Reflektioner från gårdagen

Publicerad 2015-08-11 07:59:00 i Allmänt,

När jag skrev den text jag publicerade igår dök ett antal frågor upp. Vad gör till exempel synen på "den andre" på en så grundläggande och basal lista vid sidan av insamlande och fördelning av resurser? Borde inte något som girighet kanske ta över den platsen? Tanken slog mig, men istället för att skriva om texten tänkte jag en vända till. Om vi helt bortser från girighet skulle förmodligen synen på "den andre" se helt annorlunda ut. Men girighet är, och det är jag helt övertygad om, en djupare rotad mänsklig egenskap än att dela in människor i vänner och fiender. Det är också en väldigt mänsklig egenskap som förmodligen varit ganska hjälpsam för våra hjärnor genom årtusenden, men jämfört med girigheten finns det en viktig skillnad. Medan girigheten har svårt att se tydliga gränser är det lättare att manipulera vem man ser som vän och vem som ses som fiende. Genom sunt förnuft, kunskap och nyfikenhet tror jag, positiv som jag är, att människan trots allt kan lägga denna gruppindelning åt sidan, eller i varje fall lyfta bort värderingarna från de olika parterna.
 
Allting är relativt heter det i det ganska enfaldiga ordspråk som ganska ofta hörs lite varstans. Men trots att det visst finns mycket som inte alls är relativt har människan genom historien ofta mätt sina tillgångar i en jämförelse med andra. Det har bidragit till en tävling om makt och resurser som inte blir lättare av att vi de senaste åtminstone femhundra åren haft en varierande grad av marknadsekonomi. Här skulle återigen girigheten kunna ta synen på den andres plats, men också här tänker jag ungefär som ovan. Det är lättare att förändra synen på "den andre" och om det lyckas till det bättre skulle det i viss mån kunna kompensera för de effekter som girighet får på fördelningen av resurser.
 
Om girighet diskuteras i samband med fördelning av resurser kommer vi snart in på ett nytt område. Vad är det för ekonomiskt system vi lever i som ger så otroligt mycket inflytande till girighet och primitivt "vi och dem"-tänkande? Att världsekonomin är en kapitalistisk marknadsekonomi håller i princip alla med om idag, så det behöver vi inte debattera om. Vilka följder den för med sig är dock mer omdebatterat.
 
Kort sammanfattat finns det enligt min uppfattning två fördelar och en nackdel med en kapitalistisk marknadsekonomi. Fördelarna är dels att fördelningen av varor och tjänster styrs på ett mycket effektivt och kostadseffektivt sätt efter utbud och efterfrågan, dels att ackumulering av kapital gör det möjligt att inte enbart driva en verksamhet utan också utvidga och utveckla den med investeringar i nya idéer och forskning. På så vis lyckas den kapitalistiska marknadsekonomin dels innefatta drivkrafter för utveckling och en mekanik för fördelning av det som produceras. Nackdelen är att det i spåren av idéutveckling och efterföljande vinstuttag döljer sig en ojämlikhet som som bara växer. För i det kapitalistiska systemet måste den som vill ha mer redan ha mycket. För att kunna få avkastning på en bra idé måste personen i fråga dels ha kunskap om sitt område men också pengar att investera. Och eftersom det krävs kapital för att samla mer kapital på hög (ackumulera) är det mycket svårt för en person som saknar materiella resurser att hävda sig. På så vis ges det fina förutsättningar för rika att bli rikare i ett kapitalistiskt system, samtidigt som de som inget har har dåliga utsikter att få mer.
 
När man planterar girigheten i denna typ av jord är det inte svårt att se vad som händer. Men vilken roll har då synen på "den andre" här? Borde inte synen på en annan människa liksom förblindas av föjligheten till ekonomisk vinst i ett visst sammanhang? Så kan det säkert vara, till viss del, men vi ser också hur världen genom rasism och imperialism genom historien missgynnat länder som ses som lägre stående. Hur Afrika behandlats som skräp sammtidigt som stora rikedomar utvunnits på kontinenten. Exakt hur djupt ingrodda rasistiska tankemönster påverkat handel och utvinning av resurser genom tiderna är svårt att mäta. Mycket av de grymheter som begåtts (och begås) och ojämlikhet som ännu finns kvar kan säkert läggas på girighetens bord men knappast allt.
 
Om det här ekonomiska systemet ger så stort spelrum åt så destruktiva krafter som girighet och rasism, borde vi då inte göra någonting åt det? Vilka är alternativen? Historiskt är det tyvärr svårt att på rak arm säga att någonting annat varit bättre. Olika typer av toppstyrd planekonomi har testats med resultat långt värre än kapitalistisk marknadsekonomi. Gisslet i sammanhanget är att makten i en sådan planekonomi är än mer koncentrerad än i en marknadsekonomi med kapitalistiska förtecken med den skillnaden att planekonomin inte lyckas fördela frukten av arbetet långt när lika effektivt. I längden har det lett till skev produktion och till slut kollaps, dels under sin egen inbygda byråkratiska tyngd och dels i konkurrens med en marknadsekonomi i ständig utveckling.
 
Intressant i sammanhanget är att i princip alla länder som på ett eller annat sätt anammat planekonomi varit diktaturer, vilket kan försvåra jämförbarheten något. Som koncept torde ändå planekonomin vara kortsiktig då det krävs en alldeles för stor byråkratisk maskin runt den för att effektivt styra den mot någon form av långsiktig utveckling. Kanske ligger framtidens förhoppningsvis något mer jämlika företag någonstans däremellan, som kooperativ i ursprunglig socialistisk anda på en fungerande marknad. Här skulle det kunna vara möjligt att låta marknaden på sitt smidiga vis fördela frukten av arbetet samtidigt som de som genererat den, alltså arbetarna tillsammans med övrig administration inom företaget, delar på vinsten. Detta skulle förmodligen sprida tillgångarna jämnare i samhället och på så vis ge fler människor mer inflytande. Det skulle i sin tur förmodligen inte minska girigheten men kanske skulle man tvingas se med lite annat ljus på männiksor utanför sin egen grupp. I en värld där fler har mer har också fler individer makt, och människor med makt tenderar att beaktas i högre utsträckning än människor utan.
 
Självklart skulle ett generellt kooperativt företagande inte lösa allt. Det skulle fortfarande bara vara de som redan har som kan få mer, även om det skulle krävas mindre för att komma in i systemet. Dessutom tycks det vara olidligt långt dit; jag skulle vilja vara med den dagen då en stämma på något stort börsnoterat bolag överlåter alla aktier till de anstälda...
 
Sammantaget tror jag alltså att handel med varor och tjänster är nästintill nödvändigt för att på ett effektivt sätt fördela resurserna i ett modert samhälle. Det kommer också behövas någon form av utjämningsmekanism, idag existerande i form av skatt, för att hjälpa upp de som det ekonomiska systemet lämnat utanför av olika anledningar. I förlängningen kommer systemet i sig också behöva bli jämlikare, då ojämlikhet göder både social oro och motsättningar mellan grupper. Och om människan ska leva och ha det bra måste hon hålla sams med sin granne. Med många grannar, i denna svåröverskådliga globala värld.
 
 
// AGCH
 
 

Den andre

Publicerad 2015-08-10 10:38:00 i Allmänt,

Det är ganska lätt att finna sig i den värld man lever i. Man ser en nyhetssändning och blir arg över något som inträffat, men när man sedan diskat och lagat mat är det mesta sig likt igen. Bilarna åker fortfarande utanför fönstret, träden är fortfarande gröna. Vad är egentligen problemet?

 

Förändringar i en stad med 20.000 invånare, i ett land med nio miljoner och i en värld med snart åtta miljarder går långsamt. Innan träden utanför mitt fönster dött och förmultnat kan människor ha blivit sparkade från sina jobb, äldres vård skurits ned och tiggare från länder som för oss är främmande kan ha setts som skräp på våra gator. Eller också har fler människor något vettigt att göra på dagarna, äldre får den vård de har rätt till (och har förtjänat) och fattigdom kanske inte längre ses som något som måste sopas under mattan. Kanske står till och med träden utanför fönstret kvar...

 

Vägen till det som idag är att betrakta som framtiden är inte rak. Det finns många frågor som måste besvaras på vägen, frågor som kommer ha avgörande betydelse för hur vår värld kommer se ut för kommande generationer. Utmaningarna bör kunna delas in i fyra huvudgrupper;

 

  1. Insamling och skapande av resurser, alltså skapande av förhoppningsvis goda samlade ekonomiska förutsättningar i samhället,

  2. Fördelning av arbetet samt fördelning av de resurser arbetet skapar, alltså hur vi på ett bra och rättvist sätt delar på de varor och tjänster som samhället genererar,

  3. Konsekvenser av förädling, det vill säga hur vi hanterar avfall, utsläpp och annat som inte nödvändigtvis verkar negativt för ekonomin på kort sikt men som med längre perspektiv med all säkerhet får stor inverkan på samhället,

  4. Synen på ”den andre”, alltså hur människor i en självdefinierad grupp ser på människor som av någon anledning anses stå utanför.

 

Punkt 1 och 2 är politisk skåpmat. För att kunna fördela resurser i ett samhälle måste resurser finnas att fördelas. Det gäller alltså dels att producera något att leva på, till exempel mat, virke till hus, ballonger till kalas och datorer för att betala räkningar, dels att fördela dessa resurser så att samhället och alla (eller vissa, beroende på vem du frågar) av dess medborgare mår bra. Här finns i framtiden stora utmaningar, både inom framskaffandet av resurser och fördelningen av dessa. Punkt 3 gäller miljön och det faktum att människan idag har mycket stor makt att påverka hur planeten hon lever på mår. Att planeten mår bra är en förutsättning för att en önskad mängd resurser ska kunna samlas in för fördelning bland medborgarna (och för att träden utanför fönstret ska leva). Mer om dessa tre mycket viktiga punkter blir det med största säkerhet senare, men nu ska jag uppehålla mig ett tag vid den sista.

 

Synen på ”den andre” har genom historien alltid varit aktuell som variabel i förhållanden samhällen och människor emellan. Om man sett en främmande part som vän eller fiende, som önskad eller oönskad, har varit skillnaden mellan god stämning och grannfejd, skillnaden mellan krig och fred. Idag är företeelsen inte mindre aktuell, tvärt om. Globaliseringen har bidragit till många fler möten mellan vitt skilda människor och kulturer. EU-migranter och svenska Thailandturister är två sidor av samma mynt; idag kan man resa för att få det bättre och då gör man det. Men i mötet med ”den andre” finns det strukturer av makt som gör att människor inte möts på lika villkor.

 

När svenskar åker till Thailand får de som de vill. När rumäner kommer till Sverige får de nästan ingenting. Denna krassa verklighet visar på en ojämlikhet inom mänskligheten som inte på något sätt går att motivera biologiskt. Det kan tyckas gammalmodigt att konstatera detta, men faktum är att vi förmodligen bör påminnas om detta ännu oftare. Vi människor har nämligen, delvis i mötet mellan människor, i synen på ”den andre”, lagt en mycket skev grund till fördelningen av samhällets resurser. Här har arbetsinsats inte lika stort värde som bakgrund, här har kläder och hudfärg större betydelse än kunskap och potential. Om vi framtiden vill skapa ett för alla drägligt samhälle måste någonting göras åt detta och det börjar i mötet med den enskilda människan. Men synen på ”den andre” påverkar inte bara fördelningen av befintliga resurser, utan också skapandet av nya.

 

Fred människor och länder emellan har alltid varit en förutsättning för livliga ekonomisk aktivitet. Handel på någorlunda lika villkor vet vi gynnar de allra flesta inblandade. Detta bör också gälla samspelet mellan individer. När ett samhälle och dess individer kollektivt betraktar ”den andre” som någonting sämre, kanske till och med icke önskvärt kan vi anta att detta står i vägen för utbyte och handel på lika villkor. I längden får detta ekonomiska och sociala konsekvenser för livskvalitén för den enskilde individen, också för den som har ett maktmässigt överläge i en relation.

 

Vi tar ett relevant exempel. När vi går förbi en människa som sitter utanför ICA med en kopp ser vi kanske personen i ögonen. Förmodligen hälsar vi inte heller, än mindre frågar vad personen behöver eller kan. Tankeexperimentet visar med all önskvärd tydlighet vilken syn vi har på den andre idag. Men vad går då vi i det privilegierade samhället miste om när vi vägrar se den andre? Jo, med stor sannolikhet kunde människan laga mat, men hade inga som helst resurser att starta den restaurang som skulle ökat vår valfrihet vid lunch. Kanske kunde rumänen laga bilar, dressera hundar eller knyta mattor men något utrymme för att utöva dessa kunskaper fanns inte. Konstateras kan att även om människor ses strikt som ekonomisk resurs bidrar fientligt inställda blickar på ”den andre”, ja till och med inga blickar alls, till ett stort slöseri på tillgångar. Och det skulle förvåna mig om vi inte hade mått bättre av att åtminstone se varann i ögonen, varifrån vi än kommer.

 

Det samhälle vi lever i sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Handel bedrivs med Kina, med USA, med Tyskland. Liksom konkurrensen om marknadsandelar är stor på de internationella arenorna är förhållandena på den svenska arbetsmarknaden bitvis tuffa. Men för att göra den globala och lokala konkurrensen mer rättvis måste vi människor emellan lägga undan fördomarna. Om handel och utbyte skapar välstånd, och öppenhet och tolerans skapar handel är det en tolerant inställning vi bör ha gentemot andra människor. Och i utbytet, fördelningen av resurserna, ska inte en negativ syn på ”den andre” få späda på de redan sneda maktstrukturer som finns. Både för att öka mängden utbyte och för att göra utbytet rättvisare.

 

Självklart skulle en mer öppen och tolerant syn på ”den andre” inte lösa alla problem med ojämlikhet som finns idag både globalt och lokalt, men det skulle ta oss en bit på väg. Det skulle också möjliggöra för samhället att i högre grad dra nytta av alla individers kunskap och potential, något som skulle öka den sammanlagda mängd resurser som finns att fördela. Kort sagt, en öppen och tolerant syn på människan är en utvecklingsvänlig syn på samhället.

 

// AGCH

Jag läste i tidningen...

Publicerad 2015-08-06 07:13:00 i Allmänt,

Jag läste i tidningen i morse,

att kriget i Syrien sedan länge var slut

Att svält var ett minne blott

Och klimatkrisen inte längre var akut

 

Jag läste i tidningen i morse,

att inget mer liv i onödan skulle offras

För kontroll över maktens korridorer

Borta vore imperialismens conquistadorer

 

Jag läste i tidningen i morse,

att flyktingar sågs som medmänniskor

Som på laglig väg kan bygga nytt liv

I ett Europa på väg fram med humana kliv

 

Och jag läste i tidningen i morse,

att tiggeri var ett accepterat uttryck för den värsta fattigdom,

att det var sprickor i samhället som skulle lagas

Att ingen längre tvangs utstå främlingsfientlighetens hårda dom

 

Men så stängde jag tidningen,

och kvar på bordet låg min orörda smörgås

Kvar i Syrien fanns det ohyggliga, ovärdiga våldet

Och kvar på våra gator fanns människor vars liv förgås

 

// AGCH

Äntligen sol!

Publicerad 2015-08-03 19:40:24 i Allmänt,

Det var länge sedan värme och ljus strömmade in genom balkongdörren och förgyllde det enda rummet i lägenheten, men nu var det alltså dags! Det var så länge sedan att jag nästan glömde gå ut och lapa den extra sol som dagen erbjudit, men som tur var tog jag mig själv till fånga. Två korta promenader har det blivit och en hel del tid på balkongen. Att vädret påverkar humöret är ju väl känt men att det är sådan skillnad är faktiskt förvånansvärt. Placeboeffekten gör sig säkert påmind här, så effektfullt kan det inte vara även om känslan är tydlig.
 
Samtidigt som längtan till plugget nu gör sig påmind allt oftare kommer också höstkänslan allt närmre. Nu fick den sig en törn just denna dag men annars har det grå vädret nästan frambringat önskningar om färgglada löv och varm choklad. Jag har alltid tänkt att sommaren ligger mig närmre om hjärtat än den efterföljande årstiden, men efter en sommar som denna tror jag faktiskt att jag håller på att ändra åsikt. Hösten är så kravlös. Vädret är aldrig så "bra" att man måste vara ute, dagen aldrig så lång att det inte går att lägga sig tidigt om man är trött. Dessutom är det ju så att det alltid finns något att göra om höstarna för mig, varesig det är skola eller jobb och ärlig talat trivs jag väldigt bra med att ha någon större uppgift i livet. När man nu varit ledig i en massa veckor ska det bli skönt att få schemat tillbaka. Det är hösten som ska ge mig detta.
 
Trots denna längtan till något regelbundet att göra njuter jag av ledigheten varje dag. Idag har jag bakat bröd, något av en favoritsyssla och som sagt gått två små promenader. Så här tar sig de flesta dagarna fram, en cykeltur här, en promenad där och träffa kompisar och familj då och då. När jag inte har något att göra tar jag mig det och eftersom jag har Sara har jag inte känt mig ensam en enda gång i sommar. Sammantaget jag sommaren hittills varit mycket givande även om allt inte går som man tänkt sig. Till exempel har jag inte tecknat och målat riktigt så mycket som jag planerade, något jag kanske önskar jag gjort. Men vanans makt är stor och har man plockat fram gejerna en gång i månaden innan är det inte lätt att helt plötsligt göra det en gång per dag. Den mänskliga hjärnan har sina begränsningar när det gäller snabba förändringar... Med den insikten grämer jag mig inte det minsta över hur jag spenderar min tid, jag vilar mitt sinne med intjänad ledighet och det är jag nöjd med.
 
Känslan är att det inte var så länge sedan jag skrev men den stämmer inte. Mer än en månad låtar knappt försvarbart om jag inte haft en liten fin grön skrivbok att föra lite sommardagbok i. Det är stor skillnad på att enbart skriva till sig själv och för hand och att skriva på bloggen och i datorn. I sommar har syftet med skrivandet varit att dokumentera min egen sommar för mitt egna bruk och då kändes det helt naturligt att göra det i annan form än den bloggen erbjuder. Även om jag sällan skriver om så privata ämnen att det inte går att blogga om det finns det en helt annan integritet mellan två pärmar.
 
Hoppas ni haft det riktigt bra hittills i sommar!
 
 
// AGCH
 
 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela