns dagligen. Det räcker med att vi går tio, tjugo år tillbaka så är bilden en helt annan. Ända sedan folkhemmets dagar har fattigdom varit något ovärdigt, nästan tabubelagt. I samband med statens övertagande av ansvaret för fattigvården och utbyggnaden av socialförsäkringarna i mitten av 1900-talet upphörde fattigdomen att vara den enskildes bekymmer. Istället är det stat och kommun som ska stå för kostnader och åtgärder. Sveriges inträde i EU har på sikt ökat antalet som kommer till landet i svårighet att finna annan försörjning, men faktumet hade inte försvunnit med EU-migranterna. Det är i ljuset av dessa faktorer dagens situation måste ses.
 
Jag är alltså uppvuxen i ett land där den enskilde inte förväntas behöva ta ansvar för jobbiga frågor i sin närhet. Och det är på många sätt bra; endast via skattesedeln kan tillräckligt med ekonomiska medel samlas för att på allvar göra skillnad i stor skala, endast då kan man förvänta sig att alla ska bidra. Men när staten och kommunen inte längre tar ansvar för de jobbiga frågorna, när lagstiftning, budget eller vilja står i vägen, då lämnas många människor åt sitt öde i vinternatten. Och jag förväntas inte göra någonting.
 
När jag går förbi en människa som sitter nedanför mig, täckt med lager på lager av tunna tyger som endast hjälpligt skyddar mot vindens obarmhärtiga byar, då skälver det i mig. Det gör ont att se skillnaden mellan vår levnadsstandard, det gör ont att se en människas utsatthet. Av självbevarelsedrift är det lätt att blunda, att inte se personen framför en i ögonen. Avpersonifiering har jag för mig det kallas, när man väljer att inte se en person som medmänniska. En värre version är avhumanisering, där själva människovärdet förnekas individer.
 
Att jag, en ganska genomsnittlig inföding, känner dessa känslor gör mig rädd. Jag vet vad som kan hända när känslor som dessa övergår i handling, när man skiljer och delar upp människor efter utseende, ursprung eller materiell standard. Vi ser idag strömningar i samhället som förespråkar tiggeriförbud, strömningar som vill strypa invandringen för att människorna är en belastning på samhället. Och inte är det svårt att förstå var idéerna kommer ifrån. Jag har de själv inom mig, inlärt från födsel. Det är inte mitt problem, det ska inte jag behöva ta hand om. Det ska inte jag behöva se. Krafterna är idag högst närvarande; också på högsta politiska nivå böjer sig makten för människofientliga idéer präglade av inte längre svunna tiders människosyn och folkhemmets mörkare sidor.
 
Varje gång jag passerar en person som sitter på marken framför mig och ber om något att leva för försöker jag se min medmänniska i ögonen. Jag försöker förstå vilken situation personen befinner sig i och påminna mig om att vi alla är människor. Jag tycker det är hjärtlöst av mig att jag så sällan ger, men ögonkontakten och förståelsen är mitt sett att bekräfta vårt gemensamma människovärde. För samhället tror jag att det är viktigast; åtminstone vill jag tro det nu när jag sitter i köket och tuggar på min skinkmacka. Utan att tappa lusten till julmaten är det något jag bär med mig i bakhuvudet, något som gnager. De människor som lämnas ute när samhället fallerar ska inte förträngas, än mindre lagstiftas bort. Det är något att påminnas om och tänka på så här i juletid.
 
Med den här upplyftande texten tänkte jag önska alla en riktigt god jul, vilken situation man än befinner sig i. Hoppas ni får fira med de ni tycker om och att högtiden uppfyller alla förväntningar. GOD JUL!
 
 
 
// AGCH
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela