Så fort det går...

Publicerad 2013-04-29 19:53:00 i Allmänt,

Med inte så många veckor kvar på terminen gäller det att ligga i, nu bör man inte hamna efter alltför mycket i skolan. Tiden för att hinna ikapp rinner iväg med en inte obetydlig hastighet... Därför är det också mycket att göra, förberedelser inför nationella prov, inlämningar och så vidare. Hittills har det väl inte gått jättebra prestationsmässigt på de prov vi haft, men jag är nöjd bara med att få det gjort. Jag har nog inte varit så omotiverad och trött på skolan som jag är nu så det är bara att gå igenom och sedan är det som tur är lov. Det betyder i och för sig inte ledighet, men en helt annan typ av jobb än det i skolan och det ser jag fram emot.
 
Idag presenterades en utredning som berör reglerna kring svenskt medborgarskap. Den berör ett flertal områden, men det jag tänkte ta upp är ett förslag som säger att barn födda i Sverige ska ha rätt till medborgarskap. Det har de inte automatiskt idag, utan det är föräldrarnas medborgarskap som avgör. Förändringen tycker jag är mycket välkommen. Även om det inte är jättestor skillnad mellan att ha permanent uppehållstillstånd och vara medborgare så finns det ändå vissa skillnader. Jag tror det kan vara till hjälp i uppväxten då  barn behöver trygghet och stabilitet, här är ju medborgarskapet det ting som skänker mest stabilitet och tydligast rättigheter. Utredningen föreslår att detta endast ska gälla barn till föräldrar med permanent uppehållstillstånd, vilket jag känner mig väldigt kluven till. Vid en första tanke tycker jag det ska gälla alla barn, för så unga människor är ju en trygg och stabil uppväxt jätteviktigt och borde vara ett överordnat syfte. Baksidan skulle ju vara om människor som inte fått uppehållstillstånd skulle skaffa barn för att på det viset förhindra en utvisning. Det känns som en väldigt absurd tanke som jag inte vill tänka men nu gjorde jag det i alla fall. Man vill ju inte växa upp i vetskapen att man finns till bara för att föräldrarna ville stanna i ett land, även om så klart viljan att undvika hot, krig och konflikter i sin del av vrlden är stor. Jag skulle helst se att i princip alla fick stanna, man flyr inte runt halva jorden för allt man äger och lite till utan anledning. Då hade det här inte varit ett problem, men nu ser det ju inte den svenska migrationspolitiken ut så... Hur som helst, förslaget verkar vara ett litet steg i rätt riktning i alla fall!
 
Ha det så bra!
 
// AGCH

Fullt upp i skolan men hoppas kunna skriva snart

Publicerad 2013-04-22 12:19:11 i Allmänt,

Helgen har varit helt okej tycker jag, ganska bra utbildning och så men det mesta folket på Amnesty är tyvärr inte riktigt av min typ. LIte väl peppiga och uppmuntrande/uppmanande för att jag ska känna mig hemma i det sammanhanget. Men samtidigt vill jag ju göra något för att kanske kunna påverka värlen till det bättre, jag vet dock inte hur jag ska göra annars.
     Hoppas er helg har varit bra!
 
// AGCH

Sista inlägget innan avresan

Publicerad 2013-04-19 14:31:14 i Allmänt,

Om ett par timmar, två ungefär, går tåget mot Herrjunga där vi sedan byter för vidare färd mot Stockholm. Härligt att det är tåg som gäller, det är bland det mysigaste färdmedel som finns att tillgå tycker jag personligen. Kanske är färja lite bättre men tåg är ändå jättemysigt. Innan vi far ska jag kolla upp lite mer detaljer kring boendet och förbereda vägbeskrivningar med mera. Kanske borde jag gjort det tidigare, men nu är det som det är. Jag har faktiskt nästan fyra timmar utan lektioner på eftermiddagen som ajg kan utnyttja till detta ändamål.
 
Polisen i Boston (Massachusetts, USA) och FBI har sedan bombningarna mot stadens maraton för ett par dagar sedan letat efter skyldiga. I natt greps den ena av två misstänkta efter en kraftig eldstrid. Den misstänkte fördes till sjukhus med svåra skador men avled sedan av skadorna. Det gjorde också en polisman som deltog i aktionen. Den andra efterlyste är fortfarande på fri fot i staden, förmodligen inom ett område av 20 kvarter som efter nattens kraftiga konfrontation stängts av.
     Att jag skriver detta nu är inte för att dådet var det största på långe vilket det inte var. Det finns betydligt värre saker som händer på andra platser i världen, i Irak och Afghanistan till exempel, som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än detta. Normalt sett hade jag nog inte skrivit mer om det, men nu var det Boston som drabbades. Då undrar ni kanske vad det är för speciellt med Boston? Nähe inte det... ;) Jag har vad jag vet inga kopplingar till staden förrutom det faktum att jag lyssnar så mycket på Dropkick Murphys. Många av deras sånger har kopplingar till staden och de som grupp är väldigt knutna till staden. Det gör också förstås att jag tar upp lite sånt också och tillsammans med lite facebookskriverier från deras sida innebär det att det "träffade" mig lite hårdare än om det skulle varit någon annan stad.
     Det är intressant att se hur man själv påverkas av vad omgivningen tycker och tänker. I det här fallet är det ju mer eller mindre självvalt, men det är det inte alltid. Faktum är att jag också tagit till mig av västlig massmedias fokus på sin egen del av världen vilket jag inte gillar och tycker är lite läskigt. Man reagerar inte på samma sätt inför en bilbomb i Irak som om samma sak hade hänt i London. Det här innebär en del problem. Trots det oerhörda intresse och spaltmeter text som ett terrorattentat i Väst genererar är det mänskliga lidandet lika stort om inte större i andra delar av världen (tänker på levnadsstandard i allmänhet, tillgången till bra sjukvård i synnerhet). Egentligen borde lika lidande mötas av lika uppmärksamhet och skriverier kan man ju tycka, men så är som bekant inte fallet. Istället verkar pressen styras av vinstintressen, i tidningsvärlden gäller det inte sällan att sälga så många lösnummer som möjligt eller öka mängden läsare för att få annonsintäkter och så vidare. Samma princip gäller i stor också resten av mediasektorn (TV och till viss del radio).
     Tyvärr är det inte så lätt att man ensamt kan skylla den sneda nyhetsbevakningen på medieaktörerna. Det är ju trots allt så att det är vi konsumenter som köper tidningar, tittar och betalar för TV och så vidare. De vinstdrivande mediebolagen är ju inte dummare än att de tillhandahåller det vi konsumenter vill ha och uppenbarligen vill vi inte höra eller läsa om bilbomber i Mellanöstern sju dagar i veckan. Det här i sig tycker jag är sorgligt, hur kan en ny bantningskur få mer utrymme i en tidning än ett dåd av terror bara för att det hände utanför det som här kallas Västvärlden? Det här gäller inte alltid och inte alla tidningar, men exempel finns det trots allt.
     Nu är det heller inte så att det bara ligger på konsumenternas konto att mediebevakningen ser ut som den gör. Som jag tidigare nämnde påverkas vi alla av vad omvärlden gör och tycker. När vi väl köpt Expressen får det som står i betydelse för oss, det blir en liten om än maktfaktor. Följaktligen kan till exempel tidningar bidra till att öka samhällsengagemanget för en viss från, liksom de kan bidra till att döda en annan. Är det konstigt att tidningar med en bantningskur sälger när tidningen i fråga tidigare prioriterat detta över nyheter av viktigare karaktär och därmed sänt signalen att det är viktigare? Nej, det är det inte.
     Vad ska nu detta koka ned till? Anta att nyheter och berättelser från olika delar av vår omgivning har ett annat syfte än att bara ge information eller vara något att läsa på morgonen till kaffet. Anta att nyheter är en typ av budskap man kan reagera på, en källa till kunskap, till information vi kan agera för eller emot. Jag vet inte i vilken omfattning människor tänker så här, inte mycket skulle jag gissa på, men det är å andra sidan inte konstigt med tanke på hur stora delar av nyhetsförmedlingen ser ut idag.
     På lång sikt har nyheterna kapacitet att inta en större roll än bara "underhållning". Det skulle kunna bli kanal som driver många fler människor än idag till engagemang, till att hjälpa varandra där det behövs. Efter jordbävningen på Haiti 2010 såg vi hur stora möjligheter här finns, vad mycket nyhetsrapportering kan göra (med tanke på hur mycket pengar som samlades in och så vidare). För att det här ska ske krävs en rapportering som är någorlunda rättvis och kvalitativ. Till viss del är den det idag, den finns det exempel på, men när så mycket skrivs om ett attentat i Boston som tog tre människors liv och en bilbomb med 20 döda i Irak knappt får en notis, då inser man att förutsättningarna inte riktigt finns för att ovanstående scenario ska inträffa.
     Vi alla är en del av det samhälle vi lever i. Vi alla påverkas av samhället samtidigt som vi påverkar hur samhället ser ut. Även om nyhetsrapporteing förstås är en liten dela av de stora sammanhangen har den ändå en roll, en roll som jag önskar kunde spelas lite bättre än den idag gör. Om inte annat för att göra människor i andra delar än Väst lite rättvisa. 
 
Det blev en lång utläggning det, vilket i och för sig är bra för det blir nog inte så mycket bloggande från Stockholm. Hoppas texten kan räcka ett tag alltså. Nu är det ju för övrigt fredag, vilket är väldigt skönt även om jag inte lär få så mycket vila under helgen. Förhoppningsvis har jag lugna rumskompisar så man får sova och vila ut lite, det skulle vara skönt.
     Hoppas ni haft en jättefin vecka och att det fortsätter på det spåret. Njut av fredagskänslan och ha det så bra!
 
// AGCH

Äntligen är bloggen sparad på hårddisk!

Publicerad 2013-04-18 18:54:05 i Allmänt,

Redan när jag hade tänkt lägga ned bloggen i slutet av maj förra året ville jag kopiera bloggen för att inte gå miste om allt jättehärligt och viktigt för mig som finns här. Minnen, upplevelser med mera. Tyvärr drog det ut på tiden, men nu tog jag mig äntligen tid att fixa till det. Och tänk så mycket man skrivit här under dessa två år och fem månader! När jag tittade ner i nederkanten på dokumentet fick jag en smärre chock: under denna tid har jag skrivit 121 600 ord som i dokumentet fördelats över 275 sidor. Tänka sig! Nu ångrar jag inte längre en sekund att jag behöll den gamla bloggen. Det är kul att ha allt på samma ställe, kunna gå tillbaka och läsa om dagar man annars tappat bort och som fått glida ut i minnets suddiga periferi. Eller varför inte se hur ens språk och språkanvändning förändrats över tid, eller hur politiska åsikter förändrats? Nej, jag ångrar mig inte en sekund.
 
 

Mot huvudstaden imorgon

Publicerad 2013-04-18 09:38:00 i Allmänt,

Det blir mycket storstadsresande för mig nu, mer än någonsin faktiskt. Nu säger det i och för sig mer om mina resvanor än mängden resor, men ändå två huvudstäder på tre veckor är inte alltför vanligt. Inte för mig i alla fall... Hur som helst, imorgon fredag åker jag till Stockholm på en tvådagars utbildning på Amnesty internationals högkvarter. Utbildningen ska handla om läget för mänskliga rättigheter och liknande i Egypten, schemat ser intressant ut och så vidare. Följaktligen ser det ut att kunna bli en rolig helg, förhoppningsvis inspirerande och lärorikt också.
 
Här en kort liten sång, en väldigt fin sådan faktiskt.
 
 
Ha det så väldigt gott!
 
// AGCH

Inga längre texter nu (eller..?)

Publicerad 2013-04-16 21:12:00 i Allmänt,

Skolan är som den är, det vet ni ju. Och när det nu ligger till så kan jag inte prioritera bort den för bloggen även om jag ofta önskar jag skulle kunna det. Som jag saknar att skriva utan att det ska bedömmas och värderas, synas och ges kommentarer och kritik (kommentarer från lärare menar jag, ni får jättegärna kommentera!). Positiv eller negativ, just nu spelar det ingen roll för mig. På något sätt blir bloggen än viktigare när det känns så, det blir det ställe som gör att man ändå kan skriva utan att det blir konstigt. Lite synd är det då också att den måste prioriteras bort för skolan men så är det.
 
För att snabbt gå igenom nyhetsläget;
 
Igår sprängdes två bomber i anslutning till målgången i Boston marathon. FBI har ingen aning om vem som kan ha gjort det eller varför. Men terrorism är ju inte logisk, om man inte ser "döda och skada så många som möjligt och väck uppståndelse och skräck" som logik. Jag har försökt förstå varför människor agerar och varför men på något sätt känns det som att man får ge upp ibland. Här var det inget högt torn som rasade, inget monument som föll. Bara döda och skadade. Visserligen händer det varje dag i Syrien, Afghanistan och Irak men jag ska inte säga att jag förstår det mer för det. Visst, det finns teorier som säkert kan vara en del av en förklaring men för mig för blir det på något sätt oåtkomligt. Kanske är jag uppvuxen i ett alldeles för säker miljö i ett alldeles för säkert land för att till fullo ta till mig sånt här.
 
Hela veckan har det här i Sverige debatterats huruvida Omar Mustafa ska kunna sitta kvar i socialdemokraternas partistyrelse eller inte. Det visade sig att han inte kunde det och efter bara en vecka på posten fick han motvilligt avgå. Bakgrunden för hela diskussionen kretsar kring att personen i fråga ska ha bjudit in folk med antisemitiska (judefientliga) åsikter till att tala på evenemang han hållit i. En strid tröm av inlägg i debatten av typen "socialdemokraterna kan inte stå för antisemitism" tvingade socialdemokraterna att peta honom. Då plötsligt svängde hela debatten och alla talade om islamofobin som hade tvingat Omar att avgå. Socialdemokratiska demonstranter framför socialdemokraternas högkvarter i Stockholm som kräver ursäkt av partiledningen, medierna följer efter och så är det igång. Stackars socialdemokrater, när alla tycker de gjort fel vänder de kappan efter vinden bara för att upptäcka att alla plötsligt bytt åsikt. Och så Ekots allt mer enfaldiga reportrar som försöker pressa Carin Jämtin (S:s partisekreterare) på en ursäkt med motiveringen att det är "en mycket central fråga" (om han är värd en ursäkt eller inte tänker jag inte lägga mig i, jag vet inte om någon över huvud taget vet det). För mig är det centrala i detta sammanhang socialdemokraternas interna valsystem, eller islamofobin som de facto finns också i Sverige, eller varför det blir ett väldigt rabalder varje gång just socialdemokraterna eventuellt gör fel? Det har nämligen sedan visat sig att också företrädare för regeringen bjudit in samma talare som Omar gjorde, men det verkar det inte vara någon som bryr sig om. Det är snarare så att det avgjorde hela saken till Omars fördel, helt plötsligt var knappt föreläsarna antisemiter längre utan helt okej typer. Jag förstår mig inte på det här...
 
Sedan har också valet efter Hugo Chavez död i Venezuela lett till protester och ett hundratal gripanden och några skadade samt anklagelser om valfusk, EU röstade mot ett förslag som skulle göra utsläppsrätter och därmed koldioxisutsläpp dyrare, Iran och Pakistan har drabbats av en kraftig jordbävning som som tur är inte verkat skörda så många liv och i Sverige visar en undersökning från SOM-institutet att en klar majoritet av svenskar också från olika socioekonomiska bakgrunder är emot vinster tagna ur verksamheter finansierade av skattepengar.
 
Det här blev längre än tänkt, men nu är det som det är. Hoppas ni mår bra och att det så förblir under lång tid framöver!
 
// AGCH
 

Vårtecken (med lite mera)

Publicerad 2013-04-15 01:12:00 i Allmänt,

 
 
 
 
 
 
 
 
De säger ju att en bild säger mer än tusen ord, så då hoppas jag denna gång att ett antal bilder kan räcka. Skrivhumöret lämnade jag nog i skolan tillsammans med läsditot och lite annat... De första fem bilderna är från en promenad jag gick igår (söndag) eftermiddag/kväll och de övriga två är tagna i förrgår respektive igår. Härligt med lite vårtecken äntligen!
 
// AGCH

Våga vägra konservburkssoppa

Publicerad 2013-04-12 15:21:00 i Allmänt,

Hemma från skolan som jag är idag skulle lunchen intas i vårt eget kök. Och mamma, som fixar med sitt lilla företag och inte alltid tycker det är jättekul att laga mat, hade köpt en plåtburk fylld med köttsoppa. Förutom att en del konserver har visat sig kunna innehålla något gift som jag inte minns namnet på har jag i allmänhet inget emot dessa - så länge jag själv slipper äta dem. Generellt har jag inga bra erfarenheter av konserver, smaklöst och en känsla av konstgjort är mer regel än undantag tycker jag. Mitt motstånd mot dessa gjorde idag att jag fick laga lunchen själv och det klagar inte jag över. Det är kul att laga mat!
 
 
Idag blev det rårakor med morötter och bacon i, något av det enklaste och godaste man kan göra. Det är simpelt, skala och riv ungefär lika mängd morötter och potatis (till två personer ca 4 morötter och 3 potatisar beroende på storlek på råvarorna och hunger hos de som ska äta) samt ungefär 1/2-1 gul lök. Det sista glömde jag idag, men kommer man ihåg det bidrar löken med en fin sötma som ytterligare förhöjer smakupplevelsen. Jag tycker potatisen bör rivas något grövre än morötterna, då blir de härligt knapriga och goda samtidigt som morötterna håller samman alltihopa till sammans med äggen. Hur som helst, blanda sedan samman de rivna ingredienser i en bunke och skär ner bacon/fläsk som med fördel kan förstekas lite innan då man ju inte vill ha griskött rått när man äter det. Man vet ju aldrig vad som finns i (och denna gång ingen anspelning på häst)... Tillsätt sedan 1-3 ägg beroende på hur mycket man önskar göra, salta och peppra. Förutom lite god sälta bidrar också saltet med att binda lite vätska vilket är bra då det kan bli en hel del sånt av de rivna råvarorna. Idag hade jag två ägg i. Äggen gör så att allt hålls samman i pannan när det ska stekas så det inte blir så poröst och fallar isär. Om man vill ta bort mycket av vätskan innan man börjar steka bör man komma ihåg att göra det innan man lägger i äggen, annars åker ju äggen med resten av vätskan och dess ihopbindande effekt avtar. Kanske med trasiga rårakor som följd och det vore ju synd. Alla pannkaksstekare vet hur jobbigt det är när det inte blir som man tänkt sig på denna punkt!
     Sedan är det dags för stekning. Ganska bra med smör i pannan, medel till medelhög värme (mellan 5 och 8 på 12-graderad spis, men det kan nog variera mellan olika spisar också) om man vill ha det knapriga ytterhölje jag gillar och sedan är det bara att köra igång. Ta lite i taget ur bunken, krama ur så mycket vätska det går med händerna och forma det till biffar som sedan läggs direkt ner i pannan. Tryck till biffarna något så de blir lite tunnare, det går då snabbare att få dem genomstekta och samtidigt lagom knapriga på utsidan. Se till att stekpannan är varm innan så går det lite enklare. Jag tycker man ser ganska tydligt när det är dags att vända dem och när de är klara, de skiftar nämligen lite färg där de är tillagade. Har du dessutom förstekt fläsket (eller inte har något sådant alls i, det går också) kan du tjuva lite här, jag tycker inte det gör något för smaken om man missar lite på denna punkt. Om vilja finns kan de färdiga rårakorna sedan kryddas i efterhand och/eller direkt ätas tillsammans med rårörda lingon och ett glas mjölt. Mycket gott!
     Förstås kan ingredienserna också varieras efter tycke och smak, men jag gillar enkelheten i kombinationen motötter - potatis, de kompletterar varandra bra och smakar så gott redan från början. Om ni vill testa kan ni ju kolla efter recept i kokbok eller på internet också, det jag gjorde idag var by heart, så att säga. Jag tror aldrig jag använt recept till det här.
 
 
Nu ska det bli skönt med helg och vila så kanske förkylningen och huvudvärken släpper också. Hoppas ni haft en bra vecka och kommer ha en minst lika bra helg, och njut av fredagskänslan!
 
// AGCH

Vi och alla människoöden

Publicerad 2013-04-09 18:48:13 i Allmänt,

De få tunna moln som prydde den i övrigt likt havet blå himlen genomskars med enkelhet av solens värmande strålar och lyste upp tillvaron precis på sätt som önskas av en vårdag. Men i bussen fanns slöjor som inte lät släppa in något ljus.

En efter en steg de in i bussen, förmodligen sjuksköterskor, kanske någon läkare, kanske någon som behandlats av läkaren. Och en människa, som med tom blick såg sig omkring och valde platsen jämte honom. En snyftning. Ännu en. Förkylning kanske, det är inte alltför ovanligt i dessa tider. Men det låg något över snyftningarna som en förkylning inte bär med sig, en smärta och sorg som de flesta virus inte delar med sig av. Och ögonen, det syntes i ögonen. Gamla, äldre än kroppen, och blodsprängda. Hon rättade till väskan vid sina fötter och vände snabbt blicken mot armbandsuret på höger handled. Tillbaka igen, blicken riktad rakt fram. Ännu ett par snyftningar.
       Han letar efter hennes blick i periferin. Något skamset, han förstod mycket väl att något inte stod rätt till.
       Ur hennes ficka gled en gammal mobiltelefon upp. En kontakt bläddrades fram, grön telefon och väntan. Inget svar. Telefonen lades ned igen men kom nästan lika fort upp igen. En sansad desperation kändes i luften, samma kontakt försökte nås men också denna gång utan resultat.
       Man ska inte störa människor. Speciellt inte människor med personliga problem, problem som andra inte har att göra med. Det måste finnas skäl att blanda sig i, inte går det att bara ta kontakt. Här slog hans spärr till, inte går det att prata med denna människa? Tankarna snurrade.
       Hennes händer sökte sig tillsynes utan eftertanke ned i väskan och fiskade upp ett vårnummer av tidningen Amelia. Ögonen sökte snabbt av sidorna, den ena efter den andra likt ett barn som bläddrar igenom en tjocksidig bilderbok för tredje gången. Ingen läsning, ingen ansträngning, bara hålla ögonen sysselsatta. Tio minuter senare var nästan hela tidningen, närmare 100 sidor, avklarad och den gled ner i väskan igen. Och ögonen var fortfarande lika tomma på intryck.
       Kan det vara så här det känns att sitta jämte en främling som just mist en nära bekant, en släkting, en livsfrände? Tryckt, tungt och samtidigt hjälplöst. Kan man inte göra något? Ett ord, en fika vad som helst? Det är jobbigt, det tär på själen att vara så nära men samtidigt på ett så stort avstånd från människan och lidandet. Men han kunde, ville kanske inte, säga något.
       Med tio minuter kvar på sin bussresa tog hon upp sitt laddkort för att vara redo vid avstigningen i Ulricehamn. Kanske inte för att det var nödvändigt, men för att få hålla i något, röra vid det. Händer och hjärna behöver stimulans, beröring, när något så oförklarligt drabbar människan. Något konkret att ta i, en fast punkt i tillvaron.
       Vilka vitt skilda människoöden man möter varje dag, utan att lägga märke till dem. Vilken mängd problem, kval, sorger, lycka, glädje, kärlek man varje dag möter utan att ens ägna det en tanke. Det är faktiskt tur att man inte behöver bry sig om allt, att man kan låta andra gå för att ibland ägna sig själv lite uppmärksamhet. Skamligt dock, att man inte kan ägna en enda till synes ledsen människa ett ord, en inbjudande gest. Det må vara en främling, men ändå en människa med likadant kött och blod som alla vi andra.
       Utan ett ord sagt skildes hon och han åt när bussens dörrar gick upp på slutstationen.

De lätta molnen på himlen över Stora torget i Ulricehamn var inga problem för solens varma strålar att bryta igenom. Alla möter vi olika människoöden varje dag, vi kan inte bry oss om dem alla. Idag kunde han inte det. Trots en tankspridd och något underlig bussresa smakade nog kanelbullen på Torgstallet lika gott, solen värmde lika skönt.
 
// AGCH

Sista lovdagen

Publicerad 2013-04-07 13:20:33 i Allmänt,

Och för en gångs skull känns det faktiskt inte helt outhärdligt att gå tillbaka till skollivet igen! Det har varit ett väldigt bra lov, ovanligt bra för att vara ett av mina. Danmarksresan är garanterat en stor orsak till detta, kontrasten mot skolan och plugget var på denna punkt enorm vilket inte gör något. Sedan har det ju inte varit dåligt väder varken i Danmark eller Sverige vilket ju också hjälper till. Sedan var jag på avslutningslagfest med innebandylaget igår kväll vilket också var trevligt. Det var femkamp (som blev fyrkamp när alla tyckte det var för kallt när det bara var en gren kvar), god mat och härligt småprat efteråt. Dessutom fick jag två utmärkelser, årets träningsvillige samt årets utveckling vilket kändes väldigt bra. Jag har verkligen utvecklat mitt spel mycket under säsongen så det var ingen jätteöveraskning men lite smickrande ändå. Kul med lite cred! På något sätt känns det dock som om träningsutmärkelsen ligger närmare hjärtat, den speglar hur jag vill vara som lagspelare och att man ställer upp för laget, det är viktigt för mig. Är man med i ett lag ger man 100 %, så är det bara. Ingen är perfekt och ibland har man dåliga dagar, visst, men försöka går alltid.
 
I eftermiddag planerar jag att vara ute en hel del. Springa ett par kilometer, gå en promenad i solen och njuta av sista ledigheten, bara vara. När jag nu ändå är inne, det är snart lunch, passar jag på att lyssna på lite för mig somrig musik. Det finns viss musik jag specifikt börjar lyssna på när värme och sol nalkas, när vintern börjar trängas undan och sommarens långa nätter inte känns alltför avlägsna. Det är musik jag inte förknippar med mycket annat än glädje och fröjd, musik jag inte lyssnar på när inte rätt stämning finns. Exempel på toner från denna skara är Two Princes med Spin Doctors, Solen I Ögonen, Elden och Hum Hum Från Humlegården med Winnerbäck (och andra också, den låten är fantastisk), Save Tonight med Eagle-Eye Cherry, Hey Soulsister och Drive By med Train, Visit To Vienna och Cheek To Cheek med Sahara Hotnights samt High med James Blunt. Hur den låten hamnade där vet jag inte, men strunt samma. Det är härlig musik i alla fall!
 
Hoppas ni som haft lov haft ett bra sådant och att skolan nu känns överkomlig. Det är ju inte alltid så, det har nog de flesta tyvärr erfarenhet av... Hur som helst, ha det så bra!
 
// AGCH

Danmark 2013

Publicerad 2013-04-04 18:30:00 i Allmänt,

 Resan startade i Falköping och efter byte i Nässjö var vi på allvar på väg mot Danmark och Köpenhamn.
 Vy från Öresundsbron när vi satt på tåget mot Köpenhamn.
 Väl framme checkade vi in på hotellet (Scandic, på behagligt nära avstånd från stationen och lätt att hitta) och sedan gick vi en runda på stan och rekade lite. Morgonen efter gick Max, Simon och jag ut själva och på Nationalmuseet, som vi hittade av en ren slump, fann jag och Simon dessa stentavlor från östra medelhavet. Väldigt häftiga!
 Efter att jag och Simon väl lämnat museet, vilket enligt Max kanske skulle skett lite snabbare, gick vi och mötte de andra på centralen. Därefter bar det av mot Nyhamn där vi åt glass och tog en tur med en båt för stads-sightseeing.
 Enligt Erik påminde de blå stolarna om de på Borås arena och jag kan inte annat än hålla med. Lite hårdare plast tycker man kanske de kunde använt. Som tur är åker man inte denna lilla Paddanliknande båt för komfortens skull.
 Köpenhamns operahus sett från vattnet.
 Den berömda lilla sjöjungfrun
 Ett vackert skepp med gula master. Jag gillar båtar, tycker de ser så majestätiska och mäktiga ut.
 Och en äkta, typisk asiatisk turist med kameran i handen. Icke att förglömma!
 På vägen hem från touren på båten gick vi genom detta slott som jag tror hette Christiansborg.
 Den tredje dagen inleddes precis som alla de andra med en stadig och gog hotellfrukost för mig mestadels bestående av äggröra, bacon och juice. Sedan åkte vi tunnelbana till ett gigantiskt akvarium i Kastrup. Det var väldigt dyrt, men de hade en del fina fiskar som man kunde titta på i alla fall! Det är en sådan grej som kanske inte är värd sitt pris men som man ångrat att man inte gjort om man inte gjort det, om man uttrycker det så.
När vi kände oss klara med akvariumet åkte vi tillbaka in mot staden för att besöka Christiania. Det är ett område med synbart mycket droger och missbruk, de säljer knark öppet på gatorna och det är fattigt. Med det inte sagt att människorna där har det dåligt, det är upp till dem själva att bestämma. Stadsdelen har självbestämmande och styr i princip sig själva även om Köpenhamn så smått börjar ställa krav på till exempel hyror. Det är ganska fascinerande men samtidigt lite läskigt att vara i en miljö som den.
     Efter Christiania gick vi upp i en närbelägen kyrka. Ända upp i toppen av kyrktornet kom vi, ungefär 70 meter öven marken. Detta innebar en gudomlig utsikt men också att jag, som är väldigt höjdrädd, fick mig en relativt billig terapisession. Fy vad högt det var...
Världens för närvarande godaste hamburgare tycker jag för närvarande de gör på Café Oven Vande inte långt ifrån kyrkan. Här åt Erik och jag lunch, och vilken måltid! Perfekt stekt kött, färska grönsaker, goda bröd som hade grillats på utsidan så krispighet uppnåtts, till och med osten var riktigt bra! Det tillsammans med utsökt läcker stekt potatis och sås. Mmm...
 
Sedan var det inte mycket mer som hände, vi tog det lugnt på rummet och gick sedan ner till hotellets bar och drack varm choklad, något vi för övrigt också gjort natten innan. Ända fram på småtimmarna satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, en av de bästa stunderna på resan faktiskt. På det följde en natts sömn och efter frukost checkade vi ut, lade bagaget i ett utrymme i lobbyn och gick ut en sista sväng på stan. Vi åt gott i Nyhamn, nötbiff med pommes frites för mig vilket inte var helt fel. Dock var hamburgaren från dagen innan både godare och billigare så det var absolut resans bästa gastronomiska upplevelse. Sedan hämtade vi bagaget, köpte på oss ett femtontal danske wienerbröhe och satte oss på tåget hem. En mycket lyckad resa med trevligt folk i en trevlig stad var till ända.
 
Hoppas ni haft ett lika bra lov hittills som jag!
 
// AGCH
 

Om

Min profilbild

Axel Christoffersson

Samhällsengagerad person som gärna tar en tur ut i naturen när tid och lust finns. Bloggen är min egen hörna i cyberrymden där jag skriver om det mesta som faller mig in - alltifrån personliga upplevelser till kommentarer kring ekonomi och politik.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela