En glada lärkors helg

Publicerad 2014-05-12 09:27:25 i Allmänt,

Det finns de dagar man dröjer sig kvar i. Dagar som etsar sig fast på näthinnan och vägrar glömmas bort trots att tiden går dagen sedan länge är passerad. Den här helgen, lördagen och söndagen den 10:e och 11:e maj, kommer för mig bli sådana dagar.
 
Det finns fisketurer som är som nästan alla andra. Två timmar i en båt, en stilla sjö, skogens spegel i vattenytan. Lugnet har lagt sig över livet, kanske endast brutet av något napp eller två. Sedan finns det andra fisketurer, och det var en sådan som infann sig i helgen. Jag minns när med eget drag fångade min första gädda. Det var en solig dag och på en ganska billig spinnare högg en ganska liten gädda. Men storlek, det är helt ovidkommande för första gäddan. Första gäddan är något mycket speciellt. Känslan som infinner sig kan nog närmast beskrivas som nyfiken extas och förundran; fisken kommer liksom ur en annan värld och processen in i den mänskliga är kanske längre än man kan tro. Vägen dit kantas av skratt, stolthet, nyfikna blickar och inte minst skakiga ben. Och även om det denna gången inte var jag som fick fisken kan jag ändå känna samma känslor, samma intryck över fenomenet.
     Klockan var nog 17.30 när vi på lördagen begav oss ut på sjön. Sara med ett spö, jag med ett annat. Efter att ha rott drag på vägen bort till kanalens utlopp firades ankaret ner så att båten låg kanske 25-30 meter utanför vassruggen, ganska perfekt för att kunna fiska på större delen av det grunda område där fisken ofta lurar. Napp direkt. En liten abborre på mitt spö, ändå tillräckligt stor för att smaka fint efter fem minuter i en stekpanna med smör. Inte långt därefter kastar Sara ut, in i viken. Efter några sekunder blir det tydligt att det sitter något på kroken som drar i spöt, spänningen stiger. En kort fight senare ger gäddan upp och visar sig i ytan nära båten. Sara för gäddan mot båtkanten och hennes medsittare lyfter upp den över kanten, till säkerheten. Nu kan jag bara tala för mig själv, men känslan som är i luften just efter att någon fångat sin första gädda, den är minst sagt speciell. Speciell på det viset att det finns ingenting annat som jag upplevt som känns likadant. Den andas stolthet, nyfikenhet och barnslighet på något sätt. Detta är ingen negativ barnslighet, tvärt om. Alla masker man som vuxen kan tänkas inta faller bort och kvar blir den förundran, den glädje som tyvärr främst förknippas med ett barns tindrande ögon (denna egenskap att förundras över livet och dess skepnader borde också vuxna i fler situationer kunna unna sig, den gör verkligen gott!). Med en av de största cirkus 1,3-kilosgäddan världen skådat var dagen räddad. För det är faktiskt så, att den första gäddan endast med en mycket liten skara undantag förblir den största, till känsla och intryck. Att för första gången besegra insjöns toppredator, det är inte illa! Och att få vara med om detta, som fiskeintresserad och framförallt som vän, det är inte så pjåkigt det heller ska ni veta. Trots den mängd gäddor jag fångat under mina 19 år i livet var jag fortfarande lite skakig i benen flera timmar efter att fisken kommit upp i båten!
     Frukost på sängen, fika och gott sällskap hör födelsedagar till, något som söndagen i allra högsta grad bjöd på. Presenter blev det förstås en del av också, och riktigt fina sådana! Ibland kan jag tycka det blir för mycket prylar, men i år överträffade presenterna sig själva. En skiva med den amerikansk-irländska bandet Flogging Molly följdes av en jättefin kudde med en Krabby på och pokemonkort från Erik, en inför utflytten önskad stavmixer (jag ska dock inte flytta än), godsaker från olika håll, ett presentkort på mitt favoritfik och en blomma. Den svårtoppade listan toppades av Sara med biljetter till en koncert på Liseberg med redan nämnda band, Flogging Molly! Livespelningar i allmänhet är bland det roligaste som finns, och inte blir det sämre av att det är ett av mina absoluta favoritband som spelar!
     Vid 11 fikade vår familj och delar av släkten med glasstårta och kaffe, en mycket god kombination måste jag säga. Efter fikat tog Sara och jag en promenad, en välbehövlig sådan efter en stillasittande förmiddag. Det är något visst med promenader på våren. Löven skiftar i olika späda, ljusgröna nyanser och solen som vid tillfället faktiskt sken, lyste upp miljön med sitt friska och rena ljus. Addera fågelsången och hagarnas lite sagolika utseende med sina små kullar, stenrösen, buskar och ekar och den kryddiga soppan blir svår att överträffa! Dagen fortsked sedan med gäddlunch (självklart ska fiskaren själv äta av sin förstfångade gädda!) och lite ströaktiviteter på eftermiddagen. Vid 18 körde jag Sara till bussen och åkte hem och lagade mat med kompisgänget som snart anlände. En härlig kväll med biljardturnering och småprat avrundade en myckekt bra födelsedag värd att minnas!
    
Dagar som dessa två triggar många tankar i mitt huvud. Nu är jag inte ensam om att omgärdas av människor som vill väl och gör gott, men jag kan inte låta bli att känna mig tacksam över det faktum att jag hamnat där jag är. Att ha vänner som uppmärksammar en, en familj som bryr sig om en, det är fint. Och att få tillbringa sin födelsedag med en person som du Sara, glad, klok och förståndig, det ger en redan god helg ytterligare en dimension, en nyans som skänker perfektion till tavlan som redan var ett mästerverk!
 
Det här är det första jag skriver på bloggen i år, tro det eller ej. Tyvärr, därför att ströskrivande är roligt och givande. Men oftast kommer skolan i vägen, denna ständigt närvarande del i en halvmotiverad gymnasists vardag. Jag vet inte hur många sidor jag skrivit under dessa tre år, det vill jag nog inte veta heller för den delen. Vad jag dock vet är att när jag slutat skolan och tagit studenten är jag fri att skriva vad jag vill, utan press på prestation, kvalitet och måluppfyllelse. Med det kommer förmodligen lusten att skriva tillbaka och det blir mer berättelser, reflektioner och kanske också bloggande, vem vet? För nu nöjer jag mig dock med att tacka alla inblandade för den underbara helg som varit, tack för presenter och tack för omtanke!
 
// AGCH

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela